Sveriges två vinstrikaste ston genom tiderna. Två Prix d’Amérique-vinnare. En tvåa från samma lopp. Tre Prix de France-vinnare. Och en världsrekordstravare.
Vid studerande av vilka hästar som stått som segrarinnor i Stochampionatet genom åren blir det snart anmärkningsvärt vilken mängd fyrbenta legendarer som svängt förbi Axevallas stora publikfest på vägen mot världseliten sedan Goldhook vann loppets första upplaga för i år femtio år sedan.
Sveriges genom tiderna vinstrikaste sto, vem är det? Jo, Ina Scot givetvis. Hon tronar förresten fortsatt på tolfte plats bland de vinstrikaste svenskfödda travarna i historien med cirka 20,3 miljoner kronor insprungna i karriären.
Hon vann självklart Stochampionatet. För övrigt som loppets största favorit hittills i sin femtioåriga historia. En spelad hundralapp gav 117 kronor tillbaka då hon segrade 1993. En helt och hållet problemfri viktoria för Ina och den gode Kjell P
Ina Scot var vid segern redan sin kulls största artist och hade redan som treåring förpassat killarna i Kriteriet. Fyraåringssäsongen gick hon igenom som obesegrad i sjutton starter och efter vinsten på Axevalla spändes bågen i Derbyt, också det ett lopp som hon ju vann (så här såg det ut). Hennes karriärs största seger kom ju, om än kanske onödigt att påpeka, med segern i Prix d’Amérique två år senare.
Samma år som Ina Scot vann Stochampionatet hette vinnaren av Prix d’Amérique, ja just det, Queen L. Den urstarka märren är vårt näst vinstrikaste sto genom tiderna med 17,5 miljoner kronor på sitt samvete. Tre år före PdA-segern, 1990, bärgade hon titeln i Stochampionatet.
Det var för övrigt Queen L:s första riktigt stora seger. I Drottning Silvias Pokal månaderna före hade hon som favorit fått stryka på foten mot Drottning Sund, men på Axevalla påbörjades på allvar det segertåg som skulle göra henne till en av våra största stjärnor någonsin.
Med 1200 meter kvar skickade Stig H i väg styrkefenomenet som via tredjespår återstoden av loppet systematiskt skulle hårdjobba sig till segern. I spets tappra Summer Crown och i dödens travande Drottning Sund (igen) fick ge sig till slut för Queen L:s obarmhärtiga styrka (loppet kan du se här).
Hur Queen L. sedan fortsatt sin framfart har inte undgått någon som lyckats läsa så här långt ned i bloggen, liksom den senare Ina Scot följde hon upp med seger i Derbyt och sedermera förstås också Prix d’Amérique. Listan över hennes framgångar går naturligtvis att göras otroligt mycket längre.
Queen L:s sista seger kom för övrigt i 1995 års version av Prix de France (där Ina Scot inte deltog) och seger i det loppet är en erfarenhet hon delar med Sveriges tredje vinstrikaste sto, Hilda Zonett.
Hilda och Queen L. (och Ina Scot för den delen) har dock en gemensam nämnare i det faktum att de samtliga har vunnit Svenskt Travderby, för Hilda Zonetts del är hon ännu det senaste stoet (2001) att ha lyckats med det. Och när vi ändå är inne på det, samma gäller för Kriteriet.
Samma framgång i Stochampionatet hade dock inte fuxan. Där fick hon arbeta i dödens på Volita du Ling och Erik Adielsson och Tommy Hannés sto gick inte att komma förbi från ledningen den dagen. Hilda Zonett kunde dock när hon slutade 2005 med 49 segrar på 113 starter drygt 15 miljoner intjänat nog ändå känna sig väldigt nöjd med sin karriär.
Den kan nog Giant Diablo också vara. Den trettonfaldiga miljonärskan krönte sin karriär med mäktiga världsrekordet 1.08,5 på The Red Mile 2007. Ett världsrekord som förresten stod sig i nästan ett decennium.
Även Giant Diablo är en vinnare av Stochampionatet, 2004 tuggade hon ned motståndet från dödens (Så här såg det ut). Här kan vi faktiskt också skänka Camilla Highness en tanke, hon är Sveriges sjunde rikaste sto genom tiderna (10,5 miljoner) och hade kanske vunnit Stochampionatet om det inte hade varit för just Giant Diablo. Hon fick bli tvåa 2004 i stället.
Giant Diablo spände sedan bågen mot Derbyt även hon, och var också på vippen att lyckas med sitt uppdrag. Roger Walmann-stoet var klar favorit i finalen men fick se sig nöjd med silvret sedan Gazza Degato överraskande agerat överman.
Sju svenskfödda ston har tjänat tio miljoner kronor eller mer. Så en fattas alltså hittills i bloggen. Vem då? Jo, Lovely Godiva. 1994 gick hon segrande ur striden på Axevalla, även hon. Per-Olof Petterssons sto gjorde också hon ett försök mot Derbyt men blev tyvärr utslagen i mellanheatet (det var på den tiden man ju körde försök och sedan semi innan finalen). Zenit F. vann sedan det där Derbyt före Zoogin.
Lovely Godiva skulle ändå få en högst minnesvärd karriär att blicka tillbaka på, framför allt med framgångar i Frankrike. Hon sällar sig till sina tidigare nämnda systrar som vinnare i Prix de France (1997) och kom att göra tre raka starter i Prix d’Amérique där den sista, 1999, slutade i ett mycket prestigefyllt silver. Oturligt för Lovely Godiva var ett annat sto ännu bättre den söndagen, hon hette Moni Maker (och ja, hon är det senaste stoet som vunnit PdA på tal om det). Det loppet kan du se här.
Slutligen vill jag ta tillfället i akt att ge ett hedersom-nämnande till Haha Arden. Kanske är namnet inte helt bekant. Nej, det är inte ytterligare en Stochampionats-vinnare i raden, hon var för övrigt född i USA (1972), men hon är däremot unik som mor till två vinnare i Stochampionatet.
1985 vann dottern Kristina Palema (e. Quick Pay) och två år senare upprepade lillasyrran Emilie Palema (e. Pershing) bedriften. Båda tränade och körda av Bosse Näslund. Haha Ardens sjunde föl var Rosie Palema, som själv hade en högst blygsam karriär som tävlingshäst men i stället förevigats genom grabben sin Gidde Palema.
Sveriges tredje vinstrikaste travhäst genom tiderna är han, förresten.