Nuncio, denna världsartist. Han är på tapeten ständigt. Fram till i lördags innehade han den längsta segerraden i Sverige med 15 raka fullträffar (och inte i vilken konkurrens som helst, ska sägas…).
Men så bröts ju som bekant raden, och för den del även On Track Piratens imponerande nio raka långa svit, när härlige Kadett C.D. fick favoriterna på fall. Men just det är väl redan diskuterat till leda. Så det var egentligen inte det jag tänkte ta upp.
Så vad funderar jag på då?
Jo, det här med hästar som bara vinner och vinner. Obrutna segerrader. Vi kan konstatera att Nuncio hade en bit kvar till den svenska rekordhållaren i alla fall. Och den svenska rekordhållaren råkar även vara världsrekordshållaren.
42 starter i rad. Samtliga segrar!
Foto: ALN.
Vem pratar vi om? Jo, givetvis Järvsöfaks.
”Faksens” världsrekord, i antal raka segrar, inleddes den 3 april 2003 på Bergsåker. I starten innan hade han fått en 33 (!) segrar lång rad bruten då han fick ge sig mot Spikeld i Mjölkloppet i Gävle (22 mars 2003). En notering som redan den var svenskt rekord, ska sägas.
Men Järvsöfaks återtog segerraden med ens i nästkommande start och kom att vara obesegrad under en tid om nästan 26 månader innan han fick sträcka vapen igen. Det skedde på Bjerke under OGP-dagen, 15 maj 2005 då det blev galopp och Saran Salema tog skalpen.
Järvsöfaks tog dock kvick revansch redan två veckor senare, i Elitkampen, när han utskåpade motståndet och klockades till 1.19,4a över engelska milen. Senare, från augusti 2005 till mars 2007 tog han en ny imponerande segerrad på 29 raka. Sveriges fjärde bästa segerrads-notering för övrigt…
Järvsöfaks, det är nog okej att kalla honom vid världens bästa kallblod genom tiderna, avslutade sin enorma karriär med en seger (givetvis) på Romme i mellandagarna 2009 som 15-åring och kunde summera 201 segrar på 234 starter (segerprocent: 86).
Det kommer med andra ord vara väldigt svårt för någon att ta sig förbi Järvsöfaks 42 raka viktorior på väldigt lång tid. Det törs jag påstå. Vi kan väl ta en koll på världsrekordet i Gävle 2005 när han gick 1.17,9.
Innan Järvsöfaks kom in bilden, vem var då landets vassaste på att stapla segrar? Jo, Ina Scot såklart! Med Kjell P och Helen A turnerade hon runt och lade seger efter seger till handlingarna.
Ina, som förresten vann sin debut redan som tvååring, hemma på Mantorp, påbörjade sin massiva rad som treåring i april 1992. En seger i ett Breeders Crown-försök (spelad till 87 för 10) var startskottet och hon kom därefter att inkludera i sin segerrad, i ett urval, Kriteriet, Drottning Silvias Pokal, Stochampionatet, Derbyt, Europaderbyt och Breeders Crown-finalen.
Kolla här på det här inslaget i Sportspegeln med segern i Kriteriet och Kjell P-intervjun. Extra plus med mikrofonen på Kjell P under loppet, det här är godis.
31 raka segrar blev det. I debuten som femåring förväntades hon förlänga till 32, men gick oväntat på pumpen i ett race hemma på Mantorp då Fay Topline överraskande agerade banekvinna.
Fast 31 raka, inkluderat samtliga de största tänkbara loppen som tre- och fyraåring, är naturligtvis ett högst svårslaget ”rekord” i sig.
Jo, hon vann ju Prix d’Amérique sedan också knappt ett år senare. Men det är kanske en smula onödig info. Jag skrev det mest för att få chans att länka till det här.
Foto: ALN.
Andra kämpar genom åren som staplat segrar?
Jo, vi måste först såklart nämna Commander Crowe. Den röde hjälten. 23 raka tog han och hans prestation blir ju än mer anmärkningsvärd eftersom de 23 raka kom från debuten. Längsta segerraden som obesegrad alltså.
Commander Crowe gjorde sin debut sent, först i slutet av treåringssäsongen äntrade han banan för första gången och vann ett oansenligt lopp i Halmstad den 4 december 2006. Hästen hann förresten med ytterligare två segrar innan året var slut.
Inför ”Commanderns” start i Derby-uttagningen 2007 hade han 9 starter på 9 segrar och 680 000 kronor på kontot. Men de skulle bli ”lite” mer. Fuxen var obestridlig i så väl uttagningen som finalen (som du kan se här). Han avslutade sedan säsongen även med seger i Breeders Crown.
Commander Crowe fick uppleva förlustens bittra ögonblick först i slutet av året som femåring. I Svenskt Mästerskap 2008 stånkade han på i dödens och över upploppet fajtades han i en ruskig duell mot Triton Sund, som dessutom hade startgalopp, och fick, högst ovilligt, ge sig på målfoto (kolla här).
En 23 raka lång rad var alltså bruten, med mindre än en centimeter. Commander Crowe fick ju som bekant en ”hyfsad” karriär ändå. 61 vinster på 106 starter och 34,3 miljoner kronor bokfördes han på efter sitt sista lopp – och sin sista seger i Breeders Crown på Meadowlands 2014.
Andra härliga hästar med smak för vinnarcirklarna som kan nämnas är, ja förstås, Legolas som knep 19 raka från debuten innan självaste Idéal du Gazeau fick honom på fall i VM-loppet (som du kan läsa mer om i min tidigare blogg här).
Express Gaxe ståtade med 20 raka från tidigt på treåringssäsongen (Derbyt 1997 inräknat) till det att han som tvåa (efter galopp) fick stryka på foten i Elitloppets försök 1978. Eleazar vann loppet men i finalen (kolla här) var det landsmannen Hadol du Vivier som drog längsta strået (Express Gaxe fyra med krafter kvar).
22 raka hade Lena Fox på tidigt 70-tal. Några år tidigare tog Juliane 21 segrar i obruten följd. Uppgifter gör även gällande att 70-talets legendariska kallblod Sjunga Best haft 20 raka. På 80-talet hade Thimmy Hunt (Håkan Hellerstedt) 14 raka från debuten, men gjorde tyvärr bara ytterligare två starter i karriären.
Och nu, till sist: Bodyguard of Spain.
Låter det namnet bekant? Kanske inte. Bodyuard of Spain var nämligen den häst som kunde skryta med världsrekordet i raka segrar innan Järvsöfaks putsade till det. Med andra ord, har han det ännu om man bara ser till varmblodiga travare.
Bodyguard of Spain var en tysk travare (född 1992), tränad av Jörg Koller och tävlade nästan uteslutande på banan i Gelsenkirschen. Han lyckades med bedriften att vinna 38 raka segrar under åren 1996 till 2002. Han var alltså obesegrad under en period om sex år (!).
Någon jättestjärna blev Bodyguard of Spain aldrig, trots sin obändiga segervilja hemma i Tyskland. Han avslutade sin karriär med 81 981 euro intjänat men med 52 segrar på 63 starter. Endast i två lopp av de 63 slutade han utanför prispallen.
Det är ju nästan som Nuncio ändå.
