På söndag är det så dags igen. Elitloppet, vår största travfest och ett av världens mest ansedda travlopp. Vi blickar tillbaka på den senaste upplagorna.
Sexton hästar har blivit kallade. Bara en av dem skriver evig trav-historia. I väntan på årets stora slag på Solvalla – ta tillfället i akt och minns tillbaka på de senaste upplagorna (klicka på vinnarna för att se loppen).
2017: Timoko – Björn Goop
Tränare: Richard Westerink
Segertid: 1.09,0a
På förhand handlade det om en drömduell mellan Nuncio och Bold Eagle. Efter försöken handlade det bara om Bold Eagle. Fransmannen hade där krossat sitt motstånd från dödens på smått overkliga 1.08,4. Men väl i finalen stal hans landsman showen – till de flestas förvåning. Timoko, tio år gammal och i sitt femte raka Elitloppet skulle i det som praktiskt taget var hästens avskedsföreställning lura upp alla på läktaren. Skickligt understödd av Björn Goop stack Timoko direkt till ledningen. Bold Eagle hittade ett fint andra par utvändigt, i rygg på Nuncio, men när attacken kom över sista bortre lång bet det aldrig. I stället ryckte Timoko i svängen och Björn Goop kunde i stället för att se sig om bakåt, jublande kasta körspöet över mållinjen. Genom seger på den snabbaste segertiden och till det högsta vinnaroddset i en final av Elitloppet, hade Timoko krönt sin fantastiska karriär.
2016: Nuncio – Örjan Kihlström
Tränare: Stefan Melander
Segertid: 1.09,2a
Efter att året före ha slutat trea efter den kanske tappraste insatsen, hela vägen i tredjespår, som man sett i Elitloppet i modern tid, återkom Nuncio 2016 för att få sin revansch. Återigen fick ”Tarzans” juvel det tyngsta loppet; Örjan Kihlström placerade Nuncio i dödens på den i ledningen hårddragande Un Mec d’Héripré. Bakom skuggade hästar som Resolve och Timoko, bara i väntan på att få slå klorna i täthästarna. Men den här gången skulle Nuncio inte finna någon överman; när upploppet nalkades tog han återigen fram det löphuvud som kommit att göra honom till en legendar, kämpade ned ledaren och höll undan för den utvändiga uppvaktningen. Det var blott en av hästens elva segrar på lika många starter under året. En säsong som han skulle dominera totalt och tjäna nästa tio miljoner.
2015: Magic Tonight – Örjan Kihlström
Tränare: Roger Walmann
Segertid: 1.10,1a
Elitloppet 2015 kan bli ihågkommit av många anledningar. Så som Royal Fighters chock i sitt försök då han för Jennifer Tillman tog hem segern under öronbedövande jubel. Eller Mosaique Face som från dödens såg ut att ha kopplat segergreppet in över upploppet. Eller än mer för Nuncios obändiga vilja att trots tredjespår hela loppet igenom ändå slåss om segern till sista blodsdroppen. Vinnaren var dock en annan – Magic Tonight. Roger Walmann hade satt sin häst i absolut toppform den dagen det gällde och efter en något överraskande försöksseger skötte Örjan Kihlström uppgiften med karaktäristisk finess i finalen. Magic Tonight anförde från start till mål, i sista sväng körde Örjan praktiskt taget hela fältet och ledaren kontrade sig tillbaka till seger över upploppet i det som blev hästens största triumf i livet.
2014: Timoko – Björn Goop
Tränare: Richard Westerink
Segertid: 1.09,5a
I det ena försöket av Elitloppet 2014 gjorde Raja Mirchi och Panne de Moteur upp i en häftig slutstrid. Den förstnämnde drog hårt i spets, den senare gick i vinnarhålet, tog upp jakten ur sista sväng och tog trots att ha varit svindlande nära galopp, ner ledaren till seger på ruskiga 1.08,9. Fast i finalen stod de båda utan chans. Den andra försöksvinnaren, franske Timoko var för dagen omöjlig att rubba då han för Björn Goop direkt drog till ledningen. Och över sprinterdistans i spets tillhörde Timoko världens bästa, något han visat både före och kom att visa senare. Panne de Moteur fick fritt ur sista kurvan men avslutningen räckte blott till en andraplats – Timoko var för bra. Björn Goop fick därmed som kusk sin första, riktiga, seger i Elitloppet.
2013: Nahar – Robert Bergh
Tränare: Robert Bergh
Segertid: 1.10,1a
Vädergudarna var verkligen inte på humör när det drog ihop sig till Elitloppet 2013, men vad gjorde väl det, tänkte Nahar och Robert Bergh. Hästen som dittills bedömts som bäst på längre distanser men fått en av de allra sista platserna till världens största sprinterlopp, skulle bjuda på en långspurt som fick paraplyerna att fladdra än mer i blåsten. Den blivande världsrekordstravaren Sebastian K. vann sitt försök före Nahar och gjordes till klar favorit i finalen. Väl där anförde han också, men hela vägen med Raja Mirchi pressande i dödens. Något som skulle ta ut sin rätt, för dem båda. 600 kvar sände Robert Bergh iväg sin Nahar först i tredjespår och valacken bombade fram genom sista sväng. Greppet kopplades en bit in på upploppet och segern blev till slut mycket enkel. Klang och jubel för Nahar, Bergh och ägarna hockeybröderna Sedin.
(Foton: ALN).