En synnerligen märklig ”incident” inträffade tidigare i veckan då jag satte morgonkaffet i vrångstrupen efter att ha bevittnat vad som stod att läsa i en blogg skriven av landets vinstrikaste travtränare på landets vinstrikaste tränares hemsida.
I det bisarra blogginlägget blir jag i påtagligt hånfulla ordalag mer eller mindre idiotförklarad på grund av en mindre artikel som skrevs några dagar tidigare.
Efter att först kontrollerat vad jag själv skrivit och konstaterat att ingen av anklagelserna hade någon grund, kunde jag andas ut och hade faktiskt ganska roligt åt vad som stod att läsa. Jag nämndes till och med (förvisso felstavat) vid namn.
Humor, tänkte jag.
Men efter att ha begrundat texten ytterligare några gånger inser jag det allvarliga i den och att något sådant inte bör få skrivas och stå oemotsagt.
Jag gissar att bloggen på landets vinstrikaste travtränares hemsida antagligen får mer läsare än den kritiserade artikeln och till skillnad från blogginlägget är den, nu, betydligt svårare att finna för den som, till äventyrs, skulle vilja läsa den.
I den blogg, skriven av landets vinstrikaste tränare, utnämns jag till kandidat för det mindre smickrande (nyinstiftade?) priset ”årets tankevurpa” på grund av att jag, enligt landets vinstrikaste travtränares uppfattning, nu citerar jag: ”tyckt att man inte skulle räkna utländska prispengar på stallets inkörda [pengar]”.
Åtminstone var detta den uppfattning som landets vinstrikaste tränare fått sig informerat i ”fikarummet” samma dag.
Landets vinstrikaste tränare ansåg därefter att detta, vilket i bästa fall kunde räknas som en tredjehandskälla, var skäl nog att ta sig tid att skriva en kraftigt kritiskt blogg däri jag tvingas framstå som betydligt mindre vetande.
Det problematiska i resonemanget är att: det står ingenstans att landets vinstrikaste tränare inte är landets vinstrikaste tränare utan att det enbart var noterbart att, om, man kalkylerade med enbart inkörda pengar i Sverige, var det faktiskt en annan tränare som hade kört in mest pengar (mycket knappt). Detta bland annat orsakat av att landets vinstrikaste tränare även driver en mycket framgångsrik filial i Frankrike.
Således en ganska så intressant statistisk ”anekdot” vilken man, relativt enkelt, kunde utläsa ur den officiella statistik vilken publiceras på Svensk Travsports hemsida. Helt enkelt ett intressant utfall vilket ytterligare förstärks av att exakt samma sak tas upp i Travrondens fylliga statistiksammanfattning i sin pappersutgåva utgiven den 7 januari (sid. 10).
Problematiken blir än större när det med önskvärd tydlighet i bloggen av landets vinstrikaste tränare framgår att landets vinstrikaste tränare inte ens själv kontrollerat den aktuella artikeln och dess innehåll, innan det kritiska inlägget skrevs ned. Man kan kanske tycka att det minsta man kan göra är att just, först, läsa vad som står, innan man själv tar till orda.
Olyckligtvis är det så att det finns mängder av människor, likt landets vinstrikaste tränare, som kanske gärna tycker saker om saker, utan att ens reflektera över huruvida det finns en sanning bakom anklagelserna, och därför dömer på felaktiga grunder.
Det är givetvis inget jag finner mig i.
Så för att underlätta för alla länkar jag här (klicka här) till den aktuella artikeln. Och även, givetvis, till det aktuella blogginlägget (klicka här), så att den som så önskar själv ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som faktiskt skrevs. Vad man sedan väljer att tolka in i texten är det dock fortfarande fritt att göra för vem som helst.
Slutligen hoppas jag nu att nomineringarna till årets Hästgala (vilken bara ligger en knapp månad fram i tiden) ska offentliggöras inom kort. Jag är nämligen ganska sugen på att avlägga min röst i kategorin Årets Tränare. Den tillfaller självfallet landets vinstrikaste travtränare.
Daniel Olsson
