Lernå: "Nu är det mitt namn och mitt ansvar”

Hur är läget?
– Någorlunda under kontroll skulle jag säga. Det är väldigt mycket, från högt till lågt. Men jag tycker att det börjar stabiliseras. Om vi nu bara pratar rent elitlopp så hoppas jag att jag efter den här helgen ha en väldigt tydlig bild av hur det kommer att se ut sista helgen i maj. 

Har du fjärilar i magen inför din första elitloppshelgen som ansvarig general?
– Ja, det har jag, varje dag. Man vill att allting ska funka, att allting ska gå bra, att inga hästar ska vara sämre än förväntat. Jag tycker inte att jag har fått så många sådana nackslag eller motgångar så det känns skönt. Men nu börjar det jobbiga också, det är mycket hästar som jag säger nej till. Det är väldigt många som visar stort intresse och det är ju fantastiskt.

Hur hektiska dagar är det?
– Jag gnällde för Marcus Myron häromdagen att jag hade 18 möten på tre dagar. Då straffade han mig och sa att han hade 23. Så jag ska kanske inte gnälla (skratt). Men för mig är det otroligt mycket möten som tar tid. Alltifrån säkerhetsmöten till planeringsmöten till invigningsmöten. Plus att jag då helst ska sköta mitt vanliga jobb som sportchef. Det är ju tacksamt att det är travtränare jag jobbar mot som sportchef – de går alrig att nå på normala tider. Men man kan alltid ta dem i bilen hem från tävling eller på morgonen innan de har börjar. 

Hur många gånger per dag ändrar du dig kring vilka som ska få en rosa biljett?
– Det gör jag nog inte. Jag har jättebra stöd av Marcus och Louise här på kontoret på Solvalla. På min dator har jag ett exel-ark med hästar som lyttas lite upp och ner och fram och tillbaka. Men det finns ju ett inbjudningsschema som vi försöker följa och om det bara är två dagar kvar och man inte har någon häst så börjar man bli nervös. Men jag tycker att det flyter på som önskat. I går bjöd jag in Dream Mine och därmed har jag tre kvar och jag har väl 6-7 hästar som jag väljer emellan.

Det kanske är lite fel att säga att du bjuder in hästar – du presenterar ju klara hästar?
– Exakt så är det. Men det är också något som folk har fått om bakfoten att det är inbjudningar. Ska jag bara bjuda in så kan jag kasta iväg till vem som helst, och dyker de inte upp så dyker de inte upp. Solvalla har hela tiden jobbat så att de som blir inbjudna ska ha tackat ja till att komma.  Då måste man ha en konversation innan.

Vad är svårast? Att välja in rätt häst eller välja bort fel?
– Om jag väljer bort fel så skulle det nog göra mest ont. Det skulle vara jobbigt. Men jag tycker att jag känner mig rätt trygg.  Du vet ju också hur det har varit innan med häst 15 och 16. Det har varit ett jäkla tjafs om vilka som skulle vara med. Nu har de haft chansen att kvala in och de som inte har tagit den chansen har gjort det valet.

Hur mycket påverkas du av tränare, experter och sociala medier?
– Jag skulle vilja säga ingenting, men det gör man givetvis. Jag har hållit på med travet väldigt länge och jag har sett elitloppet i snart 40 år så jag känner mig ganska trygg att jag vet vilka hästar som platsar i Elitloppet. Jag håller mig undan från sociala medier, inte bara för att inte bli påverkad runt uttagningar – utan för att man där också får veta att man lever. Min son brukar plocka fram och visa ibland vad det står om mig. Men jag försöker hålla mig undan helt och hållet.

När du började med ett blankt papper– vem var mest självklar i Elitloppet?
– Idao de Tillard. Men det var inte självklart eftersom hästen blev så sjuk. När jag läste att han var buköppnad trodde jag inte att elitloppet var aktuellt. Det är jättekul att kretsen kring honom till slut tackade ja. Jag är stolt att han finns på plats och jag hoppas att vi får se honom i toppform den helgen.

Är du mer försiktig eller mer modig än dina företrädare som elitloppsgeneral?
– Anders Malmrot har lagt en röd matta åt mig att jobba efter. Jag har en hel del kontakt med Anders fortfarande och frågar om råd. Det gäller att komma rätt mot tränare som är svårarbetade. Vi har till exempel ett flygplan som ska gå från Frankrike. Från början var tanken att det skulle gå från Liège i Belgien, för det är betydligt billigare än att flyga från Deauville. De pengarna tyckte jag att vi kunde göra något annat med. Men Anders sa direkt att det kommer att bli jobbigt med de franska tränarna. De ska korsa gränsen, de tycker att det är långt, de ska ställa en bil där i tre dagar. Så det blev Deauville till slut.
Sådana saker har jag fått stöd i och det är jag jättetacksam för. Jag tycker att det har gått jättesmidigt och jag känner att de franska tränarna vill komma hit – det är det viktigaste. Det är inte min förtjänst. Det är Solvallas, Anders och vår franska kontakt Gerard Fornis förtjänst – att de har gjort ett bra jobb innan.

Jag såg Yannick Gingras i en intervju från Meadowlands – han sa att ni tyckte det var för dyrt att ta hit Antognoni. Har ni sagt nej?
– Nej, det har vi inte sagt och jag har haft flera diskussioner med Yannick. Det här är ingen floskel, men världsläget som det ser ut nu är ett problem. Man kan boka ett flygplan och få ett pris just nu, men de lägger också in ett bränsletillägg. De vet inte vad som händer i Hormuzsundet. Det där bränsletillägget är jävligt svårt att räkna på. Som nu – oljepriset har gått upp nära 100 procent. Det är en ganska stor del av kostnaden på ett flygplan. Jag tycker att det är för osäkert och oansvarigt att flyga hit en häst från USA med de premisserna. Jag har pratat med Yannick om han kan hitta en sponsor. Han vill verkligen komma hit. Jag har inget emot att ha ett amerikanskt ekipage, även om det är en svensk häst. Men vi har inte hittat lösningen än och vi får se om vi gör det.

Är du nöjd med listan så här långt?
– Nu är det söndag tre veckor innan loppet och vi har tio hästar klara. Jag är jättenöjd. Jag har sagt att de får tävla in sig i elitloppet, de som är kvar. Jag styr över tre biljetter, kanske lite över en fjärde. Men det är viktigt – loppet i Finland är det enda som har en direktbiljett. Jag kan väl säga att även om jag inte får hålla på någon så finns det hästar jag håller lite extra på i det loppet, som skulle underlätta för mig. Men jag är som sagt jättenöjd hittills. 

Har du någon gång tagit ett beslut som hållit dig vaken en natt?
– Ja…, men jag vill inte gå in på det. Men ja, det har hänt. Ett par gånger har jag haft svårt att somna och vaknat tidigt och funderat på om jag gjorde rätt eller inte.

Du var tidigare journalist på Travronden och Sulkysport med tydliga åsikter. Har du samma åsikter nu?
– Nej, absolut inte. Då var det mer en önskelista man hade som journalist. Man skrev att man ville ha USA:s bästa hästar och hästar från Oceanien. Alla de stora namnen. Nu är det mer realitet. Är det möjligt? Vill de? Du får snäva in ramen när du jobbar med att bjuda in hästar jämfört med att skriva om det.

Vad hade journalisten Lernå ställt för fråga till dig idag?
– Oj… Jag tror att han hade frågat om jag har kul. Och som svar på den frågan så har jag förbannat roligt, men också förbannat jobbigt. Väldigt högt och väldigt lågt. Det kan vara allt från en pensionerad proffstränare som ringer och vill ha en stallbacksbiljett, till en jobbig fransk tränare som vill ha gratis hotellrum, till att bjuda in en elitloppshäst. Det spänner över en otroligt stor nivå. Eller en norsk tv-journalist som prompt vill ha sin bil på stallbacken. Ja, det är ett otroligt brett spann.

Vad saknar du från journalistlivet?
– Att fritt kunna uttrycka sina åsikter. Nu får man vara mer återhållsam. Jag har mycket att ta hänsyn till – tränare, chefer, styrelse. Men pulsen är densamma som på en tidning – man andas i 28 sekunder och sen börjar man om. Vi kör 65 tävlingsdagar om året och på nsdagar kan man vara här i 13–14 timmar. Sen tittar man på startlistan morgonen efter och ser fyra hästar i varje lopp – då börjar man om. Den pulsen finns kvar.

Vad är svårast – att tycka eller att bestämma?
– Att bestämma. Tycka kan du göra fritt. Men att bestämma innebär konsekvenser och det kan vara känsligt. Jag är nog inte den populäraste människan i världen. Och nu säger man nej till väldigt många, så det kommer att finnas folk som är sura.

Har du blivit mer diplomatisk eller mer luttrad?
– Luttrad. Absolut mer luttrad. 

Hur ser du på publiksiffrorna i travet framåt?
– Vi kommer inte få tillbaka de gamla publiksiffrorna. Vi får sikta på publikdagar med bra upplevelser. Kan vi fylla en restaurang med 350 personer och skapa bra stämning – då är det jättebra.

Vad är en bra elitloppspublik?
– Slår vi fjolårets siffra på drygt 16 000 är jag jättenöjd. Vi kan konstatera att vi är extremt väderberoende. Inte bara vädret den dagen utan det handlar om prognosen. Är det bra prognos, då kommer folk. Då slår vi fjolåret.

Hur fattar du svåra beslut i livet? Är det snabbt eller efter att ha vridit och vänt på allt?
– Jag tar ganska snabba beslut.

När ändrade du dig senast i en viktig fråga?
– Jag har ändrat ställning i en fråga som jag har fått väldigt mycket skit för. Som hästägare och som journalist älskade jag ljus anmälan. Jag tyckte att det var fantastiskt. Som arrangör har jag bytt fot helt och hållet. Jag tycker att vi ska släcka ner precis allt – rubb och stubb, varenda lopp i hela landet.
Jag har fått alla möjliga kommentarer från att jag röker crackpipa till…  Helvete vad skit jag har fått. Jag har haft tränare från absoluta eliten här på kontoret som har dömt ut mig fullständigt. Men jag har stått emot. Bara för att man skriker högst har man inte alltid rätt. Det finns några aktiva som skriker väldigt högt, men det finns andra som håller med mig till hundra procent. Jag vill knappt säga vilka, för det är en känslig fråga. Men det är inte 100–0. Det finns flera topptränare med stora stall som tycker: “Jajamän, släck ner.”

Vad är skillnaden nu jämfört med förra året inför elitloppet?
– Jag har mycket mer ansvar. Förra året gömde jag mig bakom Anders och hjälpte honom. Nu är det mitt namn och mitt ansvar hela tiden.

Vad gör dig riktigt osäker?
– Saker jag inte har kontroll på. Jag är ett kontrollfreak.
Om jag mejlar någon och inte får svar – inte ens ett “okej” – då blir jag galen. Jag vill veta att uppgiften är löst. Det är små saker, men det ligger i mitt kontrollbehov.

Vad gör dig trygg?
– Min rutin och kunskap. Jag har varit med så länge. Jag känner att jag kan se om en häst platsar i elitloppet eller inte. 

Vad gör du en helt ledig dag?
– Då åker jag gärna till min dotter i Uppsala – och umgås mest med hennes två hundar. Det är livskvalitet.

Vad är du dålig på men önskar att du var bra på?
– Att hålla igen min diet. Jag tycker för mycket om mat och rör mig för lite.

Vad stör du dig orimligt mycket på?
– Textningen på TV4:s nyheter. Det är så mycket stavfel att jag inte hör vad de säger, för jag sitter och stör mig på texten.

Vad gör dig genuint glad?
– Mina barn. Och mina hästar. Jag gillar surret innan loppen nästan mer än själva tävlingen just nu. Det är ett kul sätt att umgås.

Snabba frågor:
Morgon eller kväll?
– Morgon
Planera eller improvisera?
– Planera
Kaffe eller te?
– Kaffe
Stad eller landsbyggd?
– Stad
Tystnad eller fullt ös?
– Tystnad

Det rasar en V85-debatt – var står du i den?
– Jag var extremt osäker i början och när jag såg siffrorna så tänkte jag att det nog inte kommer  att fungera. Men jag har vänt. Jag tycker att det är svinkul. Det finns mycket potential där många hästar blir felstreckade. Jag har inte vunnit något än, men jag tror på det. Samtidigt har jag full förståelse för kritiken, framför allt att det är för stor skillnad mellan sju och åtta rätt. Det behöver justeras.

Om du inte jobbade med trav?
– Då hade jag varit sportjournalist. Jag gillar all idrott, men framför allt fotboll.

Vilket beslut i livet har varit mest slump?
– Att köpa mitt nuvarande hus. Min sambo och dotter tittade på det, kom hem och sa att de ville köpa. Jag frågade vad det kostade – och så köpte vi det. Osett. Det är nog den största investeringen i mitt liv och lite av en slump.

Vad hade ditt 20-åriga jag tyckt om dig idag?
– Att jag borde röra mig mer och äta mindre. Men jag tror ändå att han hade varit ganska stolt. Jag har gjort en bra resa.

Senaste serie du fastnade för?
– The Pitt. Den är sjukt bra. Rekommenderas.

Film du kan se hur många gånger som helst?
– Dum & Dummare. Den är alltid kul.

Om du var en travhäst?
– Bra löpskalle, klena ben och lite överviktig.

Något du skäms över att du tittar på?
– 90 Days. Min sambo tvingar mig. Jag låtsas titta, men jag sitter och spelar bridge och kollar travprogram (skratt).

Bästa platsen utanför travet?
– New York. Man kan vara där hur länge som helst utan att göra något.

Om du måste äta samma mat varje dag resten av året?
– Kroppkakor.

Vilken fråga väntade du dig, men som du förstår att jag inte vågade ställa?

– Det ska väl vara om min avslutning på Travronden. Min tanke var att jag skulle jobba där resten av mitt liv, men jag kunde inte vara kvar på grund av olika orsaker. Men nu i efterhand var det nog det bästa som hänt mig. Jag fick vara med och starta Sulkysport, ytterligare företag i travbranschen och hade en väldigt rolig tid tillsammans med Svante Båth och det ångrar jag inte. Sedan hamnade jag här på Solvalla och det känns fantastiskt att det blev så. Men jag kan erkänna att slutet på Travronden var en jobbig tid i mitt liv och jag tror att du vet det och undvek därför att ställa frågan.

Ja, vi hoppar över den frågan!

– Haha.

Vad önskar du dig mest av elitloppshelgen 2026?
– Att vi slår fjolårets siffror och att folk som går härifrån vill komma tillbaka 2027.

Fakta - Ola Lernå

Ålder: 57
Bor: Radhus i Upplands Väsby
Familj: Sambo Susanne, barnen William (23) och Jessica (30)
Äter : Husmanskost
Dricker: Rödvin, helst Zinfandel
Lyssnar på: Poddar och annars bara radioskval.
Tittar på: Mycket trav. Någon serie ibland.
Läser: För lite. Men alla borde läsa mer av Gay Talisi som jag tycker ärr en av de bästa.
Aktuell: Första årets som ansvarig elitloppsgeneral.