Kihlström: "Jag är väl inte den som dödar stämningen"

Hur är läget?
– Det är bra, förutom att jag har haft lite krångel med ryggen. Men nu hoppas jag att det ska vara bra ett tag.

I dag är det exakt en vecka till Elitloppet. Börjar det pirra lite även hos dig, eller är du för rutinerad?
– Nej, men det är klart. Elitloppet är ju alltid väldigt spännande, likaså i år. Sen ser det ut att bli ett fantastiskt intressant lopp i år också. Även med objektiva ögon, så att säga, tycker jag.

I dag sker ju lottningen. Ibland får man känslan i snacket innan att spårlottningen nästan är lika viktig som loppet?
– Nej, så är det inte även om det så klart är skönt att få en jättebra lottning. Det blir lite överdrivet att säga att lottningen nästan är lika viktigt som själva loppet. Det går ju inte att jämföra med ett lopp där du kan få bricka 12 bakom bilen. Här är det sämsta spåret 8.

Daniel Redén har berättat att du inte fick välja häst utan att han gjorde det åt dig. Vad säger du om att köra Allegiant i Elitloppet?
– Hon är en otroligt spännande häst. Hon är en fantastisk travare alltså. Det ska bli väldigt intressant att se vad hon kan göra helt enkelt.

Förutom att hon kan springa fort då – vad är det för sorts häst?
– Så här långt ser hon väldigt komplett ut som tävlingshäst. Hon kan öppna bra, hon kan avsluta bra. Hon kan springa. Hon har ju inte ställts på så hårda prov än så länge i Sverige, men det har hon gjort väldigt bra.

Finns det något som talar för att vi får se den svenska flaggan i topp i år, eller är fransmännen för bra?
– Frankrike kommer ju med ett fantastiskt lag. De har faktiskt ett ännu starkare lag till Elitloppet i år än de hade till Prix d’Amérique, och det är ju ovanligt. Så det är klart att de blir tuffa att ta sig an som vanligt. Men jag tycker att vi har väldigt intressanta svenska hästar också i år. Så jag hoppas att vi kan ge dem en match i alla fall.

Hur tänker du tillbaka på dina Elitlopp?
– Naturligtvis är det segrarna man tänker på i första hand förstås. Alla är speciella på sitt sätt, men det är klart att den första alltid är svårslagen, den med From Above.

Kan du stanna upp ibland och känna dig lite privilegierad som fått vara med om allt det där?
– Ja, verkligen. Det är ju få förunnat att få vinna Elitloppet en gång. Att få göra det flera gånger också … man är väldigt tacksam för det förstås.

Någon av hästarna som vann – är det någon som varit din favorithäst genom åren?
– Nej, jag vill inte sätta någon etta. Men alla tillhör ju toppskiktet såklart av mina favorithästar. Har man vunnit Elitloppet så är man ju med där uppe på den högsta hyllan, så att säga.

Utan att ranka då – vilken häst har betytt mest för dig?
– Viktigast var väl ändå From Above. Han är en av de hästar som har betytt allra mest. Han vann ju mitt första kriterium, mitt första derby och mitt första Elitlopp. Så det är svårt för någon häst att vara mer betydelsefull än så.

Finns det någon häst i dag som påminner dig om From Above?
– Nja, han var lite speciell så det är kanske ingen som sticker ut så. Men jag tycker väl att en sådan som Dream Mine har vissa drag av sin morfar faktiskt.

Vad driver dig fortfarande efter alla år?
– Det är fortfarande väldigt kul att få tävla och hålla på med hästar. Och dessutom få köra väldigt fina hästar. Så det är väldigt kul helt enkelt.

Varför blev det trav för dig?
– Det var ju min familj som höll på med trav och jag blev väldigt intresserad ovanligt tidigt. Jag bestämde mig väldigt tidigt för vad jag ville hålla på med i livet, så jag har egentligen aldrig haft någon annan tanke än att göra det här. Det var ända sedan jag var väldigt liten.

Vilka människor har varit viktigast i din karriär?
– Pappa och mamma förstås. Pappa var tränare på Solvalla och mamma skötte allting runt omkring i alla år så länge hon levde. Allt pappersarbete och allt sådant. Det är ju naturligtvis ett enormt stöd.

Du hade en egen tränarrörelse som du lade ner för att bli catchdriver. Varför?
– Jag blev ju pappa då och det var för att få lite tid över till någonting annat än att bara jobba, så att säga.

Har du någon gång ångrat det valet?
– Nej, det har jag inte. Det är klart att det är kul att träna också, men jag har ju haft min catchdriver-karriär och fått köra fantastiska hästar. Så det har jag aldrig ångrat.

Ryggproblem har varit något som stoppat dig i omgångar. Vad är det för problem du har?
– Jag har haft ett par diskbråck och haft lite ryggskott och sådär. Men peppar, peppar så känns det inte som att det blir oftare eller allvarligare. Snarare tvärtom tycker jag att det kanske blir lite längre mellan gångerna och kanske inte riktigt lika allvarligt när det kommer. Så jag ser ändå rätt positivt på ryggen även om den inte varit helt hundra den här veckan.

Vad är den största förändringen i sporten sedan du drog igång?
– Det är svårt att peka på en sak. Allting förändras ju hela tiden. Men om jag ska säga en sak så är det väl att hästarna springer mycket fortare och har mycket mer lätt för sig i dag.

Hur mycket mer taktik i loppen är det nu jämfört med förr?
– Det är mycket taktik nu, men det har det väl alltid varit. Jag vet inte om det är någon större skillnad egentligen. De bästa kuskarna var väldigt bra förr också. Men det finns fler bra kuskar nu än det gjorde då. Det är jämnare på kusksidan i dag.

Njuter du fortfarande när du har lurat en konkurrent med ett bra drag?
– Har jag lurat någon? (skratt). Det vet jag väl inte. Men jag är nöjd när jag lyckas få till ett bra lopp.

Jag tror visst att du har lurat någon någon gång?
– Okej, det har väl hänt. Men jag har väl blivit lurad själv också.

Hur mycket analyserar du lopp jämfört med känsla?
– Det är en mix såklart. Man försöker analysera det som går innan, men sedan är det mycket som man får ändra under loppet.

Vad stör du dig mest på inom dagens trav?
– Det är väl inget som stör mig jättemycket egentligen. Den stora haken i dagens trav är väl ekonomin. Inte för egen del utan för sporten i stort. Det är väl den stora frågan inför framtiden.

Om du fick ändra en regel direkt – vilken skulle det vara?
– Det som diskuteras mycket nu är säkerhetsspåret och hur det ska användas och om det ska användas. Det är inte optimalt som det är nu. Det behövs väl någon tydligare lösning där.

Vilket lopp har du sett flest gånger i efterhand?
– Det var en väldigt bra fråga. Men det är inte så att jag sitter och tittar på gamla lopp jättemycket. Jag tänker mer framåt faktiskt. Jag kan nog inte svara på vilket lopp jag sett flest gånger.

Vilken är egentligen den seger du minns mest?
– Det är väl antingen första Elitloppssegern med From Above eller Prix d’Amérique-segern med Maharajah. Det är väl kanske de två som är störst trots allt.

Vilken förlust gör fortfarande ont?
– Det finns många lopp som man har förlorat på olika sätt. Men Elitloppsfinalen med Don Fanucci Zet när han hade spår ett … det är klart att det fortfarande känns surt. Jag tror att han hade haft väldigt bra chans att vinna där om han inte hade galopperat.

Vilken häst har du fått mest gåshud av att köra?
– Det är väl kanske ändå Maharajah. Speciellt när han vann E3-finalen som treåring i Sundsvall. Då kände man att det var något alldeles extra till häst. Men även Delicious var en fantastisk upplevelse att köra när hon var som bäst.

Vilken tränare har påverkat dig mest?
– Det är svårt att svara på. Både Roger Walmann, Stefan Hultman och Daniel Redén har haft otroligt stor påverkan på min karriär. Det går liksom inte att sära på dem.

Har du någon gång känt: ”Nu är karriären över”?
– Nej, det har jag faktiskt inte. Det är klart att någon kväll när det regnat och allting har slutat i galopp så har man väl funderat på att lämna in licensen. Men när man vaknat morgonen efter så har man sovit bort den känslan.

Vilken seger firade du mest?
– Jag har väl firat väldigt dåligt egentligen. Men första Elitloppssegern firades nog mest ändå. Prix d’Amérique firades också lite grann.

För elva år sedan blev du invald i Hall of Fame. Hur var det?
– Jättekul såklart. Det är ju inte alla som hamnar där så det var en stor grej. Och det är ju någonting som alltid finns kvar.

Är det viktigt att travsporten har en Hall of Fame?
– Ja, absolut. Det är verkligen någonting som förgyller sporten.

Flera aktiva har sagt i Helgintervjun att de älskade att se när du tappade fattningen i en tv-intervju och blev jättearg. Varför blev det en så stor grej?
– Det är lite lustigt faktiskt. Men det har väl att göra med att jag inte är känd för att bli arg. Hade det varit Lutfi Kolgjini så hade väl ingen reagerat ens. Det var nog lika oväntat för mig att det skulle bli en så stor grej.

Vet du vad Adrian Kolgjini sa i Helgintervjun på frågan: ”Vilken är myten vi kan begrava inom travsporten?”
– Det läste jag faktiskt och det var något om att jag var rolig.

Ja, myten vi kunde begrava är att ”Örjan Kihlström är tråkig – han är hur rolig som helst.” Är det rätt?
– Nej, det vet jag verkligen inte. Det får andra svara på. Men det var kul att han inte tyckte att jag var tråkig i alla fall.

Tror du tv-publiken uppfattar dig som hur rolig som helst?
– Nej, så är det ju inte. Jag är väl lite känd för att vara lite tråkig kanske. Samtidigt är det lite farligt att vara för skämtsam också. Folk missförstår lätt saker och ting när det är offentligt.

På fest efter ett par öl – är du den som sätter två sockerbitar under läppen och showar?
– Nja, det vet jag väl inte mer än någon annan. Men jag är väl inte den som dödar stämningen heller.

Är det mer där man får se den riktiga Kihlström än i en intervju efter en förlust?
– Jag vet inte om man är sig själv efter ett par öl heller. Man blir väl lite förvandlad då också (skratt). Sanningen är väl någonstans mitt emellan.

Vad gör du helst en helt travfri dag?
– Det beror mycket på årstid. På vintern tycker jag om att åka skidor och skoter. På sommaren är det mycket jobb. Jag spelade golf förr men har inte gjort det på sex–sju år.

Är du bra på att koppla bort travet?
– Ja, det tycker jag väl ändå att jag är. Men samtidigt är travet en så stor del av livet att det alltid finns där lite grann.

Vad är du sämst på utanför travbanan?
– Jag är ganska dålig på att hålla kontakt med mina vänner faktiskt. Jag är inte den typen som ringer bara för att prata.

Har du någon dold talang?
– Nej, det kan man inte säga direkt faktiskt.

Vad gör dig riktigt glad?
– Det finns mycket. Att köra en fin häst till exempel. Eller att umgås med trevliga människor.

Arg då, förutom frågor från journalister?
– Det är ganska sällan jag blir arg faktiskt. Men om folk beter sig illa kan jag bli sur.

Vilken kusk skulle överleva längst på en öde ö?
– Jag är inte helt borta i naturen så jag kanske skulle klara mig rätt bra. Så det kan vara jag.

Har du gjort någon riktigt dålig affär?
– Jag har bara gjort dåliga affärer. Jag är ingen affärsman alls faktiskt.

Din kusin Peter Eriksson blev sparkad i ansiktet och miste synen. Hur påverkade det dig?
– Det var väldigt jobbigt känslomässigt. Tack och lov så är Peter så psykiskt stark och tacklade det på ett sätt som väldigt få människor hade klarat av. Men det är klart att det var en väldigt jobbig tid.

Har du någon gång varit riktigt rädd i lopp?
– Nej, jag har flugit ur ett antal gånger men det går så fort när det händer att man inte hinner bli rädd. Det är bara att hoppas att armar och ben är hela. Jag har haft hyfsat tur när jag varit med i olyckor även om det ibland blivit lite skavanker.

Vad hade du jobbat med om travet inte fanns?
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av sport så det hade nog blivit något inom idrott på något sätt. Jag kanske hade jobbat i en sportbutik och sålt skridskor eller varit materialförvaltare i en klubb. Eller kanske snickare. Jag hade i alla fall inte suttit på ett kontor.

Vilken app använder du mest?
– ATG-appen antar jag.

Vilken är den finaste travbanan?
– För mig är det ändå Solvalla. Sen finns det fantastiskt fina sommarbanor också men Solvalla är Solvalla.

Vad tycker du om att V86 och större tävlingar flyttas runt till mindre banor på sommaren?
– Jag tror att det är bra att komma ut i bygden med större tävlingar. Det dyker upp folk som kanske håller intresset uppe resten av året också. Så jag tror faktiskt att det är positivt även om jag tycker att det är konstigt att Solvalla har uppehåll. Men det är kul att det kommer så mycket folk på onsdagar till banorna och att de kan ha en egen V86-dag. Det har jag klurat på varför det går att ha på andra banor, men inte på Solvalla.

När vet Örjan Kihlström att det är dags att sluta som kusk?
– Jag hoppas att jag märker det själv så att ingen annan behöver tala om det för mig.

Har du fortfarande något kvar att bevisa?
– Bevisa vet jag inte. Men det finns alltid lopp att vinna.

Handen på hjärtat – är det lika roligt att vinna nu?
– Att vinna ett vanligt lopp var nog en större grej när man var yngre än det är nu. Men det är fortfarande mycket roligare att vinna än att förlora.

Men samma tändning inför stora lopp?
– Ja, det tycker jag faktiskt. Det känns fortfarande lika viktigt.

Om du själv hade varit en travhäst – vilka styrkor och svagheter hade du haft?
– Jag hade nog varit startsnabb och haft bra speed. Men kanske inte varit någon riktig stayer. Jag var faktiskt väldigt snabb när jag var yngre.

Hur snabb?
– Ju kortare distanser, ju bättre var jag. Det var ingen som slog mig på kortare distanser som 60 och 100 meter då det var skoltävlingar. Jag fick en tid klockad en gång på 100 meter som jag inte vågar berätta om. Den var alldeles för bra för att vara sann så jag tror inte att de knäppte rätt med de manuella klockorna. Men snabb var jag och en sak som jag kan ångra i livet var att jag inte åkte ut och tävlade i lite större sammanhang som de ville att jag skulle göra. Men det blev inte av.

När folk hör namnet Örjan Kihlström om 100 år – hur vill du att de ska minnas dig?
– Som en hygglig kusk och en hygglig människa.

Fakta:
Namn: Örjan Kihlström
Ålder: 64 år
Bor: Gård utanför Stockholm
Familj: Sambo och två barn från tidigare förhållanden
Äter: Det mesta egentligen. Husmanskost, kött och fisk.
Dricker: Ett glas vin eller en öl.
Musik: Jag gillar musik. Country har det blivit mest av på slutet.
Tittar på: Sport, nyheter, filmer och serier
Läser: Väldigt lite faktiskt. I så fall ljudböcker i bilen.
Aktuell: En av Sveriges allra bästa travkuskar genom tiderna med nära 8 000 kusksegrar. Han har vunnit fyra Elitlopp. Är det dags på söndag igen med Allegiant?