Joseph Oller, klingar namnet bekant? Eller George Julius? Kanske inte. Men faktum är att båda är personer som kommit att spela en avgörande betydelse för företeelser i vår travsport som vi i dag sedan länge anser som självklara. Jag tar tillfället i akt att återuppliva två som vi har att tacka för en hel del.
Joseph Oller (1839-1922) var egentligen spanjor till sin börd, född strax utanför Barcelona, men kom att leva nästan hela sitt liv i Frankrike. Paris närmare bestämt.
Redan som ung blev han involverad i tuppfäktning hemma i Spanien och det var här som han utvecklade sina skills som bookmaker. Något som han förstås tog med sig då flytten gick till Frankrike.
Oller blev till en framgångsrik bookmaker, som främst huserade i de hästkapplöpningar som hölls i Paris med omnejd i mitten av 1800-talet. Han öppnade faktiskt 1865 Paris första bookmaker-kontor, som var beläget på Boleuvard Magenta. Ungefär samtidigt började han med ambulerade färggranna vagnar åka runt var helst det nalkades racing och erbjöd spel på tävlingarna.
Yrket som ”bookie” var dock en riskfylld business. De första säkra bevisen på sådana företeelser i Europa finns från England i slutet av 1700-talet där Harry Ogden anses som den första professionella att fungera som arrangör av vadslagning på hästsport. Men hela tiden uppstod problematik, man spelade till vad vi i dag kallar ”fasta odds” och i särskilda pooler; som gjort för fusk och korrigerande i efterhand.
Efter en dispyt för mycket med sina kunder fick Oller så 1867 sin snilleblixt. Sin nya innovation kom han att kalla ”Pari-Mutuel”, något som direkt översatt från franskan blir, ungefär, ”satsa tillsammans”. (Här kan vi som ytterligare anekdot inflika att det statliga franska bolaget PMU ju uttyds just Pari-Mutuel Urbain). Den gode Joseph Oller hade helt enkelt nu uppfunnit totalisatorn.
Med den nya uppfinningen, att kunderna spelade till rörliga odds mot varandra, innebar det att man inte längre behövde tvista om vad man egentligen hade vunnit. Oddsen talade sitt tydliga språk. Och Oller blev stormförmögen på kuppen. Han plockade nämligen ut 5-10 procent på den totala omsättningen, behövde inte oroa sig för några förluster, och lade pengarna på hög. Det finns uppgifter på att han i början av 1870-talet gjorde en förtjänst på fem miljoner franc årligen, hiskeliga summor för tiden.
Men det var förstås då som staten skulle blanda sig i. Trots att han erbjöd sig att betala skatt på sin rörelse ställdes han inför rätta 1875. Domstolen dömde honom till skyldig för olagliga handlingar och han fick sona för sina brott med fängelse. I 18 dagar.
Pari-Mutuel förbjöds nu i Frankrike och Joseph kunde, efter att han kommit ut från finkan, inte fortsätta. Fast det skulle, sett ur historiskt perspektiv, faktiskt bara göra honom än mer förmögen och berömd. Han bytte nämligen karriär. Oller investerade sina miljoner i nöjesbranschen i stället, något som skulle visa sig vara högst lukrativt under den rådande ”belle epoque”.
Tillsammans med sin kollega Charles Zidler grundade han 1889 nöjesetablissemanget Moulin Rouge. Ett av Paris än i dag mest klassiska tillhåll, beläget vid Place Pigalle i Montmartre. Den ”lättklädda” underhållning som här erbjöds kom bland annat att göra ”can-can”-dansen världsberömd och bli trendsättande för en hel cabaret-kultur. Moulin Rouge står stablit, ungefär med samma underhållning än i dag, snart 130 år senare.
Lyckan var gjord för Joseph Oller, även om han, åtminstone till huvudsak, lämnade bookmaker-branschen. Hans uppfinning totalisatorn, eller Pari-Mutuel, var dock för bra för att falla i glömska. Det dröjde inte länge, till 1891 närmare bestämt, innan den legaliserades igen och gjordes statlig.
Totalisatorn var alltså ”här för att stanna” och det är nu som George Julius (1873-1946) kommer in i bilden. Eller inte riktigt nu i och för sig, utan vi får flytta oss fram i tiden till 1913.
Julius, född i England, men uppvuxen på Nya Zeeland och i Australien, var också han entreprenör och uppfinnare. En särskild fäbless hade han för mekanik och det var i det ämnet han skulle skapa sitt magnum opus – nämligen den första automatiska totalisatorn.
Fram till nu hade man såklart för hand fått räkna ut oddsen efter Joseph Ollers briljanta idé, vilket ju tog sin tid. Det var inte direktutbetalning på en minut, kanske. Men Julius avsikt med sin uppfinning, som vi i dag ser manifesterad i en digitaliserad version på varje travbana i världen, var egentligen en annan från början.
Det var 1913 som han färdigställde en maskin för snabbare räkning av röster vid val. Något som var efterfrågat av de australiska myndigheterna för att förhindra valfusk. Fast när George väl presenterade sin maskin föll den inte dem i smaken. Man avvisade helt enkelt idén. Räknemaskinen var dock för bra för att stå och samla damm, varför Julius nu i stället vände sig till racing-branschen.
Så påsken 1913 dök den första mekaniska totalisatorn, som maskinen nu gjorts om till, upp då det var tävlingar på Ellerslie Racecourse i Auckland, Nya Zeeland. En bana som förresten än i dag finns kvar. Det moderna sättet att betta på hästkapplöpningar (och andra sporter för den delen) var nu slutligen född. Den första elektriskt drivna versionen såg förresten dagens ljus redan påföljande år, i Australien.
Det lite paradoxala i historien är kanske det att George egen far, Churchill Julius, som var ärkesbiskop av Nya Zeeland kan man tänka, var en av de ledande figurerna i rörelsen för förespråkandet av att förbjuda vadhållning i landet. Fadern vekande dock med åren, då han förstod att hans sons invention bidrog till att skapa en betydligt säkrare spelbransch.
Så det gick allt bra för George Julius också. Han blev förresten adlad 1929.
(Foton: Wikipedia)
