I år har det gått tjugo år sedan senaste gången ett sto segrade i Elitloppet. Det var förvisso inte vilket sto som helst. Elitloppet 1998 kvarstår som en av loppets mest oförglömliga upplagor.

Vi pratar Moni Maker.

Sagan om Moni Maker tog dock förstås sin början långt före Elitloppet 1998. Stoet, efter Speedy Crown och under Berndt Lindstedts och Jan Johnson fine Hambo Oaks-vinnare (1985) Nan’s Catch, föddes 1993 (och gavs från början namnet Nursery Rhyme, för övrigt) och började så som brukligt är i USA sin karriär som tvååring.

Det var absolut inget dåligt första år för Moni Maker, hon vann 6 av sina 14 lopp, men det var först som treåring hon skulle kliva fram ur skuggan och börja den klättring mot travdrottningarnas tron vilken hon aldrig skulle lämna.

När treåringssäsongen avslutats kunde Moni Maker summera den med maffiga 19 segrar på 20 starter. De 18 första var dessutom i rad, årets enda plump i protokollet kom i den näst sista starten, den i finalen i Breeders Crown där hon motvilligt fick sträcka vapen mot Personal Banner. Segern i Hambletonian Oaks, precis den som mamma Nan’s Catch tagit elva år tidigare, blev årets största.

Moni Maker hade fram till treåringssäsongens avslut tränats av William Andrews men efter att hästen inför kommande säsong fått nya ägare tog Jimmy Takter över tränarsysslan. Stoets mäktiga framfart på världens travovaler hade dock bara börjat.

Som fyraåring fick Moni Maker nämligen världen som arbetsfält. Den med gott minne minns säkert nog att hon faktiskt var med i Elitloppet redan 1997. Efter att ha först slutat tvåa bakom Wesgate Crown i Lotterian (kolla här), intog hon Solvalla för första gången.

Det var ju det här Elitloppet som fick en lite sordinerad stämning redan vid försöken. Matchen hade på förhand handlat om Zoogin (nu äntligen skulle han vinna) och norske utmanaren Gentle Star, men då både chockerande nog galopperade bort sig i vartdera försöket uteblev den duellen helt.

Efter att italienaren Crowning Classic skrällt i första försöket vann Moni Maker det andra. Men då, obegripligt nog, de båda försöksvinnarna valde bricka tre – och fyra(!) i finalen låg vägen öppen för ”mäster” Stig H och Gum Ball. Från innerspåret blev det spets, slut, hämta ut. (Ta en titt här).

Jos Verbeeck, som rattade Moni Maker då, hittade tredje utvändigt, vred på via fjärdespår genom den sista kurvan, avslutade bra men vad hjälpte det då Stig H lattjade framme i täten. Moni Makers första start i Elitloppet var god, men det skulle bli betydligt bättre ett år senare.

Efter att ha tävlat i Italien under vintern, slutat två i Prix de France (jätteskrällen Balou Boy vann) var Moni Maker nu, som femåring, laddad för att skriva travhistoria i Elitloppet. Förvisso vann hon inget av ”genrepen”; Kramer Boy vann ju Lotterian där hon var trea och i Oslo Grand Prix (som du kan se här) kunde amerikanskan aldrig få ner Anders Lindqvist-tränade Huxtable Hornline.

Moni Maker hade skapat rubriker redan före starten i Elitloppet. I ett snabbjobb på Jägersro veckan före travade stoet osannolika 1.10,6 (!). Tiden var, inofficiellt, en putsning av det världsrekord som Copiad innehade, med en tiondel. Kunde det verkligen vara sant?

Jo, det får vi nog förmoda att det var. I Elitloppet 1998 var det femåriga stoet outstanding och hennes insats som skapat ett av loppets mest minnesvärda påbörjades redan i försöket. Wally Hennessey i vagnen klämde iväg genom fjärdespår ur den första kurvan för att bomba sig fram till ledningen. Inget lämnades åt slumpen. Segertiden 1.10,9 var förresten världsrekord för ston.

OGP-vinnaren Huxtable Hornline vann sedan det andra försöket (före fagre Defi d’Aunou) och sågs i finalen kanske som den främste utmanaren. Huxtable Hornline (med ”Josie”) tog också ledningen som man önskat, men snart skulle han, liksom övriga finalister, bli den amerikanska lejoninnans rov.

Jag tillhör dem som gärna återser gamla travlopp, emellanåt (ganska ofta) och högt upp på topplistan står just Elitloppets final 1998. Loppet hade avverkats i enormt tempo, 09,0 första 500 och 10,5 på varvet var ruskiga farter för tiden, men något som för alltid hos mig etsat sig fast är det där rycket som Moni Maker gör från 700 meter kvar.

Från dödens på hårddragande Huxtable Hornline, när man antar att det redan körs på femmans växel, hittar hon tydligen en sjätte – och under en kort stund ser det närmast ut som om övriga står stilla. Jag tror det är dags att kolla på det nu. Segertiden, samma som i ”snabbjobbet”, 1.10,6 blev nu världsrekord.

Moni Maker var nu bäst i världen. Segertåget fortsatte, både på den här sidan av Atlanten och den andra. Copenhagen Cup av bara farten, Nat Ray, Breeders Crown och Nationernas Pris i Italien lades för stoets hovar. Men fortfarande hade hon sin karriärs främsta seger framför sig.

Den kom i slutet av januari 1999. Prix d’Amérique. Det blev för övrigt hennes enda start i loppet, men det behövdes kanske heller inte mer än så. Moni Maker visade, nu var det Jean-Michel Bazire (27 år vid tillfället) som körde, samma obarmhärtiga stil som hon vunnit Elitloppet med ett drygt halvår tidigare. Hon gjorde hon mos av motståndet igen (Lovely Godiva tvåa, just det). Här kan vi se loppet.

Titeln i Elitloppet 1999 lyckades hon dock inte försvara. Moni Maker kunde aldrig få fatt i Remington Crown som i ledningen varvade på en 1.15-tid, men hon avslutade ändå sin karriär i stor stil, så som sig bör för en världsartist.

Den avslutades 2000 – med fem raka segrar, vilka inkluderade Nat Ray Trot (igen), Maple Leaf Trot och Trot Mondial. Även i sitt allra sista framträdande skrev hon historia – nu i monté. Sparrade av två hästar, galopperande framför sulky och med Julie Krone i sadeln utklassade hon världsrekordet då hon på The Red Mile travade milen på 1.11. (Här kan du se det).

Ett vackert farväl från Moni Maker. Bäst in i det sista.

Hon kunde sammanfatta sin karriär med 67 vinster på 105 starter. Massa ”money for Moni Maker” blev det, totalt travade hon in 5,6 miljoner dollar vilket än i dag gör henne till världens vinstrikaste sto. Hon placeras för övrigt som världens fjärde vinstrikaste sulkyhäst. Passgångaren Foiled Again (ännu aktiv) är bäst med 7,6 miljoner dollar. Bland travare är det Varenne (6 miljoner euro) och Timoko (5 miljoner euro) som passerat.

Moni Maker gick ur tiden, 21 år gammal, den 2 maj 2014.