Vourasie kan bli ihågkommen för mycket

Är det någon häst som jag tjatat mig till leda om i den här spalten är det förmodligen Ourasi. Av förklarliga skäl förvisso, som fan av fransk travhistoria. Fast nu var det egentligen inte honom som jag tänkte på den här gången – utan hans syster.

Vourasie är nog också mest, i alla fall för svensk publik, känd för två saker. Det faktum att hon var lillasyrra till den störste och framför allt för att det var hästen som Ina Scot spurtade ned på linjen i det där mytomspunna Prix d’Amérique 1995.

Oförskylt har Vourasie kanske hamnat en smula i skuggan.

Vourasie, född 1987, det vill säga samma år som hennes sju år äldre storebror Ourasi hade tagit sin andra seger i Prix d’Amérique var undan samma mamma, Fleurasie. Fast då Greyhound var far till Ourasi var det i stället Fakir du Vivier som användes för systern. Den redan då legendariske Leopold Verroken skötte träningen och Bernard Oger kom att bli kusken som körde stoet i praktiskt taget varje start.

Vourasie hade förstås högt ställda förväntningar på sig, men kunde kanske till en början inte helt leva upp till dem. Som treåring tog hon två segrar på nio starter och resultaten förbättrades ytterligare under säsongen som fyraåring även om hon i kriteriet som fyra inte hade någon chans att besegra Verdict Gédé. Ja, just hon som senare skulle bli hästen som såg till att stoppa Ourasis fjärde raka seger i Prix d’Amérique.

Men efter en trevande inledning av femåringssäsongen började Vourasie att fylla ut kostymen i slutet av den samma. Efter seger i bland annat Prix Marcel Laurent på hösten började hon nu plötsligt att komma fram som en tänkbar Prix d’Amérique-kandidat.

Vourasies framfart i Prix d’Amérique skulle dock stoppas av en svenska. För första gången. Efter att ha jobbat sig framåt i tredjespår över bortre lång i rygg på Ténor de Baune vreds Vourasie till attack mitt i den sista svängen. Men invändigt ”hittade” också Jos Verbeeck fritt med Sea Cove – och stormande ute i vida spår kom förstås Queen L. Vourasie gjorde en prydlig PdA-debut som räckte till ett brons men kunde bara se på medan Queen L. säkert spurtade ned Sea Cove i en av svensk travsports mest klassiska segrar (som du kan se här).

Veckorna senare fick Vourasie dock en revansch, när hon för första gången segrade i Prix de Paris.

Målet stakades direkt ut, att vinna Prix d’Amérique 1994. Efter att bland annat tagit hem Prix d’Eté i början av hösten och senare tagit en något överraskande viktoria i Prix de Bourgogne, växte Vourasie fram som en av de stora PdA-favoriterna.

Prix d’Amérique 1994 blev dock inte det loppet som Bernard Oger kanske tänkt sig. Eller någon annan heller för den del, förutom Jos Verbeeck då. Med Sea Cove smackade han till ledningen direkt och började snart öppna upp med många längder ned till övriga motståndare. Vad som först närmast såg ut som ett kamikaze-projekt visade sig senare vara ett vinstgivande drag av belgaren.

Queen L. och Vouraise arbetade frenetiskt från köposition, drog runt hela fältet i jakt på den bortflyende Sea Cove. Men ledaren stod för ett monsterlopp där framme och även om förklarligt det sinade i tanken över upploppet gick kuppen hem. Vourasie fick förvisso sin revansch på Queen L., men mållinjen räddade Sea Cove den här gången. (Här kan du se loppet).

Vourasie besegrade både Sea Cove och Queen L. (igen) i Prix de France två veckor senare och följde därefter upp med sin andra raka i Prix de Paris.

Vourasie fortsatte att gräva guld under säsongen 1994, den som kom att bli hennes framgångsrikaste, segrarna lades på hög och nu rådde det inget tvivel om att kommande vinter var det bara en sak som gällde – Prix d’Amérique. Nu eller aldrig.

Efter segrar i både Prix de Bretagne och Bourgogne stod Vourasie på sin karriärs topp när hon äntrade Vincennes för Prix d’Amérique 1995. Men den där historien kan vi förstås redan, fast oftast berättad ur svenskt perspektiv. Vourasie svarade för ett mäktigt lopp, via fjärdespår runt hela sista svängen tog hon meter för meter på ledande Abo Volo och fick greppet en bit in på upploppet. Problemet var ju dock det att bakom hade hela vägen Ina Scot tassat som nu spelade ut sin vinnande speed för att, på linjen, fånga in Vourasie. Snuvad på konfekten av en svenska – för andra gången. (Värt att se ännu en gång).

Veckorna senare…vann Vourasie sin tredje raka i Prix de Paris.

Det blev aldrig någon PdA-seger för Vourasie, som bekant. Loppet som hennes storebror är ensam om att ha vunnit fyra gånger. Hon gjorde förvisso ett fjärde raka försök 1996 men hade inte samma glans och sågs aldrig med chans. Kort senare drog stoet sig tillbaka från tävling för att i stället ta sig an en framtid i aveln.

Avelskarriären blev dock olyckligt kort för Vourasie. I sam-band med att hon nedkom med sitt första föl, namngiven Kalinette d’Aussy, med Ever Jet som far, drabbades hon av blodförgiftning och avled bara elva år gammal.

Vourasie kan bli ihågkommen för mycket. Just den här veckan kanske för hennes tre raka segrar i det största styrkeprovet av dem alla, Prix de Paris.