Sorglig Charles Boko och kompiskörningar på Valla

Det var igår kväll sorgligt att se fine Rikshästen Charles Boko tvingas till start på Solvalla trots att han helt uppenbarligen inte var i skick för att tävla. Den treårige Daguet Rapide-sonen hade, under Rikstravets sista tävlingsdag, fortfarande chansen att vinna hela tävlingen, men då krävdes en seger i Solvallas sjunde lopp. Att allt inte var som det skulle visade dock Charles Boko redan i värmningen då han hade problem med sin bakaktion och det blev inte heller mycket bättre till provstarten. Väl i loppet så fungerade i alla fall travet hjälpligt och Charles Boko tog sig runt felfri, men såg inte särskilt löpsugen och framåt ut och kusken fick mest inrikta sig på att ”bära” hästen i stället för att köra på honom.

Nu till frågan som är av största vikt och närmast essentiell för hela Rikstravets berättigande. Hade Charles Boko kommit till start om detta inte handlade om sista chansen att vinna en tävling och dra hem pengar, ära och evig berömmelse till sin tränare och sina 1000 ägare? Att ofräscha hästar ofta kommer till start på just Solvalla är ingen nyhet och att Solvallas banveterinär plötsligt skulle vakna till liv och agera är tydligen för mycket begärt. Men hade Charles Bokos tränare Olle Alsén eller kusk Oskar J Andersson i det här läget beslutat sig för att låta hästen stanna i stallet i stället hade man visat att i svensk travsport går hästars hälsa och långsiktiga välmående före kortsiktiga framgångar. Vi pratar alltså om djurskyddet och hästen i centrum som enligt ST är den viktigaste värdegrunden i vår sport.

Jag vill inte vara för hård mot tränaren Olle Alsén som hade chans på sin troligen största framgång i karriären. Seger i Rikstravet hade kunnat ge välbehövlig skjuts i karriären och jag sitter inte heller inne med svaret på hur gårdagens start påverkar den fysiska framtiden för Charles Boko – det vet troligen Olle bättre. Jag vet dock att hästen inte var i skick för att kunna vinna loppet igår och då borde han ha fått slippa tävla. Det hade varit en större seger för svensk travsport än vinst i vilken konstruerad tävling som helst.

Något annat som är sorgligt, visserligen på ett helt annat plan, men i längden troligen lika allvarligt för svenskt trav är kompiskörningarna mellan de bästa kuskarna. I går på Solvalla bjöds vi på ett mycket tydligt exempel när Per Lennartsson hjälpte Åke Svanstedt att komma ner i banan runt första kurvan i V86-3. Svanstedt bakom favoriten Canal Skater blev hängande i tredjespår utan chans att komma ner i banan och var på väg att backa sig sist i fältet. När han hamnar utanför Per Lennartsson och Kimbee Star så uppstår en halv lucka och då väljer Lennartsson att ta upp sin häst så att Svanstedt kan komma ner framför. Detta var så uppenbart att det inte går att försvara sig med att hästen tappade travet eller något liknande. Jag tycker inte heller att det håller att säga att han ville ha rygg på en bra häst för Kimbee Star hade två bra hästar framför sig i andraspår redan och hade fått ett perfekt lopp i tredje par utvändigt. Nu skänkte i stället Lennartsson bort den positionen till favoriten för att själv få fjärde par utvändigt i ett sprinterlopp och det kan knappast betyda att han körde för sin egen hästs bästa.

Att Lennartsson och Svanstedt är kompisar och att Per ofta får köra bra hästar åt Åke i V75 och på Solvalla påverkar givetvis i det här läget. Det jag inte förstår är att kuskarna inte förstår hur mycket liknande situationer förstör förtroendet hos spelarna och bygger på myten om att svensk travsport är en ruffel och båg-bransch. Antingen är kuskarna korkade eller så måste de tro att vi spelare är både blinda och dumma.

Att inte Per Lennartsson fick böta för att ha lämnat fördel till konkurrent är en gåta och domarna måste börja säga ifrån på skarpen när dessa saker händer.

Det fanns andra lite mindre saker att haka upp sig över som spelare igår och Per Linderoths hårda upptagning utvändigt ledaren i V86-7 var inte snygg. Det var inte heller Marcus M Melanders tuffa styrning bakom Digital Blasphemy och var det bara jag som tyckte att han gav upp ganska enkelt och snabbt in på upploppet när hans häst inte kunde vinna och stallkamraten i rygg ledaren behövde en lucka? Jag säger inte att det var så, men det är sådant kuskarna måste tänka på om det i längden ska finnas spelare kvar som har förtroende för och vill spela på svenskt trav.

/Berglund