Jag kikade lite i historierullorna för Stochampionatet, det nära förestundande. Det är för övrigt den 49:e upplagan som ska avverkas nu på söndag.
Gjorde en notis. Det tycks som att i Stochampionatet är det antigen en väldigt stor favorit, eller en praktskräll som gäller.
Av de 48 upplagor som till dags dato har avverkats har 11 av dem (eller 23%) vunnits av en häst som betalat under 2.00 i vinnarodds. Samtidigt har 9 (eller 19%) tagits hem av vinnare spelade till över 20.00, i flera fall betydligt högre än så.
Här en liten sammanställning:
Vinnare med odds under 2.00:
1993: Ina Scot – Kjell P Dahlström, 1.17 2004: Giant Diablo – Örjan Kihlström, 1.36 2015: Some Summit – Veijo Heiskanen, 1.44 2007: Vala Boko – Jorma Kontio, 1.58 1998: Simb Capi – Lutfi Kolgjini, 1.62 1988: Gina Roy – Stig H Johansson, 1.63 2005: Fama Currit – Peter Ingves, 1.77 1973: Gaby Bulwark – Sören Nordin, 1.78 2011: Tamla Celeber – Örjan Kihlström, 1.81 2010: Viola Silas – Fredrik Persson, 1.86 2008: Lie Detector – Örjan Kihlström, 1.96
Vinnare med odds över 20.00:
1992: Royaling – Örjan Kihlström, 94.13 1996: Krossed Out – Hans-Owe Sundberg, 52.53 1997: Carolinas Mystic – Björn Goop, 46.19 2013: Blended Scotch – Per Linderoth, 43.41 1982: Brilana – Erik Berglöf, 41.52 2006: Mad Marke – Stefan Söderkvist, 35.82 1970: Famita – Sven Karlsson, 25.93 1971: Benti Ribb – Olle Elfstrand, 21.77 1981: Varia – Stig H Johansson, 20.34
Okej. Lite statistik. Antagligen inte intressant för någon annan än jag. Fast låt oss ta tillfället i akt och djupdyka lite extra i topp tre i vardera lista.
1993: Ina Scot – Föga förvånande är Ina Scot 1993 den största favorit som infriat. Månne inte så märkligt. Hon kom till loppet med 22 raka segrar, vilka inkluderar Kriteriet, Breeders Crown och Drottning Silvias Pokal. Som vi minns fortsatte hon därefter att göra rent hus också i lopp som Derbyt och Europaderbyt. Ina Scot gick genom fyraåringssäsongen som obesegrad i 17 starter (och 6,8 miljoner rikare). I Stochampionatet var blott Miss Wildcat (Stig H) spelad till under 10 gånger men hon slutade oplacerad. Tredjehandaren (119 för 10) Nilema Pearl tog dock andrapriset.
2004: Giant Diablo – Nästan lika överlägsen i sin kull (i alla fall bland ston) var Giant Diablo. På sin väg mot Stochampionatet hade hon som treåring vunnit Oaks och även lattjat hem Drottningens pokal. Stochampionatet vann hon säkert före, enligt oddsindikatorn, svåraste motståndarna Camilla Highness och Minnesota. Giant Diablo blev också stor favorit i Derbyt senare, men fick då se sig slagen av skrällen Gazza Degato.
2015: Some Summit – blev stor favorit i Stochampionatet för två år sedan, trots att hon inte hade överdrivet mycket pengar på kontot. Men i tre starter för Veijo Heiskanen hade hon gått fram som en ångvält och inget skulle stoppa henne heller i Stochampionatet. Tidig ledning och sedan överlägsen från den positionen. Some Summit är förstås fortsatt hett stoff efter HELGENS LOPP, blir det en satsning mot Paris i vinter?
1992: Royaling – Stochampionatets största skräll, med marginal, levererade faktiskt Örjan Kihlström. Då 30 år gammal och i en av sin karriärs första stora succéer. Tommy Hanné hade kvalat in hela tre hästar till finalen och körde själv Iata Käll (hon som är mamma till Diamanten), men både den och Countlig (Glen Norman) gjorde bort sig i galopp. Betydligt bättre gick det för Royaling, minst spelad i fältet från bricka tolv, slog hon av storfavoriten Note Broline, som Stig H hoppades ta tredje raka med efter att åren före vunnit med Queen L och Bowls Lady. Några större framgångar därefter blev det inte för Royaling, som summerade sin karriär med 8 vinster på 44 starter och 1,2 miljoner på kontot.
1996: Krossed Out – Fick en lång och framgångsrik karriär och tjänade över sex miljoner. Men i Stochampionatet 1996 var hon inte särskilt påpassad. Hon var faktiskt näst minst spelad i finalen men tog en säker seger för Hans-Owe Sundberg som närmast slog av ”Purjos” Beauty Drew. Favoriten i fältet var Svanstedts Call Me Laday som dock inte lyckades alls och kom i mål oplacerad. Hans-Owe gav Krossed Out en prima resa; spets, släpp och säkert avgörande. Hon tränades då av Mats-Åke Törnqvist och skulle senare komma till Stig H Johanssons regi.
1997: Carolinas Mystic – Om Örjan Kihlström slog igenom efter skrällen med Royaling 1992 så gjorde Björn Goop det efter skrällen med Carolinas Mystic 1997. Björn Goop, blott 20 år gammal vid tillfället, upplevde ett magiskt år. Senare skrällde han ju igen med Sans Peur i Kriteriet. Björn använde en snarlik taktik som Hans-Owe nyttjat året före. Carolinas Mystic spetsade men släppte till favoriten Gossip (Stig H) och kort före mål kunde man till glada 46 gånger stålet plocka ned den samma. Tränaren Olle Goop hade det här året imponerande fyra hästar i final, körde själv andrahandaren Je t’Aime Hornline, men övriga trion slutade i det slagna fältet. Carolinas Mystic upplevde här sin karriärs stora ögonblick, även hon faktiskt också slutade tvåa i Derbystoet senare samma säsong.
Nu finns det ju förstås väldigt stora namn som vunnit Stochampionatet även om de inte råkade vara spelade till under 2.00. Queen L. (24 för 10) var jämnspelad med Summer Crown i upplagan 1990 och slog också den samme i tuff duell.
Lovely Godiva var favorit, men knapp sådan (37 för 10), när hon vann 1994. Bland motståndet dolde sig exempelvis Handbag och Krama Käll.
Jaha, favorit eller skräll på söndag? Det känns hugget som stucket. I alla fall om man ser till statistiken.
