Foto: Thomas Blomqvist, TR Bild
San Moteur på plats – redo söndagens stora uppgift
Publicerad Idag kl 13:41
av Kanal 75
Fyra dagar kvar till Prix d’Amérique. På onsdagsförmiddagen anlände San Moteur till träningscampen Grosbois.
– Alla förberedelser har stämt perfekt i år och jag tror han kommer leverera kanon på söndag, säger Håkan Arvidsson.
Resan startade tidigt under tisdagen från hemmagården i värmländska Kil.
Exakt ett dygn senare är San Moteur, tillsammans med sin ägare Håkan Arvidsson och skötare Jessica Jonsson, på plats på Grosbois. Det är här, i Björn Goops borg på träningsanläggningen i Paris utkanter, som det stora svenskhoppet i årets Prix d’Amérique laddar upp de sista dagarna inför superloppet på söndag.
Per Skoglund rapporterade direkt i Nyhetsmorgon när transporten rullade in.
– Han ser nöjd ut! konstaterar Jessica när San Moteur lastas av.
– Nu är vi lite slitna, men resan har flutit på bra. San Moteur har hållit sig lugn hela tiden och vi börjar få lite rutin med det här. Vi har varit nere tre gånger förut och det tar ungefär samma tid varje gång. Hästen äter och dricker som vanligt och rör sig inget på transporten, ja inte förrän nu sista kilometerna, jag tror han känt på sig att han snart är framme…, fyller Håkan i efter den drygt 180 mil långa resan.Ett års väntan på revansch
San Moteur säkrade sin plats i söndagens prestigefyllda race redan i november när han blev tvåa i Prix de Bretagne, det första inför Prix d’Amérique kvalificerande loppet.
En knapp månad senare slipade åttaåringen formen genom att ta en överlägsen seger i Legolas Minne på Åby. Därefter har allt fokus lagts på att ha hästen i absolut toppskick inför den stora uppgiften.
Förberedelserna har varit minutiösa, San Moteur har till exempel med sig sin egen mat.
– Vi har planerat sedan över en månad tillbaka, redan när han kvalade in, att se till att skicka ned eget hö och foder hit. Det har väl blivit två, tre balar per gång. Naturligtvis vill vi inte göra ett foderbyte nu, det är olika proteiner och näringsvärden och sådant kan göra att hästarna lätt tappar formen, säger Håkan.
San Moteur hålls som en av favoriterna inför Prix d’Amérique.
Så var det förresten redan i fjol, men en olycklig skada i ett framben några veckor före det stora slaget skrinlade planerna. Nu, ett år senare, är snart stunden kommen för en chans till revansch.
– Det kändes väldigt tungt då. Vi hade laddat för det hela året egentligen, men vi fick ladda om och vänta ett år till.
Till den här upplagan av Prix d’Amérique har dock allt gått som man hoppats.
Dessutom har teamet bakom San Moteur putsat på stjärnhästens balans, eller rättare sagt exakt hur skorna hålls på plats. Håkan förklarar:
– Han har ju haft lite problem med sina hovar, hästen är väldig känslig. Så i stället för att sko honom har vi börjat limma fast skorna, det sitter alltså ingen söm i skorna utan vi limmar fast dem på sidorna av hovarna i stället. Känsligheten som han haft tidigare har försvunnit totalt av det.Allt måste klaffa perfekt
För San Moteur blir det en stund i hagen innan lite joggning under onsdagseftermiddagen och ett lättare jobb på torsdagen, ungefär samtidigt som den definitiva startlistan till Prix d’Amérique spikas.
Sedan smäller det på söndag.
Björn Goop, hästens tränare och systerson till Håkan Arvidsson, fattar tömmarna bakom familjehästen som kan ge honom hans fjärde kuskseger i loppet som av många kallas världens största.
Hur tror du att det går, Håkan?
– Om jag det visste…men det är klart vi hoppas att det ska gå bra. Det är ett tufft lopp, men vi har en häst som jag tror ska vara i toppform. Sedan är det alltid små detaljer i loppen som måste klaffa exakt för att vi ska kunna vinna, men det känns som att vi har hästen där vi vill ha honom och dessutom är det ett plus med Björn i vagnen; han brukar alltid träffa rätt i de här stora loppen.
Om du jämför hästen med hur han, innan skadan, kändes inför förra Prix d’Amérique?
– Det känns väldigt mycket bättre, faktiskt. Alla förberedelser har stämt perfekt i år och jag tror att han kommer leverera kanon på söndag. Sedan får vi se om det räcker hela vägen hem…