Det börjar onekligen dra ihop sig inför årets stora travfest i de sydöstra utkanterna av Paris. På söndag återstår, som bekant, två veckor innan Prix d’Amérique. Närmare bestämt den hela 96:e upplagan av världens mest prestigefyllda travlopp.
Några pusselbitar till ska emellertid falla på plats. Denna söndag avgörs på Vincennes loppen Prix de Belgique och Prix Tenor de Baune. Båda är ur Prix d’Amérique-aspekt synnerligen intressanta. Låt oss därför, återigen, ta en titt på de aktuella loppen genom historien.
Emedan Prix d’Amérique avgjorts ända sedan 1920 är Prix de Belgiques historia långt ifrån lika lång. Den första upplagan kördes den 14 januari 1979 (med andra ord tre veckor före skribentens födelse, som kuriosa). Det loppet vanns av Fadet, körd och tränad av Jean Claude Hallais. Fadet slutade sedan för övrigt fyra i själva Prix d’Amérique (High Echelon vann).
Och det var just det jag tänkte ta fasta på. Om samtliga ”B-lopp” mer eller mindre ses som ”preparélopp” är det Prix de Belgique som tveklöst är det största preparéloppet. Ingen vill väl blåsa ur krafterna två veckor före då det verkligen gäller? Eller vad säger historien?
När vann senast vinnaren av Prix de Belgique också Prix d’Amérique?
Svaret är: 1993. Då Queen L. och Stig H Johansson bärgade titeln i båda racen. För 22 år sedan således.
Dessförinnan har ytterligare tre hästar lyckats med bedriften: 1984 i form av Lurabo och 1991 genom Tenor de Baune (obesegrad) samt Ourasi. Den sistnämnde giganten dock hela tre år i följd: 1986-1988.
Fast några är de hästar som varit, mer eller mindre, nära segern även i Prix d’Amérique. Ytterligare sex PdB-vinnare har pallplacerat sig. Senast i fjol genom Yarrah Boko som slutade trea. Innan det Maharajah 2011 (tvåa), Insert Gédé 2002 (trea), Fan Idole 2001 (tvåa), Echo 1998 (tvåa) samt Queen L. (igen) som 1994 var trea. Om vi vill kan vi också addera Naglo 2004 som då slutade fyra i PdA.
Om vi vänder på perspektivet och kikar på hur den blivande PdA-vinnaren placerade sig i Prix de Belgique (siffror fram till 1984) får vi fram resultatet att vid hela elva tillfällen har den hästen inte ens funnits med i loppet (den senaste i raden är ju Maharajah i fjol). Ytterligare sex hästar har placerat sig sexa eller sämre. En har blivit tvåa och fyra till har slutat trea.
Kraftig preparé-varning, med andra ord.
Det brukar ju också betyda att mindre tippade hästar kliver fram i rampljuset som bubblare genom seger i Prix de Belgique. Det berättar vinnaroddsen genom tiderna. Favoritsegrar i Prix de Belgique finns givetvis, men de är inte helt vanliga. När Yarrah Boko triumferade i fjol betalade han 7 gånger insatsen och när han vann året innan hela 23 gånger.
Prix de Belgiques största skräll genom sin 36-åriga historia kommer också från Norge. Nämligen Shan Rags som för Noralf Braekken helt överraskande slog till med seger till 95 gånger pengarna. Shan Rags (som för övrigt hamnade på vingel och blev oplacerad två veckor senare) slog då närmast Houston Laukko och landsmannen Bicycle. Noterbart är att i det långt slagna fältet fanns de sedan i PdA topplacerade Ina Scot och Vourasie. Det samma gällde för ytterligare hela tre PdA-vinnare: den regerande mästaren Sea Cove samt de två efterföljande årens vinnare Coktail Jet och Abo Volo.
En annan aspekt med Prix de Belgique är ju att de hästarna med mest på kontot (och oftast tillhör ju de favoriterna fjorton dagar senare) beläggs med 25 meters tillägg. Extra preparé-vänligt således. De som trots det vunnit från tillägg existerar, men de är inte många. Senast det skedde var 2000 när Draga skrällde för Michel Lenoir och hann upp Fridhems Ambra. PdA-vinnaren General du Pommeau hade inte lika bråttom från sitt tillägg och slutade fyra (Draga startade för övrigt inte ens i PdA).
Prix Tenor de Baune då?
Vad det gäller det här loppets historia är den än kortare än Prix de Belgique. Loppet, enbart för de nyblivna sexåringarna uppkallat efter just den legendariske PdA-vinnaren från 1991, har bara körts sju gånger, sedan 2008.
Ingen av loppets vinnare har sedan vunnit PdA. Bäst har fjolårets tvåa Up And Quick lyckats. Den första vinnaren, från 2008, stoet Orla Fun placerade sig på en hedervärd tredjeplats. PdA-vinnaren det året, Offshore Dream, var i sin tur trea i Prix Tenor de Baune.
2011 var Ready Cash stor favorit till segern i Prix Tenor de Baune (17 för 10) men hängav sig åt galopp och diskades. 46-oddsaren Lana del Rio vann i stället. Ready Cash revanscherade sig dock hyggligt genom att vinna Prix d’Amérique i stället. Två gånger till och med.
Så där ja.
Söndagens lopp blir, såklart lika intressanta som vanligt. Kanske tänds en ny het kandidat, möjligen släcks en annan. I år känns Prix Tenor de Baune allra mest intressant då det stora svenskhoppet Solvato lär dyka upp i batalj med Mosaique Face (som känns lite väl bortglömd i snacket?) och Jimmy Takters stora amerikanska hopp Maven.
Vem som vinner Prix de Belgique då? Jag säger Texas Charm. Jag tror för övrigt han vinner Prix d’Amérique också. Och gör det som ingen gjort sedan Queen L. 1993.
Men det lär jag väl inte få rätt i, det heller.
Daniel Olsson