För den som, liksom jag, gärna drömmer sig tillbaka till svunna tider, är det alltid ett klassiskt lopp som återkommer oftare än andra.

Jag åsyftar March of Dimes Trot. Det kanske mest mytomspunna travrace som någonsin körts. Ja, jag vet att jag skrivit om det förr. Men jag kom att tänka på det igen av en anledning.

March of Dimes Trot avgjordes på Garden State Park Racetrack (som för övrigt lades ned 2001) i New Jersey. Datumet var den 17 november 1988. Förstapriset var häftiga 270 000 dollar (drygt två miljoner kronor då) vilket kan jämföras med de 850 000 kronor som utgjorde förstapriset i Elitloppet samma år.

Nåväl.

Få lopp i travhistorien har fått sådan uppmärksamhet. Uppgifter gör gällande att över 70 reportrar bara från Europa hade åkt över till USA för att bevaka loppet på plats. March of Dimes tv-sändes både i Sverige och i Frankrike.

Anledningen till haussen var glasklar. Tio av världens bästa hästar skulle göra upp i ett unikt lopp. Det var i huvudsak två av dem som tilldrog sig störst uppmärksamhet: Mack Lobell och Ourasi. Världens två bästa travare, och fortfarande två av de mest legendariska fyrbenta artisterna inom travsporten.

Mack Lobell, världsrekordhållaren, som tidigare på våren vunnit den klassiska segern i Elitloppet, hade strax innan köpts till Sverige.

Den franske kejsaren Ourasi hade på vintern samma år vunnit sin tredje raka seger i Prix d’Amérique, låg i förberedelserna inför ännu en start i loppet, men begav sig här över Atlanten för den stora bataljen mot Mack Lobell. Deras första och enda möte.

Ourasi var för övrigt en häst som högst sällan syntes på annan mark än den franska. På sina totalt 86 starter i karriären startade han utanför Frankrikes gränser vid 5 tillfällen. Tidigare på hösten hade han vunnit Åby Stora Pris – hästens enda besök i Sverige.

Hajpen mellan de båda kämparnas möte var enorm. De skulle också komma att utkämpa ett oförglömligt slag sinsemellan. ”Macken” gick till täten och Ourasi, den urstarke, synade direkt dödens.

Steg för steg kämpade Ourasi ned sin amerikanske fiende. In över upploppet såg Ourasi ut att gå mot triumf medan Mack Lobell försökte frammana sina sista krafter. Men en annan häst skulle kliva in och spela huvudrollen.

Bakom hade Gunnar Eggen lurpassat loppet igenom med Sugarcane Hanover, det årets Elitlopps-tvåa. Norrmannen lirkade ut sin häst i tredjespår. Nu sattes attacken in. Kort före mål fick Ourasi se sig snuvad av norskamerikanen. Direkt efter målgång blev loppet till en klassiker.

Sugarcane Hanover, som för övrigt var spelad till drygt 13 gånger pengarna, segrade på 1.11,6a över 1609 meter. Ourasi noterade samma tid.

Här kan du njuta av startlistan:

1 Mack Lobell – John Campbell
2 Escotio Prad – Giuseppe Guzzinati
3 Friendly Face – Pekka Korpi
4 Callit – Karl O Johansson
5 Sugarcane Hanover – Gunnar Eggen
6 Scenic Regal – Harold Story
7 Ourasi – Jean-René Gougeon
8 Napoletano – Stig H Johansson
9 Go Get Lost – Tom Sells
10 No Sex Please – Ron Waples

Och här kan du se loppet.

Anledningen till att jag dammar av det här gamla loppet igen är att det, faktiskt, är tillåtet att drömma om framtiden också. Speciellt så här i vinddraget efter ett Prix d’Amérique som troligen kommer att vara startskottet för en ny stor era i fransk travsport.

Om knappt fyra månader avgörs Elitloppet. Det loppet kan komma att bli den länge efterlängtade uppföljaren till March of Dimes. Huvudrollsinnehavarna är förvisso utbytta, men påfallande lika.

Bold Eagle tar i uppföljaren rollen som Ourasi, Nuncio, amerika-importen som redan är en svensk legendar, ikläder sig Mack Lobells kläder.

Jo, jag vet. Chanserna är små. I alla fall i år. Men förhoppningarna är desto större. Några veckor till kan vi i alla fall fantisera om vad som skulle kunna komma att ske.

Frågan är bara vem som kommer spela rollen som Sugarcane Hanover?

Delicious, kanske?

Daniel Olsson

Har jobbat som chefredaktör för Travnet sedan 2011 och brinner för travsporten!
daniel.olsson@travnet.se

Senaste nyheterna

Krönika
Daniel Olsson
fredag 08:50, 29 januari

Ska man se det positivt är det bara ett år kvar

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
söndag 13:27, 24 maj

Aldrig har Elitloppet varit så efterlängtat

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
måndag 10:32, 29 juli

Den gången när ”Tarzan” landade på månen

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
tisdag 09:38, 21 maj

Meadow Road 1985 – en evig klassiker…

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
tisdag 09:10, 19 februari

Vourasie kan bli ihågkommen för mycket

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
onsdag 13:08, 06 februari

Eléazar – en historia om att avsluta på topp

Spelredaktör Daniel Olsson
Krönika
Daniel Olsson
tisdag 10:53, 22 januari

Egentligen är ju allt det här ”Lokets” fel

Spelredaktör Daniel Olsson

Spel från unibet

Travnets Twitter

Nästa nyhet
Att vinna Prix d’Amérique som femåring

Att vinna Prix d’Amérique som femåring

Äntligen. Prix d’Amérique-veckan är här. Och som nog alla vet finns det en häst som är stor favorit att ta hem segern i jätteloppet.

Bold Eagle har en hel stolt travnations förväntningar att axla. Det till trots att hästen bara är fem år gammal. Inför Prix d’Amérique har Bold Eagle mött den äldre eliten vid blott ett tillfälle – det senast, när han bollade med motståndet i Prix de Belgique.

Så. Det för oss in på ämnet: femåringar i Prix d’Amérique.

Hur svårt är det egentligen att ta hem världens tuffaste travlopp sin (förmodade) första säsong som äldre travare? Vilka har lyckats med en sådan bedrift tidigare?

Vi kikar i historie-böckerna igen!

På frågan hur många femåringar har vunnit Prix d’Amérique sedan första gången loppet kördes 1920, är svaret: 12.

Faktum är att loppets första vinnare, Pro Patria, var av just den ringa åldern. Han fortsatte för övrigt att vinna även påföljande år. Det ger oss också en indikation på att de femåriga vinnarna i stor utsträckning befinner sig långt bak i historien.

Om vi ska sträcka oss till ”modern tid” är den senaste att göra det Offshore Dream som halvskrällde 2007 (också han följde för övrigt upp med ny seger som sexåring). Dessförinnan får vi förflytta oss bakåt till 1992 då Verdict Gédé snuvade Ultra Ducal och Queen L.

Samtliga femåringar som vunnit PdA är:

2007: Offshore Dream
1992: Verdict Gédé
1974: Delmonica Hanover
1969: Upsalin
1966: Roquepine
1963: Ozo
1962: Newstar
1961: Masina
1958: Jamin
1939: De Sota
1936: Javari
1920: Pro Patria

Några intressanta parenteser i det den här statistiken är att faktiskt två fyraåringar även vunnit PdA. Muscleton gjorde det 1935 (var tvåa som femåring) och även De Sota 1938 och han vann som sagt även som femåring.

Monsterstoet Roquepine är värst i gänget. Hon tillhör ju de riktigt stora i PdA-historien och vann tre år i följd, alltså även som sex- och sjuåring.

Apropå de ”riktigt stora” i PdA-sammanhang. Hur har några av de klassiska namnen hävdat sig som femåringar?

Om vi kikar på den största av dem alla, det vill säga Ourasi, som är ensam om fyra segrar i racet (1986-1988 och 1990) ställde han aldrig upp i loppet som femåring utan gjorde PdA-debut först som sexåring (alltså 1986).

”Il Capitano” Varenne var emellertid i hetluften redan vid åldern fem. Han lyckades till och med bli trea i loppet då, 2000, när Géneral du Pommeau tog sin seger. Därefter fortsatte som bekant Varenne med att vinna två år i rad, något som han ju förresten även gjorde i Elitloppet.

Vår svenska drottning Queen L. var heller inte med som femåring. Det året gjorde hon säsongsdebut först under Elitlopps-helgen, kanske redan då med nästa års PdA i sikte.

Som sexåring äntrade hon Vincennes kolstybb i PdA och slutade första gången på bronsplats (Verdict Gédé vann som berättat ovan). Queen L. kom att göra ytterligare tre starter i loppet; förutom segern 1993 var hon trea igen 1994 och slutade sexa 1995 – den upplaga som Ina Scot vann.

Nationalklenoden Maharjah då? Samma svar: första gången som sexåring. Kämpade då i en tuff duell mot Ready Cash men fick ge sig som tvåa. Var fyra nästa år, sedan oplacerad, och så den legendariska segern för två år sedan som körsbäret på toppen.

Hur har då femåringarna i PdA hävdat sig de senaste åren? För det är så att en, eller ett par, ”ungtuppar” alltid brukar finnas med bland de aderton.

Bäst har det gått för The Best Madrik som 2012, spelad till 81 gånger pengarna, tog sin in på en tredjeplats bakom vinnande Ready Cash.

Så här har det gått för femåringarna de senaste åren:

2015:
Aladin d’Ecajeul (5:a)
Tumble Dust (diskad)

2014:
Vanika du Ruel (oplacerad)
(Var med redan som fyraåring och då också oplacerad)

2013:
Un Mec d’Héripré (diskad)

2012:
The Best Madrik (3:a)
Timoko (5:a)

2011:
Sévérino (6:a)

2010:
Return Money (oplacerad)
Rolling d’Héripré (diskad, var faktiskt andrahandsfavorit).

Så, får vi se vår trettonde femåring som vinnare i Prix d’Amérique? Jo, vi kan väl nöja oss med att säga att mycket talar för det, så har vi inte sagt för mycket. För övrigt är det inte bara Bold Eagle som det gäller. Även Bird Parker och Billie de Montfort ser ut att göra ett försök.

Nu är det snart dags att packa väskan.

Daniel Olsson

Har jobbat som chefredaktör för Travnet sedan 2011 och brinner för travsporten!
daniel.olsson@travnet.se
Nästa nyhet
Prix de Cornulier - en resa genom historien
Nästa nyhet
Prix de Cornulier – en resa genom historien

Prix de Cornulier – en resa genom historien

Nu på söndag är det bara en vecka kvar till vinterns stora händelse – Prix d’Amérique. Det betyder även att det är dags för Prix de Cornulier – världens, i särklass, största montéslag.

Som traditionen bjuder är det alltså söndagen före Prix d’Amérique som är vigd åt Prix de Cornulier, ett lopp som i Frankrike hålls, åtminstone nästan, lika högt som det prestigefyllda sulkyloppet.

I Sverige röner dock Cornulier betydligt mindre uppmärksamhet. Vilket är synd – det är ett lopp med stora anor som inte sällan bjuder på oväntade och rafflande upplösningar.

Loppet, som förresten är uppkallat efter Gontran de Cornulier (1825-1898) som var en av grundarna till vad som blev det franska travförbundet, har ridits sedan 1931 (att jämföras med Prix d’Amérique som kördes första gången 1920).

Kikar man på Prix de Cornulier i historieböckerna finner man, liksom i Prix d’Amérique, många klassiska namn. Den allra största, får sägas vara Bellino II. Ett monster som tränades av Maurice Maucheret och som oftast hade Michel Marcel Gougeon i sadeln – han som för övrigt var bror med Jean René Gougeon, för evigt förknippad med trav-legendaren Ourasi.

Bellino II gick segrande ur Prix de Cornulier vid tre tillfällen: 1973 samt både 1975 och 1976. Att ha vunnit loppet tre gånger är starkt, men i sig inte unikt. Det blir dock än mer beundransvärt när man adderat Belino II:s två andraplatser 1972 och 1974 – och tredjeplatsen sin sista tävlingssäsong 1977.

Det räcker ju förstås inte. Den med gott minne vet ju också att Bellino II också var kung framför sulky. Han är en av de få som även vunnit Prix d’Amérique tre gånger – dessutom i följd: åren 1975-1977. Alla gånger med just Jean René Gougeon i vagnen.

Det betyder ju också att Bellino II två år i följd segrade i både Cornulier och Amérique, en prestation som i dag närmast känns omöjlig. (Se ett riktigt suddigt gammalt klipp från segern 1973 här).

Ytterligare fyra hästar har tangerat resultatet att vinna Prix de Cornulier vid tre tillfällen. Först var Souarus 1946-1948, därefter Gardon 1955-1956 samt 1958, Kaiser Trot 1981-1982 samt 1984 och så på senare år Jag de Bellouet tre på raken 2004-2006. (Se segern 2006 här).

Förutom redan nämnda Bellino II är Jag de Bellouet en av blott tre hästar som tagit just dubbeln Cornulier-Amérique, det skedde 2005. Den sista i den prestigefyllda klubben är Tidalium Pelo som vann båda racen 1972.

Att klippa till med den dubbeln är, som sagt, att betrakta som närmast omöjligt i dag. Två så tuffa lopp, dessutom i två olika discipliner, med bara en veckas mellanrum, kräver såklart sin häst.

Den senaste att komma hyggligt nära är monsterstoet Roxane Griff som ju vid årsskiftet lade upp sina tävlingsskor på hyllan för gott. Hon har tagit hem Cornulier de två senaste åren och slutade 2014 på en hedervärd fjärdeplats bakom Maharajah i Amérique. (Se hennes seger i fjol och Raffins kyliga segergest här).

Det är även av kuriöst intresse värt att notera att skrällarna duggar tätt i det här loppet. Vi får faktiskt gå tillbaka ända till 2005 för att i resultatlistan hitta den senaste favoritsegern: Jag de Bellouet vann till rekordlåga 11 för 10. Roxane Griff var förvisso knapp andrahandare (bakom Tiégo d’Etang) i fjol.

Svenskar då? De blågula framgångarna i Prix de Cornulier har, förklarligt nog, varit relativt sparsmakade genom åren. Om vi inom parentes sätter Magnificent Rodney som vann 2008 och tränades av den i Frankrike verksamma Ulf Nordin, har inga svensktränade vunnit.

Ett andrapris har det dock blivit: Scarlet Knight spurtade in som tvåa bakom Jag de Bellouet 2005 (som du kan se här). Den senaste svensktränade att över huvud taget vara med i loppet var Lavec Kronos som galopperade bort sig 2013. Året 2008 tog för övrigt Hot Tub en fin femteplats.

Det för oss in på årets upplaga. Moving On är förvisso inte svensktränad, då hon finns i regi Fabrice Souloy, men väl svenskfödd och -ägd varför vi nog får räkna henne som svenska i allra högsta grad.

Med Damien Bonne i sadeln gör hon en högintressant start i Prix de Cornulier och bedöms av den franska expertisen ändå ha en seriös chans i en upplaga som känns vidöppen och utan några, i alla fall på förhand, riktiga kanoner.

Hon har gjort sina tre senaste starter i monté och imponerade storligen när hon på snabba 1,11 över 2175 meter vann Prix Auguste Francois veckan före jul.

Jag kommer dock inte att ge mig i kast att försöka tippa utgången i Prix de Cornulier. I stället nöjer jag med att hålla tummarna för att denna den 86:e upplagan får se sin första svenskfödda segrare.

Daniel Olsson

Har jobbat som chefredaktör för Travnet sedan 2011 och brinner för travsporten!
daniel.olsson@travnet.se
Nästa nyhet
Inför PdA del 4: Prix de Belgique
Nästa nyhet
Inför PdA del 4: Prix de Belgique

Inför PdA del 4: Prix de Belgique

Det är Prix de Belgique-time på Vincennes denna söndag. Ja, ni vet redan: sista ”genrepet” inför Prix d’Amérique som körs två veckor senare.

Alla kör ”preparé”. Eller kanske inte.

Nå, vi börjar kolla en snabbis på loppets historia. Det har körts sedan 1979. Alltid på samma plats i kalendern. Sex gånger har loppet vunnits av den häst som senare även skulle stå som vinnare i Prix d’Amérique.

Hälften av de gångerna står dock monstret Ourasi för (1986-1988). En häst som på många sätt var undantaget som bekräftade regeln.

Tre hästar har därefter tagit ”dubbeln”. En av dem är faktiskt Queen L. som vann båda racen 1993. Men det är också senaste gången som det skedde.

23 år sedan senast alltså.

Men det finns nog anledning att tro att den trenden kanske bryts i år. Prix de Belgique innehåller nämligen fler hästar än vanligt som nog är angelägna om att faktiskt vinna, snarare än att lufsa med och ”slipa på Prix d’Amérique-formen”.

Den allra främsta anledningen till det stavas Bold Eagle. Fransmännens nya stora superstar som man hoppas ska bli den första femåringen att vinna Prix d’Amérique sedan Offshore Dream gjorde det 2007 (han var förresten aldrig med i Prix de Belgique det året, som kuriosa).

Nog är det väl så att man knappast ”kör ihjäl” Bold Eagle för att ta hem 54 000 euro i Prix de Belgique på söndag, men man vill nog ogärna komma till Prix d’Amérique med en femteplats som senaste resultat.

Det finns all anledning att tro att Bold Eagle är hästen att slå (eller inte slå, om man så vill) i Prix de Belgique.

En annan som torde vara mycket angelägen att sluta väldigt långt fram i söndagens lopp är såklart Support Justice. Norrmannen har haft Prix d’Amérique som huvudmål under en lång tid och snöpligt vore det väl då om han skulle missa en plats i loppet då hans 842 074 euro på kontot inte säkerställer att han faktiskt får vara med.

Vi kan räkna med att Support Justice är taggad för att göra en stark insats på söndag.

Den andra norska kandidaten, Lionel, däremot, är redan klar för PdA. Därför är man nog inte alls lika angelägen om att sluta i topp just denna gång. Hästen ska köras av Örjan Kihlström, som också ska köra om två veckor. Man ska även prova lite utrustningsändringar. Sedan kan ju Lionel nog vinna ändå, så som han sett ut på sistone…

Hästar som står på branten att faktiskt kvala in till Prix d’Amérique, lär heller inte ligga på latsidan. Sådan är exempelvis Amiral Sacha, som såg helvass ut senast som tvåa i Prix de Bourgogne, Village Mystic, som väl i praktiken redan är klar förvisso, och Moses Rob som ser ut att vara i toppform.

En luring i fältet är liksom Bold Eagle, femårige Bird Parker som hela karriären skuggat bakom sin kullkamrat och i och med den här starten uppenbarligen lär göra ett seriöst försök att vara med i Prix d’Amérique.

Hästar som jag däremot gissar inte kommer köras för fullt är till exempel Voltigeur de Myrt och Un Mec d’Héripré som redan är klara för den stora uppgiften. Frågan är dock hur man gör med Oasis Bi? Det som är sagt är att det är Prix de France som är målet, varför vi gissar att det blir ett lugnt upplägg nu.

Fältets båda tilläggshästar, Mosaique Face och Up And Quick, lär nog också ta det här loppet som en rejäl formslipning inför Prix d’Amérique. Att någon vinner Prix de Belgique från tillägg är sällsynt och har inte hänt sedan Draga skrällde och tog ned Fridhems Ambra för 16 år sedan.

Mitt trio-förslag på 30 rader (och nu får vi verkligen hoppas att min vinnare inte stryks för tredje gången i rad…) ser ut så här:

1: 12
2: 4,7,9
3: 3,4,5,7,9,10

Daniel Olsson

Har jobbat som chefredaktör för Travnet sedan 2011 och brinner för travsporten!
daniel.olsson@travnet.se
Nästa nyhet
Inför PdA del 3: Prix de Bourgogne
Nästa nyhet
Inför PdA del 3: Prix de Bourgogne

Inför PdA del 3: Prix de Bourgogne

Det stundar Prix de Bourgogne på Vincennes denna söndag, det tredje av de fyra ”B-loppen” och det inför Prix d’Amérique allra mest intressanta.

Historiskt sett (loppet har körts sedan 1980) är det här det av de inför PdA förberedande loppen som de flesta fransmännen laddar mest inför. Fyra veckor före the big bang ligger Bourgogne perfekt i tiden för att ge sin häst en ordentlig ”urblåsare”, ett lopp där formen verkligen ska gå framåt.

Det gör det alltså betydligt mer intressant för oss som vill spekulera i vad som händer om en månad, gentemot de två tidigare ”B-loppen”.

En koll på loppets utgång i tidigare upplagor ger oss en tydlig hint. Exempelvis är det inte riktigt en slump att Ready Cash vann Prix de Bourgogne tre gånger i rad (2011-2012) och sedan gick ut och även vann Prix d’Amérique därefter.

Det samma gällde för övrigt till exempel Meaulnes du Corta (2008), Jag de Bellouet (2005), Moni Maker (1999) och Ourasi tre år i rad (1986-1988).

Prix de Bourgogne, till skillnad från övriga ”B-lopp”, körs över den i Frankrike mycket snabba disciplinen 2100 meter med autostart.  Nio hästar ryms i det främre ledet.

En riktigt låg segertid är oftare regel än undantag. Solvato vann i fjol på förhållandevis långsamma 1.12,4, men de tre föregående vinnarna har noterat 1.10-tider och allra bäst är Texas Charm som klockades till supersnabba 1.10,0 när han segrade för två gånger sedan.

Olyckligtvis (eller lyckligtvis för Maharajah…) skadade sig Texas Charm till Prix d’Amérique och kunde då inte medverka. Hade han varit skadefri hade han säkert tillhört de absoluta favoriterna i den upplagan.

Det för oss då in på resonemanget inför året Prix de Bourgogne. För Texas Charm är tveklöst min vinnare i loppet. Han har sett, i alla fall i mina ögon, kanonfin ut i sina två senaste starter i de två första ”B-loppen” som fyra, respektive sexa.

I Prix du Bourbonnais senast, stod han med 25 meters tillägg och var av den anledningen aldrig segeraktuell. Julien Dubois körde runt nioåringen som sista häst och låg faktiskt sist i fältet ända in på upploppet. Då vreds han på i sjättespår och såg ut att nästan krypa ur skinnet när han exploderade de sista hundra meterna.

Nu passar förhållanden den här blixtsnabba travaren som hand i handske och vi kan säkert anta att det blir full spruta direkt från ett perfekt fjärdespår bakom bilens vingar. Jag tror att Texas Charm ångar på till täten, sedan blir väldigt svårpasserad och ger ett prima besked inför Prix d’Amérique.

En annan häst som vi vet trivs ypperligt med det här upplägget är ju Timoko, återigen körd av Björn Goop. Ett ekipage som bekant vunnit både Elitloppet 2014 och Prix de France i fjol (som körs över exakt samma distans).

Timoko lullade mest med i Prix de Bretagne, men kommer säkert visa ett helt annat ansikte här. Goop lär säkert vara intresserad av taktpinnen, men jag tror att det är mer troligt att det blir släpp till rygg ledaren och sedan försöka snuva Texas Charm (om min analys stämmer) till slut.

Jättespännande blir såklart också Up And Quick som hittills i vinter inte gjort särskilt mycket väsen av sig, precis som i fjol vid samma tid. Men då klev han fram och tog andrapriset (delat) bakom Solvato. Vi kan förvänta oss något liknade igen.

Mycket intressant att skåda blir också Tiégo d’Etang som måhända är en smula underskattad. Han stod, liksom Texas Charm och Up and Quick, också med tillägg i Bourbonnais men avslutade fint mellan hästar sista biten och såg ut att ha krafter kvar.

Här har han spåret längst ut bakom bilen och det lär bli laddning för att försöka hitta en position. Kostar det inte för mycket är han med i striden. Han delade silvret med Up And Quick i förra årets upplaga.

Un Mec d’Héripré vann ju Bourbonnais senast och såg helt okej ut från ledningen, men nu står han på lika start med ovan nämnda hästar vilket jag läser som att han måste var ytterligare formförbättrad för att kunna slåss om segern. Det kan han ju förvisso vara, men med tanke på att hästen redan är klappad och klar för Prix d’Amérique är jag inne på mer sparsam körning.

Förutom Kadett C.D. som rimligen torde få en tuff uppgift från bakspår, sätts svenskarnas hopp till Mosaique Face som här blir mycket spännande att se inför kommande större uppgifter. Att den här hästen har kapacitet att vinna både det här loppet och större, det vet vi.

Och ”Ludde” lär nog gärna vilja sätta färg på loppet då Mosaique tycks göra sina bästa lopp när han får tuffa på för fullt, men jag är halvskeptisk till att han är segermogen mot detta gäng fulltankade fransoser direkt efter tre månaders tävlingsfrånvaro. Har jag fel är det givetvis kul…

Det finns såklart några riktigt bubblare i loppet också, särskilt för den som vill jobba in en trio. Univers de Pan har enorm kapacitet men har inte visat den där superformen på väldigt lång tid och jag skulle bli överraskad om han är redo för att segerstrida redan.

Vision Intense är en kul platsrysare; såg riktigt fin ut som fyra i Bourbonnais senast och även Village Mystic ser ut att ha toppform – har intressanta ryggar här. Uhlan du Val var fyra i Prix d’Amérique i fjol och har kapaciteten men jag är tveksam, ännu, till formen även här.

Vi sammanfattar: Jag tror stenhårt på Texas Charm här, men han lär utmanas av framför allt Timoko och Up And Quick och med Tiégo d’Etang och Mosaique Face som rysare.

Mitt trio-förslag på 20 rader blir:

1: 4
2: 1,2,3,9
3: 1,2,3,5,9,10

Daniel Olsson

Har jobbat som chefredaktör för Travnet sedan 2011 och brinner för travsporten!
daniel.olsson@travnet.se
Nästa nyhet
Inför PdA del 2: Prix du Bourbonnais

Travtips

Örebro 1 maj: Vi tänker avsluta med stil!

Travtips
fredag 17.17, 30 april
Det har blivit dags för sista tipset på Travnet, trist då en epok går i graven men så är det. Det har varit en kul tid genom åren, då jag var med redan från 2005 vad gäller Travnet när jag flyttade till Stockholm för att börja på Dagens Spel. Sedan har d...
Spelredaktör Mattias Ludvigsson
Travtips
onsdag 17.45, 28 april

Solvalla/Åby 28 april: Italien i fokus – men vi drar till Lexington!

Spelredaktör Mattias Ludvigsson
Travtips
tisdag 17.13, 27 april

Jägersro 27 april: Härmed sätter jag .

Spelredaktör Ulf Nilsson
Travtips
tisdag 11.38, 27 april

Lunch-draget Rättvik: Fortsatt hungrig efter vinnare

Spelredaktör Ulf Nilsson
Travtips
måndag 17.04, 26 april

Färjestad 26 april: Sista veckan med travnet

Spelredaktör Ulf Nilsson
Travtips
måndag 11.31, 26 april

Lunch-draget Visby: Bra rapporter från ön

Spelredaktör Ulf Nilsson

Krönikor

Krönika
Björn Hammarström
torsdag 09:23, 29 april 2021

Nu är det slut

ÖREBRO: Våren fortsätter att vara kall. Fint väder på dagarna men kallt i luften. Sista bloggen på Travnet Efter cirka 650 bloggar sen hösten 2008 så blir detta den sista. Några personer som jag träffat på har undrat om jag arbetar på Travnet. Så har aldri...
Spelredaktör Björn Hammarström

Våra krönikörer

Björn Hammarström
Daniel Olsson
Redaktionen Travnet
Ulf Nilsson