Man får drömma om ett nytt March of Dimes

För den som, liksom jag, gärna drömmer sig tillbaka till svunna tider, är det alltid ett klassiskt lopp som återkommer oftare än andra.

Jag åsyftar March of Dimes Trot. Det kanske mest mytomspunna travrace som någonsin körts. Ja, jag vet att jag skrivit om det förr. Men jag kom att tänka på det igen av en anledning.

March of Dimes Trot avgjordes på Garden State Park Racetrack (som för övrigt lades ned 2001) i New Jersey. Datumet var den 17 november 1988. Förstapriset var häftiga 270 000 dollar (drygt två miljoner kronor då) vilket kan jämföras med de 850 000 kronor som utgjorde förstapriset i Elitloppet samma år.

Nåväl.

Få lopp i travhistorien har fått sådan uppmärksamhet. Uppgifter gör gällande att över 70 reportrar bara från Europa hade åkt över till USA för att bevaka loppet på plats. March of Dimes tv-sändes både i Sverige och i Frankrike.

Anledningen till haussen var glasklar. Tio av världens bästa hästar skulle göra upp i ett unikt lopp. Det var i huvudsak två av dem som tilldrog sig störst uppmärksamhet: Mack Lobell och Ourasi. Världens två bästa travare, och fortfarande två av de mest legendariska fyrbenta artisterna inom travsporten.

Mack Lobell, världsrekordhållaren, som tidigare på våren vunnit den klassiska segern i Elitloppet, hade strax innan köpts till Sverige.

Den franske kejsaren Ourasi hade på vintern samma år vunnit sin tredje raka seger i Prix d’Amérique, låg i förberedelserna inför ännu en start i loppet, men begav sig här över Atlanten för den stora bataljen mot Mack Lobell. Deras första och enda möte.

Ourasi var för övrigt en häst som högst sällan syntes på annan mark än den franska. På sina totalt 86 starter i karriären startade han utanför Frankrikes gränser vid 5 tillfällen. Tidigare på hösten hade han vunnit Åby Stora Pris – hästens enda besök i Sverige.

Hajpen mellan de båda kämparnas möte var enorm. De skulle också komma att utkämpa ett oförglömligt slag sinsemellan. ”Macken” gick till täten och Ourasi, den urstarke, synade direkt dödens.

Steg för steg kämpade Ourasi ned sin amerikanske fiende. In över upploppet såg Ourasi ut att gå mot triumf medan Mack Lobell försökte frammana sina sista krafter. Men en annan häst skulle kliva in och spela huvudrollen.

Bakom hade Gunnar Eggen lurpassat loppet igenom med Sugarcane Hanover, det årets Elitlopps-tvåa. Norrmannen lirkade ut sin häst i tredjespår. Nu sattes attacken in. Kort före mål fick Ourasi se sig snuvad av norskamerikanen. Direkt efter målgång blev loppet till en klassiker.

Sugarcane Hanover, som för övrigt var spelad till drygt 13 gånger pengarna, segrade på 1.11,6a över 1609 meter. Ourasi noterade samma tid.

Här kan du njuta av startlistan:

1 Mack Lobell – John Campbell 2 Escotio Prad – Giuseppe Guzzinati 3 Friendly Face – Pekka Korpi 4 Callit – Karl O Johansson 5 Sugarcane Hanover – Gunnar Eggen 6 Scenic Regal – Harold Story 7 Ourasi – Jean-René Gougeon 8 Napoletano – Stig H Johansson 9 Go Get Lost – Tom Sells 10 No Sex Please – Ron Waples

Och här kan du se loppet.

Anledningen till att jag dammar av det här gamla loppet igen är att det, faktiskt, är tillåtet att drömma om framtiden också. Speciellt så här i vinddraget efter ett Prix d’Amérique som troligen kommer att vara startskottet för en ny stor era i fransk travsport.

Om knappt fyra månader avgörs Elitloppet. Det loppet kan komma att bli den länge efterlängtade uppföljaren till March of Dimes. Huvudrollsinnehavarna är förvisso utbytta, men påfallande lika.

Bold Eagle tar i uppföljaren rollen som Ourasi, Nuncio, amerika-importen som redan är en svensk legendar, ikläder sig Mack Lobells kläder.

Jo, jag vet. Chanserna är små. I alla fall i år. Men förhoppningarna är desto större. Några veckor till kan vi i alla fall fantisera om vad som skulle kunna komma att ske.

Frågan är bara vem som kommer spela rollen som Sugarcane Hanover?

Delicious, kanske?

Daniel Olsson