Maharajah - på väg mot stordåd

Maharajah. Den ständiga riksangelägenheten. Under tisdagen höll han med nöd och näppe undan mot Zlatan Blou (!) i ett mediokert gäng på Sundbyholm. Och den hästen tror de ska kunna göra sig gällande i världens tuffaste travlopp? Ja, kära Gud…

Ovanstående en inte alltför ovanlig spontan reaktion efter Maharajahs andra start (och andra seger) efter ett mycket långt uppehåll. En reaktion som av någon anledning är väldigt enkel att få, ungefär som att en artikel om ett dopningsfall i nord-Norge är väldigt mycket mer lockande till läsning än vårt största Prix d’Amerique-hopps laddning mot ”tredje gången gillt”.

Ungefär som att det är väldigt mycket ”roligare” att poängtera faktafel i artiklar än motsatsen, eller komma med kommentarer om andras eventuella olycka framför lycka. Sådan är olyckligtvis människans natur.

Jag (dum som jag är) säger tvärtom. I Maharajah-frågan då det vill säga. Hästen är på väg mot stordåd. Ett stordåd som ska uträttas om exakt (i skrivande stund) sextio dagar. Inte förr alltså. Om sextio dagar. Alltså inte nu.

Nej, Maharajah var inte dålig, alternativt sämre, för att han ”nästan” fick stryk av Zlatan Blou. Han var bättre. Han sprang dessutom en halv sekund snabbare än senast på Gävle. Nedåt 09,0 sista 500 meterna. På, ska vi säga, inte helt perfekt underlag. Travet flöt fläckfritt och spänsten fanns där. Låt vara för att det saknades speed på slutet; att det saknas mycket till toppformen. Men det är ju precis så det ska vara. Det är om sextio dagar det gäller, som sagt.

Maharajah var tvåa i sin PdA-debut 2011, då gav han ”omöjlige” Ready Cash en strid på kniven. I vintras vara han ”bara” fyra bakom den samme. Betyder det att han gjorde en sämre prestation? Nej, självklart inte. Han fick det tuffaste loppet (Ready Cash var närmast smygkörd), förberedelserna var långtifrån optimala och som det visade sig var hästen inte ens helt hundra fräsch i loppet. Med andra ord: han var bättre än 2011. Saker stämmer inte alltid överrens med vad man kan tro vid första anblick.

Till skillnad från förra vintern har denna satsning mot Paris (om sextio dagar) inletts klanderfritt. Hittills tål att understrykas å det bestämdaste.

Jag vägrar tro att Maharajah är någon ”bluff”. Ja, jag tror till och med på Stefan Hultman när han menar att hans kronjuvel känns bättre än någonsin. Även om han bara vinner med en noslängd före Zlatan Blou.

Den sista söndagen i januari hoppas jag att hästen skördar sin största triumf. Och Sveriges första (riktiga) seger i loppens lopp på sjutton år. (Om nu inte Raja Mirchi gör det, vilket dock är en annan historia).

Men det sker inte en novemberkväll på Sundbyholm.

Det sker om sextio dagar.

(Skribenten avsäger sig allt ansvar att han genom denna obetydliga text eventuellt kan ha förorsakat att ha jinxat omnämnda hästar).

 Daniel Olsson