I sammanhang där det ska diskuteras vilken kusk som egentligen är eller har varit den vassaste i världen noterar jag att det finns en som nästan alltid nämns. Och mångas listor toppar han.
Han hette Ulf Thoresen.
Det finns nästan ett sägnens skimmer över norrmannen. Mer en myt än en man. En kusk som hade ett par körhänder som världen aldrig skådat vare sig före eller efteråt.
Mitt problem är dock att jag är för ung. Jag minns helt enkelt inte Ulf Thoresen särskilt väl, även om jag har bilder av honom som en kusk i de stora loppen, inte minst bakom kallblodsfantomen Alm Svarten och jag kommer ihåg honom när han körde Grades Singing till tredjeplatsen i Elitloppet 1989.
Men that’s it, mer eller mindre.
Så jag bestämde mig för att undersöka mer. Vem var egentligen Ulf Thoresen och vad är det som skapat denna mytiska särställning bland världens bästa kuskar?
Om Ulf hade levt i dag hade han nyligt firat sin 71-årsdag. Han föddes, i Larvik, 12 februari 1946. 18 år och 2 månader senare vann han sitt första lopp – på Momarken (hästen hette förresten Turist Ford).
Det skulle bli startskottet för en enastående kuskkarriär. Under 28 år som aktiv kusk skulle han vinna 4006 lopp. Det är i alla fall den officiella siffran. Den gäller dock bara segrar på norsk mark och sådana med norsktränade hästar i utlandet.
Faktum är att ingen (i alla fall vad jag kunnat finna) verkligen vet exakt hur många lopp som han vann. Thoresen, som verkligen föll in på beskrivningen ”catch driver” långt innan begreppet blev vedertaget, var nämligen en flitigt anlitad kusk med världen som arbetsfält, som det heter.
Man tror att han har minst 200 segrar i Sverige enkom, och cirka 500 ytterligare i andra länder. Uppgifter gör gällande att han segerdefilerat i 14 olika länder.
Ett bevis för Thoresens enorma förmåga torde vara hans framgångar i internationella kuskmatcher. Han korades till EM-vinnare vid två tillfällen och plockade hem titeln i Kusk-VM vid hela fyra gånger. Oöverträffat.
Till saken hör att han nog hade en femte titel i VM på gaffeln. Det var 1978 och det årets VM avgjordes i USA i maj månad. Men Thoresen valde, mitt under pågående mästerskap, att åka tillbaka till Norge för att köra den stora stjärnan Grand Frances i Oslo Grand Prix.
Stoet försvarade också sin titel i hemlandets största lopp – men Thoresen missade en VM-dag och gick därmed miste om ett femte VM-guld.
Just i USA tog förresten Thoresen sina kanske största och mest beryktade segrar. 1986 hade han av landsmannen Per Henriksen fått uppdraget att köra Nuclear Kosmos i självaste Hambletonian. En uppgift som den då 30-årige sulkyvirtuosen förde i hamn till perfektion.
Nuclear Kosmos var knappast favorit till Hambo-segern, var femtehandare i försöksheatet men kunde avgöra till seger efter en fin resa i rygg ledaren. I finalen var det däremot ledningen som gällde.
Thoresen sände Nuclear Kosmos till spets direkt men fick Speedy Tomali pressande utvändigt om sig vilket bidrog till att öppningstempot blev hårt. När väl uppvaktningen lugnat ned sig, kunde Ulf dämpa farten för att i stället spara på hästens krafter till avgörandets ögonblick.
Klar favorit till segern var Berndt Lindstedts fine Royal Prestige, men han hade hamnat invändigt som trea och fritt spelrum uppenbarade sig först in mot upploppet. Det var då Thoresen ryckte med Nuclear Kosmos.
Royal Prestige avslutade som skjuten ur en kanon och närmade sig oerhört fort de sista stegen, men mållinjen låg precis där Ulf Thoresen hade tänkt sig. Seger i Hambletonian med minsta marginal. Kolla på loppet här.
Ulf körde för övrigt Hambot även nästföljande år, det klassiska 1987 där Mack Lobell vann före Napoletano. Norrmannen var sexa med Beseiged.
Men tillbaka till 1986. Ett stort år för Thoresen och ett stort år för Norge i travsporten. I VM-loppet, det vill säga International Trot (som ännu avgjordes på Roosevelt Raceway) ordnade han och tränaren, inte helt obekante Roger Walmann, en av Norges mest klassiska triumfer.
Habib hette hästen och återigen en riktigt väldisponerad körning av Ulf Thoresen. Habib skulle leda varje meter av loppet. Från innerspåret höll han ut franske Mon Tourbillon i dödens. Med varvet kvar attackerade Grades Singing kraftfullt, men blev utsvarad och fick göra återstoden av loppet i tredjespår.
Svenske Mack the Knife kom ut till anfall ur den sista svängen – men då var Habib redan på väg mot segern. Ta och titta på loppet här.
Två av Thoresens största segrar. Och två av Thoresens många segrar. Allra flest vann han 1989 – 309 segrar, vilket då var norskt rekord. Tretton gånger blev han Norges segerrikaste kusk, varav tio år i rad under åren 1971-1980. Totalt noterades han för 31 banchampionat i hemlandet.
Tillbaka till hästen som är den enda som jag egentligen kommer ihåg Thoresen med. Alm Svarten. Sin tids bästa kallblod. Kolla här den fullständiga krossen i Elitkampen på Solvalla 1987. Alm Svarten bombade till spets och bara ökade. Att säga att han vann med ”halva upploppet” är väl snarare än underdrift.
1.21,5a över 1640 meter var då nytt världsrekord. Det var förresten nästan tre sekunder ned till tvåan… Ulf Thoresen kom att köra 172 lopp med Alm Svarten – tillsammans vann de 117 lopp. Hästen gjorde förresten 388 starter (!) och vann totalt 183 lopp…
För dig som har lite extra tid över vill jag varmt rekommendera den här dokumentären som ligger ute på Youtube. En timmes långt inslag om Thoresen och hans karriär med många godbitar att titta på.
Någon hemlighet var det knappast att Ulf Thoresen vid sidan av banan hade en destruktiv personlighet och att han kämpade med problem med alkohol. Något som bidrog till hans alltför tidiga bortgång. Den 11 juli 1992 avled han i sitt hem. Då var han bara 46 år.
I sommar körs på Jarlsberg den 18:e upplagan av Ulf Thoresens Minneslopp, för att ära en av vår sports största namn genom tiderna.
