Elitloppstempen steg tidigt i år
I torsdags kväll nåddes vi av beskedet att Maharajah inte kommer göra en sista start i Prix d’Amérique och försvara sin titel i världens största lopp.
Det var, om vi ska vara ärliga, inte chockerande överraskande. Tråkigt, givetvis, men någonstans ändå väntat sedan hästen fått behandlas efter comebacken och då Örjan Kihlström värvades som kusk på det ”nya” svenska PdA-hoppet Solvato.
Samtidigt höjdes temperaturen inför Elitloppet redan i december.
”Bara” 25 veckor kvar.
Okej, nu är det den obotlige travromantikern i mig som talar. Jag förstår väl att det inte kommer bli så, men jag har en oerhörd lockelse att tänka på saker i skimmer av Hollywood-film-manus.
Ingen, verkligen ingen, kan begära något mer av Maharajah. Han har gjort så mycket mer än vi kunnat begära och kanske är det dags att sätta punkt nu.
Men samtidigt: inte behöver det väl vara över än? Han har som snart tioårig travare gjort blott 59 starter, vann i sin näst senaste start världens tuffaste travlopp och var nyligen i uppladdningsfasen inför ett titelförsvar.
Och hästen kändes ”fantastisk fin” (enligt tränaren) för bara några veckor sedan.
Inte är det väl en häst som är ”slut”?
Jag drömmer om ett annat slut på karriären för Maharajah. Ett som tar slut hemma på Solvalla den sista söndagseftermiddagen i maj.
Att all den kraft som lagts på att få hästen i form för en sista strid i Paris i stället skjuts något på framtiden och i stället fördelas på en start i Elitloppet.
Inte för att Maharajah har något mer att bevisa. Utan bara för att det hade varit så jäkla coolt.
Sedan kan han sluta. Efter att ha segerdefilerat inför E-läktaren på Solvalla.
Lite som Ourasi där i sin sista seger i Prix d’Amérique (1990). Han hade då verkligen inte heller något mer att bevisa – men gick ut och vann loppet än gång till. Bara för att.
En dröm, jag vet. Löjligt. Jag vet. Men. Jag kan inte låta bli att tänka tanken och rysa till lite lätt när jag tänker det…
Åter till verkligheten. Prix du Bourbonnais är också avklarat. Texas Charm var hästen som klev in i Prix d’Amérique-hettan. Hästen som var min och många andras initiala vinnartips inför årets lopp har nu klivit fram som förhandsfavoriten även nu.
Inte för att lördagens lopp kanske var det mest minnesvärda genom historien, det gick i lugnt tempo och blev en speeduppgörelse där Texas Charm med enkelhet kunde hålla motståndet stången, utan bara för att den hästen nu återigen såg ut precis så bra som han ska göra.
Texas Charm lär nog förresten gå fram ordentligt till nästa start. I det tredje ”B-loppet” Prix de Bourgogne som körs över ”sprinterdistansen” 2100 meter med bilstart i mellandagarna. Ett race som han hade stor uppvisning i förra året, då han vann på maffiga 1.10 blankt.
Solvato, det stora svenska hoppet, behöver då rakt inte skämmas för sin tredjeplats. Veijo Heiskanen-kanonen fick ju aldrig riktigt chansen att utmana om segern. Insatsen andas optimism inför framtiden och Solvato blir mycket intressant att se i Prix du Bourbonnais men framförallt Prix Tenor de Baune för enbart sexåringarna två veckor före Prix d’Amérique.
Riktigt kul att se ”gamle” Ready Cash igen också. Visst såg han läcker ut när han spurtade i skymundan? Ändå första starten på tio månader…
Maven ser ut att bli Jimmy Takters första bidrag i Prix d’Amérique sedan Moni Maker 1999. Och det gick ju bra då… Verbeeck eller Gingras i sulkyn är dock frågan?
Det stora frågetecknets sätts dock på Un Mec d’Héripré. Det blev platt fall på nytt och enligt Paris-Turf ska prover tas på hästen innan vintermeetingets vara eller inte vara avgörs.
Daniel Olsson
