Det är vägen som är mödan värd

Som jag berört tidigare är det som just nu pågår den allra bästa och mest spännande tiden för den som ännu räknar sig som en äkta travsportsentusiast. Till helgen är det ”bara” en månad kvar till det största, det mest nervkittlande och det som man ser fram emot 365 (eller ibland 366) dagar om året. Kort sagt Elitloppet.

Spekulationerna är (sedan länge) i full gång och personligen tycker jag de är långt ifrån ”löjliga” eller ”påfrestande”, möjligen stundtals något naiva. Men det är ju precis det som bygger upp de skyhöga förväntningarna. Vad det beträffar Elitloppet är det både vägen och målet som är mödan värd, för att (trav)estera Boye.

Nog med svammel. Åter till min ”drömåtta”. Det börjar hända saker nu. Sedan sist är tre nya hästar inbjudna. ”Lustigt” nog har alla placerat sig på min drömåtta. Timoko, den franske ”kronprinsen” är given i alla väder liksom Windsong Geant som genrepade på bästa sätt genom att slå självaste San Pail. Arch Madness plockade jag, dum som jag är, bort sist från listan, men så kom då den plötsliga toppformen och jänkaren är givetvis en toppattraktion även i år.

Vad händer nu då? Vilka kommer bjudas in efter detta veckoslut? Jo, en sak kan jag nog i det närmaste garantera. Så länge Sanity inte är uppenbart sjuk kommer hästen tilldelas en biljett till Elitloppet. Ta det som ett löfte. Jag menar, om inte Sanity, med hela sin historia bakom sig, får en plats, ja då vet jag nog inte vem som ska få det. Det kommer till och med en tv-dokumentär-följetong på TV4 under namnet ”Sanity – Drömmen om Elitloppet” till helgen. Bara en sådan sak.

Plats sex i Elitloppet går till Orecchietti. Givetvis under samma premisser om att hästen inte blir sjuk/skadad. Visar han den minsta tillstymmelse av samma form som senast på lördag är platsen vigd åt Hultmans blivande superstar.

Två till som också med all säkerhet kan förvänta sig en invitation till sista söndagen i maj är travsportens största enigma Iceland som i går åter, som en blixt från klar himmel, visade sin magnifika kapacitet – och Commander Crowe som näppeligen kommer stå utanför Elitloppet om en månad.

Personligen hoppas jag evinnerligt på att även Raja Mirchi får plats. Comebackloppet efter den långa frånvaron kan vara det värsta i mannaminne. Jag är dock, pessimist som jag är, fortfarande osäker på om ”Ludde” vill ha ut honom där. Men att kretsen kring femåringen får frågan tar jag för given.

Min drömåtta i dagsläget således:

1  Rapide Lebel – fortfarande oustanding till motsatsen bevisats. 2  Arch Madness – en av världens bästa hästar och antagligen minst lika bra i år som i fjol. 3  Windsong Geant- slår man San Pail regelrätt duger man långt. 4  Timoko – Frankrikes bäste efter listettan- i alla fall bland de som tävlar för dagen. 5  Orecchietti – Har Elitloppet som uttalat mål och får inom några dagar en inbjudan. 6  Sanity – Kanske den mest givne Elitloppsdeltagaren i historien. Får en biljett efter helgen. 7  Raja Mirchi – En av tidernas största talanger är tillbaka. Kan vara precis hur bra som helst. 8  Commander Crowe – Olympiatravsvinnare, världstravare och självklar attraktion.

Vi som åkt ur listan (temporärt):

Brioni, givetvis tråkigt att inte ha med fjolårssegraren men det måste nog till en rejäl uppryckning för att han ska platsa hos mig. Wishing Stone, tror jag fortfarande är en världsartist när det stämmer men bevisad form är trots allt a och o.

Närmast utanför listan:

(Förutom Brioni och Wishing Stone): Main Wise As, Iceland, Beanie MM, Amaru Boko, Rakas, Deuxieme Picsous, Noras Bean, Santa Rosa France.

Över till något helt annat. Kommande vecka slipper ni mig och mina artiklar här på travnet. Jag ska äntligen företa mig min yppersta drömresa. Nämligen till Las Vegas. Till sist ska barndomsdrömmen gå i uppfyllelse. (I alla fall en av dem). Och resans fokus är givetvis att spela poker i alla gamblers Mecka. Full av iver har jag redan spikat mitt ”turneringsprogram”, det ser ut som följer: Venetian, Caesars Palace, Binions (så klassiskt), Wynn och Bellagio. Tillkommer gör antagligen någon billigare tilldragelse på Stratosphere. Just nu räknar jag timmarna till avfärd…

För övrigt ser jag fram emot jippoloppet med ”staketkuskar” under Elitloppshelgen. Inte för att jag riktigt förstår vilka staketkuskarna är, men ändå. Måste väl vara kul att titta på för alla som ska sitta på E-läktaren i 12 timmar? Däremot ser jag inte fram emot att Elitloppsvinnaren ska tas emot och hyllas av en publik som är i full färd att lämna Solvalla…