Alla som någon gång satt sin fot på Årjängstravet kan nog skriva under på att banan tillhör den svenska travsommarens mest ljuva platser. Till helgen ska den värmländska ovalen, som förresten funnits sedan 1936, avverka sin högtidsstund för året.
Årjängs Stora Sprinterlopp kvarstår som en av vår sports mest klassiska löpningar, trots det faktum att förstapriset på 600 000 kronor blott är 100 000 mer än vad exempelvis Fridhems Ambra fick då hon vann loppet för nitton år sedan.
Det kanske säger något om prestigen i detta anrika lopp, för det kan man väl ändå kalla det då det i år firar sin 66:e upplaga. Det var med andra ord 1952 som loppet såg dagens ljus, låt vara att det då existerade under namnet Årjängs Stora Heatlopp. Ragnar Thorngrens Lord Peter var förresten loppets första vinnare.
Heatlopp var som bekant modellen på ”den här tiden” och upplägget varade fram till och med 1977 års upplaga då Uno Swed stod som slutsegrare med Madison Avenue, efter det att man i skiljeheatet betvingat Emter W. Den sistnämnde hade emellertid sedan tidigare två segrar i loppet, både 1972 och 1973.
Loppets möjligen ännu mest omskrivna upplaga var förstås den 1954. Orsaken var att Årjäng då fick besök av tidens största artist Frances Bulwark. Sören Nordins publikmagnet som året före vunnit Elitloppet, därefter varit tvåa i Prix d’Amérique och tidigare samma år varit tvåa efter Carné som titelförsvarare i Elitloppet kom, sågs och segrade i västra Värmland.
Publiktillströmningen var, liksom oftast då Frances Bulwark tävlade, monumental. Exakt hur många som kom för att se ”järnladyn” i Årjäng är inte säkert, men man räknade med cirka 17 000 besökare. Något som, berättas det, ska ha orsakat bilköer på uppemot fem mil…
Från segern 1954 hittas olyckligtvis inga bilder, men däremot från ett annat besök av en av vår sports mest legendariska namn. 1989 var det Mack Lobells tur att visa upp sig (det loppet kan du se här). ”Macken” som den här säsongen kördes av Veijo Heiskanen öppnade hårt från sitt åttondespår och kunde efter en vid första kurva ta sig till ledningen. Sedan var det uppvisning. Segertiden 1.12,4a var en rejäl putsning av löpningsrekordet med sju tiondelar.
…den som innehaft det tidigare rekordet, satt året före för övrigt, var en av svensk travhistorias största och i värmländsk sådan i synnerhet, odödligt namn. Callit såklart.
Callit, som hade vunnit Årjängs Stora föregående år och därefter bärgat VM-titeln i USA, var förstås stor favorit att göra repris. I den sista kurvan såg ”Kalle på Trappas” hjälte dock ut som en slagen sådan då Olle Goop ryckte i täten med Emile (som förresten vunnit 1986), men Callit fann nytt mod, plockade fram stridsmoralen och jobbade sig tillbaka till segern (och det kan du titta på här).
Apropå värmländska hjältar. Självklart har också Copiad en inteckning i loppet. Det skedde det stora året 1994, veckorna efter sin första triumf i Elitloppet kunde Copiad, trots en galopp, få guldet före norske Bicycle.
Någon andra seger i Årjängs Stora, till skillnad från Elitloppet, fick dock inte Copiad. Vid sitt andra försök 1996, sumpade stjärnan sina chanser helt i en galopp, vilket i stället lämnade vägen öppen för Bicycle att nu vinna, månne en liten revansch för den fine norrmannen.
Callit vann som bekant två upplagor. Det är en bedrift som han delar med sex andra hästar. Tidigare nämnde Emter W. (72-73), Miss Golden (62-63), Scott Protector (68 och 71), Record Launcher (80 och 82), Steinlager förstås (04-05) – samt Igor Brick åren i följd 2000 och 2001.
Igor Brick är förresten kanske den som kommit allra närmast en trippelseger. Efter sina båda, smått överraskande segrar, fick han 2002 endast sträcka vapen mot en viss Victory Tilly som, trots en galopp, äntligen fick ta sin titel i Årjäng det året. Det var för övrigt i Stig H-stjärnans tredje försök, Victory Tilly hade som tvåa, respektive fyra, varit slagen av just Igor Brick i de båda tidigare upplagorna. Igor Bricks seger 2000, där han på linjen tar ner Victory Tilly, kan du ju titta på här.
Stig H Johansson, på tal om ”mäster”, såklart är han den tränaren som vunnit Årjängs Stora flest gånger, nämligen sex. Mest vinnande kusk är dock allt jämnt Sören Nordin med fem (han tränade alla också) men det kan tangeras av Örjan Kihlström som inför årets race har vunnit fyra. Största skrällen i loppet, med marginal, svarade Cato Antonsen för 1993 då han med fältets minst spelade häst (899 för 10) Spin Lama närmast slog Park Avenue Kathy. Avslutningsvis, snabbaste vinnaren då? Jo, segertiden 1.09,6 delar fjolårsvinnaren Dante Boko med världens snabbaste Sebastian K. som vid sin seger 2013 noterade samma tid.