Är det femåringarnas tur i år?

Så är påsken i det närmaste till ända för detta år. Så när som på rekreationsdagen som utgör annandag påsk. Ett perfekt läge att summera vad som hänt sedan senast i Elitloppsspekulationerna. Trots allt: det är nu bara åtta veckor kvar.

Någonstans tror jag det kan vara dags för en femåring i år.

Påskhelgens allra största utropstecken kom på Färjestad under långfredagen och stavades Panne de Moteur. En bättre årsdebut än så där tror jag man får leta rätt länge med ljus och lykta efter.

”Det är de här dagarna man lever för”, utbrast den modeste Örjan Kihlström i segerintervjun och innebörden av det förstod vi alla. Lite som när fantomen talar.

Själv gick mina tankar till då jag stod på E-läktaren 2003 och såg just denne Örjan med From Above smeka sig förbi både Victory Tilly och Scarlet Knight i den kanske mest upphetsande upploppsuppgörelse jag skådat live.

From Above var förvisso bara trea i Sprintermästaren 2002 (bakom just Scarlet Knight) men han vann Prins Carl Philips Jubileumspokal (före Steinlager). Att både Panne de Moteur och From Above tränas av Stefan Hultman och körs av Örjan Kihlström, det vet ni.

From Above var den senaste femåringen som vunnit Elitloppet. Och med det menar jag just inget mer än det.

...och om vi ska hänga oss kvar vid det där långfredagsloppet i Karlstad; Oasis Bi? Juliano Rags? De var inte direkt sämre väl? I synnerhet den sistnämnde – Juliano Rags gjorde en närmast heroisk insats som trea, det efter ett halvt års frånvaro…

Fler fina femåringar som ligger bra till inför Elitloppet finns. Brad de Veluwe. Den finske fantomen. Kanske den bästa häst som Finland tagit fram någonsin?

Det var en mäktig Brad de Veluwe som spårade runt i årsdebut på Vermo förra helgen. Klockorna stannade på 1.12,7, vilket var blott en tiondel långsammare än Panne de Moteur i fredags, men på en veritabel vinterbana. Och med all säkerhet med gott om krafter kvar. (Har du förresten inte sett det loppet kan du göra det här).

Med Brad de Veluwe har man hela tiden haft Elitloppet i sikte. Säkert sedan den förkrossande segern i Sprintermästaren en oförglömlig julikväll i Halmstad i fjol. Om inte förr.

En tredje femåring hämtar vi från Kanada. Mister Herbie. Och här är det bara att håll i hatten, gott folk. Den kanadensiske valacken är ett monster. Mister Herbie var under 09,0 vid två tillfällen i fjol: då han vann Maple Leaf Trot (08,9) och då han förlorade knappt mot Chapter Seven (08,7) i Nat Ray Trot.

Hade Chapter Seven fortsatt att tävla en säsong till och valt att åka till Elitloppet hade han varit förhandsfavorit. Mister Herbie är inte sämre.

Och till skillnad från Chapter Seven kommer Mister Herbie att komma till Elitloppet, och Oslo Grand Prix dessförinnan för den sakens skull. Det ska bara något oförutsett till för att ändra de planerna.

Där har vi alltså en synnerligen stark trio (eller kvintett om vi räknar med Juliano Rags och Oasis Bi då…) som är grundpelarna i min teori om att vi, i alla fall, har en mycket god möjlighet, att få se en femårig vinnare igen i årets Elitloppet.

Det finns förstås några fler som kan sätta käppar i hjulen… Sebastian K., sjuåringen, behövde väl inte direkt förta sig då han sprintade hem sitt försök till Olympiatravet. Över den prestationen låg det en aura som viskade lite lätt om att fjolårets säsong bara var en försmak om vad som komma skall.

Men vi får se i finalen om knappt tre veckor. Sebastian K. är i vilket fall just nu förhandsfavorit till segern i Elitloppet enligt Unibet. Och det är väl inte direkt fel…

En tioårig Commander Crowe känns ju ganska svår att räkna bort också, väl. På torsdag får vi se vad fjolårets gigant kan uträtta i år. Hittills har vi ju inte sett så mycket. Frågan är emellertid hur pass stor värdemätare ett snabblopp i holländska Wolvega är… Men sedan: Olympiatravet.

En sexåring också. Timoko. Det första vårtecknet. Fransmannen har på senaste tiden sett bättre ut än på länge och jag vidhåller att det här är en potentiell Elitloppsvinnare då allt fungerar. Kommer bli högintressant nästa gång han startar, var det än nu blir…

Och då har jag inte ens nämnt självklara kandidater som Raja Mirchi, Sanity, The Best Madrik … och nyzeeländske Vulcan. En häst som antagligen är chanslös i Elitloppet men är precis det där ”exotiska” inslaget man vill ha för att toppa festen. Jag både hoppas och tror att inbjudan kommer inom kort.

Något helt annat mycket kort. Trots att jag levt nästan hela mitt liv med trav så har jag har aldrig varit något fan av galoppsporten. Jag skäms för att säga det men jag har bara besökt galoppbanor vid två tillfällen i mitt liv. Dessa besök dessutom på helt otippade ställen: Recoleta i Buenos Aires och Keeneland i Kentucky, USA.

Men under påskaftonen fick jag av en händelse följa sändningarna från Dubai World Cup i Förenade Arabemiraten. Vilken enastående underhållning och vilken spänning och nervkittel det var. Det trots att jag (jag erkänner villigt) inte hade en aning om vilka hästarna var. Jag får helt enkelt försöka sudda ut den vita punkten på kapplöpningskartan som galoppen utgjort. Jag ber om ursäkt för det.

Det blev förresten extra ”charmigt” när det direkt saxades till P21-lopp på Kalmartravet…

Slutligen: mindre än en vecka kvar till premiären av Superettan! Det känns lite som att komma hem. (Att Allsvenskan började redan den här helgen lägger jag föga notis om).

Så…nog är det vår alltid.

Daniel Gais Olsson