Alltså helt seriöst, jag tror det är dags

Just nu sitter jag och skruvar lite lätt oroligt på mig i stolen. Ett behagligt obehag orsakat av övermåttlig förväntan. Det är bara fyra dagar kvar till årets i mina ögon största travhändelse och jag känner mig lite som ett barn i väntan på Julafton (innan det inser att julen egentligen är en enda stor bluff, det vill säga).

Så här brukar det vara varje år vid den här tiden. Innan man får komma iväg och väl sitter på det där flygplanet. Men någonstans känns det extra mycket detta år. Den obotligt naiva optimisten i mig (vilket är paradoxalt då jag är extrem pessimist till min läggning…) anar nämligen något riktigt stort. Det är den där ”känslan” om att det jag väntat på så länge nu faktiskt kan förverkligas.

Prix d’Amérique alltså. Ja, jag tror det här är året. Det svenska landslaget ser, och det här kan ingen säga emot, bättre ut än på många, många år (bättre än någonsin?). Problemet, ett möjligen mer angenämt sådant, är att jag inte riktigt säkert kan välja vilken av Maharajah och Raja Mirchi jag håller allra högst (och nu nämner jag inte ens Noras Bean och Quarcio du Chene och det är inget illa menat).

Den där dagdrömmen jag nämnde om för några veckor sedan, den då jag i ett töcken tyckte mig se Raja Mirchi stånga ut Ready Cash över upploppet i Prix d’Amérique, jag börjar undra om det inte var Maharajah jag egentligen såg. Håll i er nu, men jag tror, helt seriöst, att det är Maharajah som vinner. (Önsketänkande sa något snusförnuftig. Och jag bryr mig?).

Så här kommer det gå till: världens bäste kusk, alltså Örjan Kihlström, kommer pricka starten perfekt, vända runt med Maharajah, typ nästan längst ut i banan, komma före Ready Cash och omedelbart avancera framåt via tredjespår. Mitt över upploppet, framför stora läktaren, då det återstår ungefär 2100 meter övertar han ledningen. Sedan trampar han gradvis upp tempot högre och högre. Strax före uppförsbacken har nu Ready Cash landat en bit bakom utvändigt. Nu börjar envigen. Det ser en hel del ut som samma lopp 2011 – men skillnaden nu är att Maharajah svarar ut storfavoriten hela vägen. Ready Cash, hur mycket han än försöker, kommer inte kunna komma förbi. Triumf. Succé. Finito.

Tjoho!

Nää..jag vet inte ändå. Äsch. Men kanske. Tänk om. Hoppet lever i alla fall….

I vilket fall, om vi skippar tramset, vilka hästar ska man hålla extra utkik efter på söndag? Så här rankar jag de hetaste kandidaterna:

1 Ready Cash – Behöver kanske ingen jättepresentation. Har vunnit loppet två år i rad och är, med all rätt, given storfavoriten igen. Och egentligen finns det väl väldigt lite som talar emot. Vi kan vara försäkrade om att han kommer vara klart bättre i år än i fjol (då han ju ändå vann) och det är nog väldigt få hästar i världen som står emot. Men en sak ska man ändå ha klart för sig: inte ens Ready Cash är oslagbar. Blir det strul, vingel och positionsbekymmer är även denne kejsare sårbar. Ingen vinner Prix d’Amérique utan att få åtminstone lite flyt på vägen.

2 Maharajah – Behöver kanske ingen jättepresentation. Det är rymt bortom allt tvivel att Maharajah kommer bättre förberedd och mer taggad än någonsin tidigare inför ett lopp. Och väldigt mycket bättre än det här racet i fjol. Det här är en häst (vidhåller det) som är så bra att han faktiskt kan slå Ready Cash regelrätt. Allt hänger på positioner och att ligga steget före favoriten. Maharajah är den givne utmanaren.

3 Royal Dream – Tycker jag ser bländande fin ut för dagen och han är med all säkerhet lika förberedd inför det här som Ready Cash. Jean Philipphe Dubois har inte kört en meter i onödan med den här hästen i genrepen, ändå var han på vippen att snuva Ready Cash invändigt i Prix de Bourgogne senast. Kanske är det den här gången Dubois (konstigt vore väl annat) kör sin häst för seger och med rätt resa kommer han bli livsfarlig över upploppet.

4 Raja Mirchi – Såg enorm ut då han länsade undan i Prix Tenor de Baune senast. Det är emellertid en prestation som man bör inta med en välproportionerad nypa salt. I det loppet fick han leka i sin egen sandlåda och det kan jag garantera att han inte får göra på söndag. Inte desto mindre ser Raja Mirchi helt sagolik ut för dagen och med det senaste loppet innanför rocken lär han ju i alla fall inte vara sämre till denna gång. Det råder inga tvivel om att Raja Mirchi är en häst som, då det klaffar, mycket väl kan vinna världens största lopp. Så bra är han. Den store outsidern på söndag.

5 Timoko – Den ständigt kronprinsen är nu sex år. Var med redan i fjol och drog då, sin vana trogen, friskt i täten och fick förklarligt ge sig till slut. Efter en rätt så läng downperiod verkar Timoko nu dock vara ordentligt uppåt igen. Och den här hästens kapacitet är väldokumenterad. Senast i Prix de Bourgogne stod han för en ypperlig insats efter ett tufft lopp och som knappt slagen trea. Han kommer att vara med och slåss i toppen igen, det enda frågetecknet är exakt hur svårt lopp hans kusk Richard Westerink kommer ge honom. Senaste loppet indikerade emellertid att ett visst taktiskt tänkande kan plockas fram.

6 Tiego d’Etang – Spurtade superbt i Bourgogne och är årets verkliga utropstecken. Hästen har sett fenomenal ut och även om han möjligen inte levde upp fullständigt till favoritförväntningarna i Prix de Cornulier förra helgen måste han behandlas med den största respekt. Tiego d’Etang står inte bakom någon i kapacitet i det här startfältet och med rätt resa har han en sylvass slutkläm att presentera. Kan bli årets stora överraskning.

Det där är sextetten som gör upp om segern, tänker jag. Nu så här ens innan den definitiva startlistan är spikad. Men det finns fler kandidater väl? Ja, självklart är det så. Blott fyraåriga Vanika du Ruel är sannolikt nästa stora superstjärna i Frankrike, men att räcka direkt i Prix d’Amérique? En häst med framtiden för sig är också Fabrice Souloys femårige Un Mec d’Heripré som var sagolik då han vann Criterium Continental på 10,3a full distans. Roxane Griff (tvåa i fjol), Main Wise As och Save The Quick kan ”allt” när det stämmer men formen är jag tämligen skeptisk till.

Ja, vi får väl se helt enkelt. Vad vet jag?

Över till något helt annat. Eller något delvis annat, i varje fall. Förhoppningsvis ska du liksom jag till Paris i helgen för att själv bevittna detta stora spektakel. Kanske är det till och med första gången. Då kan det vara roligt med några helt random små obetydliga tips som kan skänka mervärde under vistelsen:

På Vincennes finns väldigt få stöddiga och nitiska vakter som lurpassar vid entréerna. Därför är det helt fritt att plocka med sig en egen ryggsäck med precis de ingredienser som du själv behagar ha med dig för att få en så trevlig upplevelse som möjligt. Det är till och med ganska nödvändigt för de alternativ som finns på banan är oftast inte särskilt lukrativa så till vida du inte bokat plats på någon av restaurangerna (vilket du inte har och heller inte borde).

Gör nu inte nybörjarklassikern och gå av vid fel pendeltågstation om det är så att du ombesörjer din färd själv. Du åker med RER i riktning Boissy-Saint-Léger och går av vid stationen Joinville-le-Pont. Därifrån är det bara att ”följa strömmen”.

Om du är på plats redan under lördagen, vilket rekommenderas starkt, är det väldigt trevligt att ta plats på inneläktaren. Och det är heller inget problem för det är inte alls till närmelsevis lika mycket publik som på söndagen. Du tar rulltrappan upp, betalar en struntsumma på tre euro och bänkar dig (och slipper frysa). Läktaren kommer krylla av tillresta svenskar.

När du dock åker ut på söndagen kommer du inte komma in på samma läktare, om du inte lyckats komma över en sådan biljett sedan långt tidigare (vilket du inte har). Så glöm för all del i världen inte att pälsa på dig med långkalsonger, ullstrumpor, mössa, vantar och allt upptänkligt. För det kommer bli en lång dag.

Hjälp till att slå hål på myten om att fransmän bara förstår franska, en gång för alla. Var inte rädd för att kliva fram till luckorna och lira. De allra flesta förstår dig mycket väl om du med klar och tydlig ton beställer dina spel på engelska. Och det är inget konstigt med det; det är alltid väldigt många från utlandet tillresta besökare på plats den här helgen. Självklart.

En sak att tänka på när du spelar och om du faktiskt vill göra lite cash är att överväga att spela plats. Platsspel i Frankrike är oerhört mycket mer lukrativ än i Sverige. Ponera att du hittat en trevlig, låt säga 15-oddsare, den kommer i många fall betala uppåt 5-6 gånger på plats. Glöm inte det.

Slutligen, om kvällen, kanske du vill unna dig en förstklassig middag när du ändå är i Paris av alla ställen. Det är inte så svårt att göra heller, restauranger i differerande prisklasser finns överallt. Allra trevligast är det i områdena söder om Seine, Saint-Germain och Montparnasse. Vill du äta en superb diné, och till acceptabla priser, i samma lokaler som Sartre, Hemingway och Picasso gjorde då det begav sig, så rekommenderar jag hjärtligt klassikern La Coupole. Den ligger på 102 Boulevard du Montparnasse, med tunnelbanestation Vavin som närmaste.

Adieu et bonne chance, eller något.

Daniel Olsson