Aldrig har Elitloppet varit så efterlängtat

Om Elitloppet finns det alltid åsikter. I en aldrig sinande ström. Och det är också allas tyckande som är en stor del av att Elitloppet är just Elitloppet, vare sig det hyllas eller gnälls.

I år är ingenting vad det brukar vara.

Jag har många gånger, på ”sociala medier”, sett åsikten att Elitloppet kanske inte skulle ha körts i år. Eller att Elitloppet inte kommer att hålla en värdig klass. Att det inte blir som det brukar.

Nej, av alldeles uppenbara skäl kommer Elitloppet inte bli vad det är menat att vara. Det är med sorg som man kan konstatera att vår största fest för första gången på snart sjuttio år kommer få avgöras utan publik på plats. Den publik som i mångt och mycket varit det som gjort Elitloppet till Elitloppet.

Men samtidigt; aldrig har Elitloppet varit så efterlängtat.

I en tid då vi inte kan träffa nära och kära, när sommarens semesterplaner får betecknas som högst osäkra, när vi inte ens har fotbolls-EM eller OS att se fram emot, då finns fortfarande Elitloppet där. I alla fall en helg där vi kan glömma för en stund. Även om vi får följa det från teve eller datorskärm. Det ger oss också ett alldeles unikt tillfälle att manifestera vår sport för dem som ännu inte är frälsta. På bästa sändningstid, som det brukar heta.

"En helg där vi kan glömma för en stund"

Och vad det gäller kvaliteten på årets upplaga, hade det funnits en möjlighet att den kunde varit högre? Vilka hästar fattas? Det blev ju till och strid på kniven i det sista; att Heart of Steel slog världsmästaren från dödens räckte inte hela vägen och återigen fick Cyber Lane nobben. För att nämna några.

Sedan kan jag sakna Gimpanzee. Det riktigt starka amerikanska kortet.

Jag saknar ”flagghästen” från Australien som döms ut som chanslös av alla tyckare. Jag älskar den chanslösa ”flagghästen”, för den är också en lika viktig beståndsdel i Elitloppets magi som de stora världsstjärnorna.

Men sedan då? Cleangame hade inte kommit ändå, ens om Solvalla erbjudit Jean-Michel Bazire allt smör i Småland. Och att vi skulle ha fått se Prix d'Amérique-vinnaren Face Time Bourbon (i alla fall i år) hade nog krävt betydligt mer smör…

Så vad finns det egentligen att klaga på?

Tack Solvalla, tack så mycket för att vi får Elitloppet att se fram emot även i år.