Wäjerstens avgörande möte – pärmen, humöret och reglerna

Daniel Wäjersten säger att “vissa dagar kan man ju ta det lite lugnare”. Men helt ledig? Svaret är detsamma som för många företagare med ansvar för en verksamhet man brinner för: att jobbar, det gör man ju nästan alltid i någon form.

Så har det varit åtminstone sedan den där dagen hösten 2017.

– Jag minns det exakt, säger Daniel.

– Det var på Hagmyren.

Wäjersten ska dra igång som tränare senare på hösten, hade slutat hos Svante Båth, och frågar sin gamle chef om hjälp med en budget.

– Vad det kostar att ha en travrörelse med löner och allt. Han bad mig komma förbi hos honom på eftermiddagen.

Då hade Båth en plan.

– Han ville att jag skulle köpa gården eftersom han själv skulle flytta till Stockholm. I början av samtalet kändes det inte alls aktuellt, kan jag säga.

"Hon sköter allt"...

Nu har han 100 hästar som är tre år och äldre. De allra flesta i Solum, som han köpte tillsammans med sin sambo Anna Hägglund.

– Annars hade det ju inte gått, inte själv, konstaterar Daniel.

– Hon är duktig och utbildad. Hon sköter det mesta. Hon sköter allt.

Att leva och jobba tillsammans kan vara en dröm – eller… komplicerat.

– Vi är på olika ställen på dagarna, säger Wäjersten om upplägget.

– Jag i stallet, på träningsbanan eller på tävling. Hon på kontoret som vi byggt.

Säger Daniel i telefon på väg till Eskilstuna. Klockan är 13.30 och han har efter lunch kommit iväg på passagerarplatsen.

– Vi är väl framme halv sex.

“Väl” kan vi nog bortse ifrån. Wäjersten har som bekant ordning på grejerna.

– Om hästarna och personalen ska trivas, så är det bra att de vet hur dagen ser ut. De ska inte behöva stå och vänta på mig. Man vill göra saker så bra som möjligt, jobba disciplinerat.

– Sedan kanske jag inte är lika disciplinerad med att bädda sängen varje morgon. Men med hästarna är det viktigt med fasta rutiner. Är de vana att gå in klockan två, så ställer de sig i grinden kvart i två.

Humöret märks fortfarande

Wäjersten har anteckningar på alla träningsjobb som varje häst genomfört. Sedan 2018. Inte i någon digital kalender – utan för hand i pärmar!

– Jag kan gå tillbaka och titta lite. Ibland skrattar man ju lite, “hur tänkte jag där?”, jag har provat mycket.

Daniel Wäjersten säger att det är svårt att nämna en sak som skiljer.

– Men vi tränar lite mer effektivt, lite mindre intervaller. När vi började körde vi lång uppvärmning och många intervaller. Nu försöker vi effektivisera, värmer 30 minuter och sedan kör vi deras pass i 20 minuter. Det blir mer intensitet.

Att han ibland också måste gå utanför ramarna, är en annan sak han lärt sig efterhand. Av hästarna.

– När man jobbar med djur så går det inte alltid som man tänkt sig. Plötsligt har hästen ett sår på benet. Det kunde vara frustrerande.

Humöret märks ibland fortfarande, åtminstone på tävlingsbanan.

– Klart att jag kan bli arg på konkurrenter. Särskilt när mycket står på spel. Det kan vara en tajt situation och man tycker olika. Ibland kan man ha fel också.

Lördagen före vi pratar blev Wäjersten intervjuad efter V75-målgång som tvåa. Kanske hade det kunnat bli seger med favoriten X.O. Kemp som gick starkt hela vägen in i mål…

– … men jag blir utstött 900 kvar av en chanslös enprocentare i tredjespår, undsläppte han sig i tv-intervjun.

Den “chanslösa enprocentaren” fullföljde dock rätt så bra ända in i mål, som fyra, och såg till och med småfarlig ut genom sista sväng i rygg på favoriten. Dessutom kördes den av Wäjerstens kompis Marcus Lillius.

– Mmm, jag var en dålig förlorare och hade fel, säger Wäjersten i bilen ett par dagar senare.

– Det kan vara en hård jargong ibland, ge och ta. Vi känner varandra.

"Florhed skulle kunna vara proffs"

Nästan halvvägs till Eskilstuna behöver Wäjersten ta ett annat samtal.

– Det är Florhed.

Oskar Florhed är andretränare i stallet, har jobbat för Åke Svanstedt i USA och Robert Bergh, som tidigare var störste konkurrenten på Bergsåker. Nu har han varit två och ett halvt år hos Wäjersten som fått rykte om sig att ha erfaren personal. Camilla Björk och Carola Eklund är kvar ända sedan Svante Båth-tiden. Charlotte Andersson som skött Nahar, Delicious U.S. och Hail Mary valde att starta om här. Helena Johansson var finalist som årets lärling på Bergsåker redan 2014 – samma år som Daniel Wäjersten.

Personalen får varje år dela på en bonus, två procent av prispengarna.

– Ursäkta, Florhed ville bara stämma av om ett par hästar som skulle ut, säger Daniel – tillbaka i samtalet, och tydlig med att lyfta fram betydelsen av samarbetet.

– Det har varit ett lyft för stallet de här två och ett halvt åren han varit hos mig. Han har sån erfarenhet, skulle lika gärna kunna vara egen tränare.

De känner varandra “sedan vi körde ponnytrav”. Wäjersten flyttade från Kungsbacka och Åby till travgymnasium i Wången, Jämtland, som tonåring och hamnade via två år hos Fredrik B Larsson på Erikssund – i Sundsvall och Svante Båth.

Som nybliven proffstränare började han med sex hästar. Var med och ägde alla själv utom två som hade lokala externa ägare “som jag hade sprungit på och var lite nyfikna på mig som ny tränare”

– Ingen kom tyvärr till start… minns Wäjersten.

"Ägarna gillade inte vårt koncept"

Nu finns världsomspännande Stall Courant, Mellby-Rune Andersson och SRF Stables (Lennart Ågren) på ägarlistan, liksom Mats Sundin och Stall Sofo med Borups Victory respektive Bullet the Bluesky.

Och bara fem år efter att Daniel Wäjersten blev av med en av stallets första reklamhästar, Musett af Djupmyra, fem segrar på åtta starter vid tillfället (“ägarna gillade inte vårt koncept – därför gick vi skilda vägar”) kan han säga nej till hästar och rekommenderar ibland andra att gå vidare.

– Jag har ägare som själva vill det, att jag inte ska ha FÖR många hästar och behålla fokus. Jag är ganska glad att ha fått den feedbacken från dem.

Den som efter en V75-lördag vill ha med Wäjersten på en matbit och ett glas, blir också oftast bortvald för just ägarna.

– De flesta pratar jag med efter loppen. Det är klart att om något har hänt andra dagar som involverar veterinär, så hör jag av mig då också. Men den kommunikationen efter loppen har växt fram för mig, man vinner tillsammans och förlorar tillsammans och då pratar vi om det, oavsett resultat – och kan även planera framåt.

Besökarna får inte klappa

Framme i Eskilstuna 17.30, nästa dag unghästinspektion i Mantorp – Daniel har hästar hos Tobias J Gustafsson och Viktor Lyck  – och så Solvalla på kvällen.

När han kommer hem till Solum i mörkret är det inte ovanligt att Mellby Jinx kikar fram.

– Vi har ju ett av stallen som bara står tio meter ifrån när man parkerar, så då kan det vara nån som vaknar till, berättar Daniel.

Besökare får komma och titta på träningsbanan och hälsa på. Men inte klappa eller mata hästarna.

– Det har växt fram senaste året. En del hästar har ganska mycket fans, och vi har valt att göra så av säkerhetsskäl.

Ordning och reda. Men någon semester någon gång då?

– Jag var ju i Lexington, säger Daniel när bilen närmar sig Eskilstuna.

Inte förra året, men dessförinnan. Och Lexington är inte Thailand eller Kanarieöarna – det är Red Mile; tävlingar att följa och auktionshästar att inspektera för den som inte vill ligga i solen.

Daniel skrattar åt ledigheten, skyller på jetlagen och säger:

– Jag har aldrig varit så trött som när jag kom hem...