Vi måste bli fler, inte färre
KÖPENHAMN: Veckan börjar med några arbetsdagar i Danmark. Det är ingen större skillnad på vädret här i Köpenhamn jämfört med Strängnäs i morse. För tillfället är det ganska bistert vill jag tycka.
Nuncio lägger nu som bekant av med sitt tävlande. Sista säsongen har inte varit bra med Nuncios mått mätt. Visst, instinkten att tävla finns kvar men kroppen säger ifrån säkerligen. Nuncio har inget att skämmas för. Maken till karriär ses sällan numera. I topp som unghäst i Nordamerika som följdes av två suveräna säsonger här i Europa. Detta är sällsynt, det vill säga att tävla på topp som unghäst ”overthere” och följa upp det med att vinna Grupp1-löpningar i Europa.
Travhästar som lyckas med det (de blir allt färre) har alltid en plats i mitt hjärta.
Pokalåret är som bekant här. ATG/ST menar på att de lyckats infria sina löften från hösten 2014. En hel del andra inom branschen menar motsatsen.
Dock kan vi nog med säkerhet säga att vi aldrig varit färre hästägare i travsporten än vad vi är nu. Antalet hästägarföreträdare är rekordlågt (ca 7000 st skvallras det om).
Är dessa siffror korrekta så kan vi nog utan prut säga att sporten är ute på nattfrusen is.
Trots fina omsättningssiffror som ATG menar på att de har. Trots Xpress-trav på onsdagar. Trots fler administratörer till Hästsportens Hus. Trots senarelagd starttid på lördagar. Trots idel lovord om sportens förträfflighet från ST. Trots premiechansen för de unga travhästarna och att de kan tävla både med bike och barfota så hittas inga nya kunder (läs hästägare) till sporten.
Frågan måste då ställas, har vi då tagit rätt beslut för att hitta nya kunder till vår fantastiska sport?
Uppenbart har vi inte gjort det. I alla fall om vi fokuserar på det minskade antalet hästägarföreträdare.
Antalet hästägare borde vara måttstocken när vi läser av hur sporten mår. Inte omsättningssiffror från ATG. Inte lovsångerna och olika långtidsprojekt från ST.
Vi skulle faktiskt behöva arbeta mer kortsiktigt. De aktiva skulle faktiskt kunna ställa krav på alla administratörer som finns, såsom Xpress-trav, tävlingsdagar, starttider med mera. De aktiva (läs A-tränare) skulle faktiskt kunna krävas på att vara mycket mer transparenta gällande sin prissättning gentemot hästägarna. Ett alldeles utmärkt instrument finns i Horserunner.se. Kräv (annars ingen A-licens) av proffstränarna att fylla i sina uppgifter där.
Sluta upp omedelbart att ge tränarna möjlighet att matcha sina treåringar så tufft. Barfota och andra detaljer gör att våra unghästar tar slut alldeles för fort. Vi behöver de längre än ett år. Vad gör det om de vinner Kriteriet på 1.14 istället för 1.12?
Premiechansen har inte lockat några nya kunder, tvärtom. Den skrämmer iväg en alldeles för stor grupp hästägare istället. Inte helt lätt för vanligt folk/företagare att matcha några få ”HighRollers” som gärna betalar 10-20 miljoner kr/år för att få komma till vinnarcirkeln i något stort unghästlopp.
Återigen, vi måste bli fler hästägare i travsporten. Inte färre. Om vi fortsätter på inslagen väg är nog sporten på väg mot sotdöden ( i alla fall som en hyggligt stor sport) ännu fortare än vad jag egentligen trodde för några år sedan.
Låt oss arbeta för att vi skall bli fler i sporten, inte färre. Tror inte många (läs nya hästägare) lockas av att låta våra unghästar likt barngymnaster från det forna Östblocket nyttjas så hårt i både träning och tävling.
Låt våra travhästar få längre karriärer än vad de har idag. Vi fixar det (om vi vill) med några enkla och smarta lösningar.
Ha det gott!
Björn
