Travtränaren som kunde stoppat pokerboomen

Förutom trav har jag ett passionerat intresse för poker. Jag brukar till och med åka till Las Vegas en vecka varje sommar för att utöva det. Alls inte på någon märkvärdig nivå, men jag brukar alltid återvända lycklig, trots en betydlig lättare plånbok.

Anledningen till mitt intresse för poker, och åtskilliga andra med mig, kommer sig till väldigt stor del av en händelse som utspelade sig i just Las Vegas 2003.

Händelsen blev upphovet till, själva gnistan som tände den enorma pokerboom som de kommande åren följde, och som vi ser spåren av fortfarande i dag. Plötsligt skulle alla lira poker. Texas Hold’em var spelet. Jag var en av dem.

Det som hände, och som då sågs som något som nästan var omöjligt, var att en helt okänd kille, en amatör, en revisor till professionen för övrigt, gick och vann WSOP Main Event. Det vi i dagligt tal kallar för Poker-VM.

Det var hans första turnering live som han spelade. Dittills hade han bara spelat poker på nätet och vunnit en satellit, en kvalturnering för 39 dollar som gjorde att han fick plats i VM, bland alla de stora.

39 dollar som han förvandlade till 2,5 miljoner dollar.

Killen hette, passande nog dessutom (nästan för bra för att vara sant) Chris Moneymaker. Över en natt hade han blivit pokerns superstar. Nätpokern exploderade. Livepokern exploderade. Alla ville bli en ny Moneymaker.

Man brukar tala om ”Moneymaker-effekten”.

Kolla det här klippet.

Utan den händelsen, så hade jag och väldigt många fler, antagligen aldrig intresserat oss för det här spelet.

Men den finns något som jag alltid klurat på när det gäller den där, för pokern, så avgörande händelsen. Det finns nämligen en man, som bor utanför Varberg, som hade kunnat ändra att allt det där hänt. Han var förresten på väldigt god väg att göra det. Han hade, kanske, kunnat ta den plats som sedan Chris Moneymaker fick.

Det är Olof Thorson. I dag 55 år. En travtränare på amatörbasis som den vane Åby-besökaren säkert sett många gånger i sin vita och vinröda dress.

När det var 16 spelare kvar (av 839) i den där turneringen 2003 var Olof den som ledde. Han hade mest marker av alla kvarvarande och var på väg mot att se en dröm gå i uppfyllelse. Men så hände något som inte fick hända. På bara två händer, i rad, förlorar han allt.

Det finns ett klassiskt klipp, ja du kan kolla på det här, som jag sett ett antal gånger. ”Chip lead to broke” är det betitlat på youtube, som visar händelsen. Jag känner pinan i kroppen varje gång jag ser det. Fy fan.

När jag ringer upp Olof Thorson sitter han i bilen och närmar sig Halmstadtravet. Det är torsdag eftermiddag och han är på väg mot Sprintermästaren. Förstås. Jag undrar om det fortfarande händer om folk drar upp den där händelsen, som hände då, precis för fjorton år sedan.

– Det händer inte så ofta numera, det där har väl klingat av lite med åren, säger Olof.

Så då gör jag det. Jag drar upp ämnet igen. Den där synen med A-K mot ”galningen” Amir Vahedi som på floppen ställt in hela stacken. Där sitter Thorson med sin A-K som inte träffat något…men så funderar han och säger: ”If I gonna win this tournament I gonna call you know”.

Och så för han in ett par saftiga markerstaplar mot mitten. Vahedi håller på att svälja cigarren av ren vånda. Han har precis blivit tagen med näven i kakburken. Synen är antingen genial eller ofantligt djärv. Jag kan inte bestämma mig. Antagligen är det båda delar.

– Jag tycker ju att jag gör rätt. Slumpen kan man ju inte skydda sig mot. Jag tycker att jag har all den information jag behöver för att göra den synen, även om det är en svår syn, säger Olof när han minns tillbaka på det ögonblicket. Han minns det väl. Och så fortsätter han:

– Jag är 90 % säker på vad han har och att jag slår det. Jag sätter honom på A-9, A-10 eller A-J, det är ju det han kan ha. Så jag tycker det är en bra syn. Egentligen kan han ju inte ha färgdrag heller, för jag sitter ju med ruter ess och det är ju en viktig faktor i hela historien. Samtidigt, det är ju bara mot den spelaren som jag gör det, mot någon annan hade jag inte synat.

Men Vahedi har inte den hand som Thorson tror. Han har en sketen Q-8 i ruter. Olyckligtvis har han floppat färgdrag på en nonsenshand och ännu så länge kan han vinna både på dam och åtta.

”We have not seen this sized pott uptil to this point”, säger kommentatorn. Det är 51 mot 49 i procent till Thorsons fördel.

Men så det sista kortet. En åtta. Av alla kort en åtta. Vahedi kan, överraskad, raka åt sig den enorma högen med marker. Thorson sitter kvar, suckande men med stacken ordentligt decimerad.

Fast det är inte över där. För det är det i nästa, direkt följande hand. Thorson plockar upp K-K, som en skänk från himlen, höjer, får syn av Sam Farha (han som sedan kommer bli evigt ihågkommen som den sista motståndaren som Moneymaker slår ut) med A-J. Floppen visar ett ess, men trots det ställer Thorson in allt han har kvar. Ett ödes-digert misstag.

– Det är ju den handen som är det stora problemet, säger Olof och jag frågar om det där inte är vad vi i poker brukar kalla för ”tilt”.

– Det kan man ju lugnt säga att det är. Det är nog en av de sämsta händer jag har spelat.

Det som såg så bra ut. Det som var ledning i hela poker-VM för bara någon minut sedan har nu förvandlats till en katastrof iscensatt av den grymmaste av pokergudar. Man måste gräma sig, va?

– Nä, då kanske man gjorde det lite, men jag grämer mig inte över det.

Men det där som jag alltid tänkt på. Vad hade hänt om inte den där åttan ramlat in? Vad hade hänt om Thorson, i sådana fall, fortsatt turneringen med en monsterstack och vunnit hela faderullan?

– Då tror jag inte pokerboomen hade varit ens hälften av vad den blev och är i dag, säger han.

Jag fortsätter ändå med att ställa frågan om det inte hade kunnat vara så att det då hade blivit Olof Thorson, amatörtränare från Varberg och inte Chris Moneymaker, revisor från Nashville, Tennessee, som blivit pokerns superstjärna över en natt.

– Ja, men det skulle ju kunnat vara så…, säger han och fortsätter:

– Jag tror nog ändå inte jag hade fortsatt att livnära mig på det, det tror jag inte. Vi var ju också tio man som skulle dela på det, så jag hade ju inte fått allt.

En stor poäng med ”Moneymaker-effekten” var just den att han via en satellit på nätet, för ynka 39 dollar, fått sin plats i Main Event och förvandlat chansen till guld. Faktum är att Olof Thorsons historia är väldigt snarlik. Han hade nämligen också kvalat in via nätpoker.

– Det blev ju så bra allt det där med Moneymaker och att han kvalat in. Jag kommer ihåg att killarna från PokerStars var sura på mig efter att jag åkt ut. Vi var ju några som kvalat in via satelliter och då var det ju bara jag kvar. Moneymaker hade de ju aldrig räknat med….

Han minns tillbaka till 2003 och kvällen han tog sig till VM framför datorn. Precis som Moneymaker där på andra sidan Atlanten.

– Vi spelade väl en satellit för 29 dollar tror jag det var, det var två platser och både William och jag var kvar när vi var tre kvar. Men vi spelade ju samtidigt Sunday Million och var kvar långt där också så…

William är Olof son. I pokerkretsar betydligt mer känd och under en period ansedd som Sveriges allra främsta pokerspelare. Han gick långt i VM vid två tillfällen, även han. 13:e och 22:a har han varit. Men sedan några år tillbaka har han helt dragit sig tillbaka från pokerscenen och format ett helt annat liv.

För Olof Thorson var det där förresten andra gången som han kvalade in till WSOP Main Event 2003…

– Vi spelade ju turneringar hemma i Varberg där vi fick ihop till ett inköp i Main Event där den som fick mest poäng var den som fick åka. Och det var ju jag. Så killen som var tvåa i poängen fick ju min plats efter det att jag vunnit satelliten. För honom gick det ju inte lika bra…, säger han.

Fjorton år har gått sedan en händelse som över en natt förändrade pokervärlden. Fjorton år har också gått sedan en händelse som hade kunnat ändra historien helt. Men Olof Thorson grämer sig inte. Han tränar sina hästar på gården utanför Varberg.

– I dag är det travet som är prio ett. Och lite golf ibland. Men jag gillar fortfarande att spela poker, det blir lite turneringar nere på casinot emellanåt. Det behöver heller inte vara några jättesummor, det är roligt ändå. Är det i alla fall 10 000 i förstapris, så skärper jag mig…

När var du i Las Vegas och spelade senast då?

– Det var ett par år sedan, 2011 tror jag det kan varit. Men jag tror säkert att jag kommer återvända en dag till WSOP.

Hästarna är alltså prio ett numera. Och så några rundor golf, förstås. Finns det några oslipade diamanter som står i stallet, måntro?

– Jag har ju inte så mycket hästar i dag, men jag håller på att leta efter nya. Vi får se vad vi kan hitta.

Så. Vad skulle du välja, att åka tillbaka till Vegas och vinna poker-VM, eller ta fram en Elitloppsvinnare?

– En Elitloppsvinnare, utan tvekan, säger Olof Thorson. Men nu är han framme på Halmstadtravet. Så vi får runda av. Fast det är okej, jag är nöjd så. Kanske får jag anledning att återkomma i framtiden.