Nahar - den senaste svenskfödda Elitlopps-vinnaren. Foto: Micke Gustafsson, ALN
Tappet är stort för de äldre svenska hästarna
Publicerad kl 14.57, 10 januari 2020
av Björn Hammarström
STRÄNGNÄS: Stabilare väder de senaste veckorna. Till och med så att det börjar torka upp en smula. Hagarna hemma är dock fortsatt leriga på vissa områden. Fjärde månaden nu med det tuffaste väder vi hästfolk kan uppleva, det vill säga vatten (i massor) som kommer som regn. Lera och väta. Bara bita ihop ett tag till
Hur mår de svenska äldre stjärnorna?
Tittade tillbaka på en del svenska Grupp-1 löpningar för äldre hästar. Det passar bra nu då vi gick in i ett nytt decennium.
Jämförelsetalen är 00-talet kontra 10-talet och parametern har varit svenskfödda segrar:
Elitloppet, 00-talet, sex segrar, 10-talet, tre segrar
Hugo Åbergs Memorial, 00-talet, fem segrar, 10-talet, tre segrar
Olympiatravet, 00-talet, sex segrar, 10-talet, fyra segrar
Jämtlands Stora Pris, 00-talet, åtta segrar, 10-talet, sju segrar
Årjängs Stora Sprinterlopp, 00-talet, nio segrar, 10-talet fyra segrar
Harper Hanovers Lopp, 00-talet, fem segrar, 10-talet, åtta segrar
Sundsvall Open Trot, 00-talet, nio segrar, 10-talet, fyra segrar
Norrbottens Stora Pris, ej jämförbart med tanke på att loppet var en nationell angelägenhet under hela 00-talet.
Detta gör antal segrar under 00-talet, 49 segrar, 10-talet, 33 segrar.
En väsentlig skillnad måste medges.
Helt klart är att numera (förutom i Harpers) orkar inte längre de svenskfödda hästarna konkurrera med de utländska. Det trots att vi borde ha det bästa blodet till våra hästar i Sverige. Vi kan ju som bekant mixa både amerikanskt samt franskt blod med varandra.
Vad beror detta på?
Har de svenska tränarna tappat kompetens i jämförelse med sina utländska kollegor?
Tränar vi fel?
Tar vi våra unghäststjärnor för hårt så att de inte längre kan prestera på topp som äldre?
Helt enkelt är våra svenska tränare/ägare alldeles för ivriga med sina unghästar?
Frågorna är många och jag tror att det ligger i betraktarens öga att sätta tummen på vad vi eventuellt gör för fel numera gällande de äldre hästarna.
Jag har den bestämda uppfattningen att vi behöver äldre profiler om vi eventuellt vill vinna tillbaka publiken till våra banor. Vill också tro att vi skulle komma igenom mediebruset med äldre stjärnor på våra banor.
"Vi behöver äldre profiler"En sak till, det finns idag 46 svenskfödda hästar som har tjänat mer än 10 miljoner kronor under sin karriär. Endast två är födda 2010 eller senare. Dessa två är Readly Express och Cyber Lane.
I Frankrike för att göra en jämförelse finns det idag 23 hästar på 2 miljoners-listan (euros) genom tiderna.
Fyra av dem är födda senare än 2010.
Fransmännen slår oss idag med hästlängder med att ha framgång med äldre hästar.
Två höjdpunkter finns iallafall för våra äldre stjärnor. Två Prix d'Amérique-segrar under 10-talet. Maharajah 2014 samt Readly Express 2018.
En jämförelse till
Solvalla V75-finaler 26 december, publik 3006 personer
Solvalla Nyårsdagen (kvällstrav) publik 368 personer
Vincennes 29 december, publik cirka 13 000 personer
Vincennes 5 januari, publik cirka 6500 personer
Visst går det att få folk till banorna igen.
Den stora frågan är om verkligen svensk travsport (läs ST, ATG och banorna) verkligen vill det?
"Visst går det att få folk till banorna igen"Svensk travsport lider idag verkligen av ett stort självskadebeteende när det gäller att ta hand om sin publik, sina aktiva.
Allt fokus för i alla fall ST och ATG är på spelarna. Banorna vet jag idag inte vad de vill. I och med att de ställer upp på ST:s och ATG:s idéer att alltid prioritera spelarna så är de nog trots allt medskyldiga till det enorma raset vi har haft gällande både publik samt i antalet aktiva.
Ha det gott!
Björn