Hur är läget?
– Tack, det är bra. Jag har precis förberett lite mat till hästarna och lagt den i blöt. De ska få mat om en halvtimme.
Det här året kan du knappast summera med några rader?
– Nej, det krävs nog många rader för det.
Om jag säger att ditt travliv i år varit en berg- och dalbana, överdriver jag då?
– Nej, det gör du verkligen inte. Det har varit ett otroligt år, framför allt med Affe. Men så hände det ju andra saker också…
Ska vi börja med det roliga?
– Ja, det tycker jag. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om alla framgångar vi haft under året. Det är faktiskt mer än man hade kunnat drömma om. Vi har kört in enormt mycket pengar till stallet och det är förstås Affe som stått för det mesta.
Om jag i början av året sagt att A Fair Day och Oscar Ginman skulle bli bästa helsvenska ekipage i Elitloppet – vad hade du sagt då?
– Jag hade skrattat åt dig. Det är ju eliten av hästar som möts i Elitloppet och spåren är dessutom avgörande. Vi fick spår sex i försöket och sedan också spår sex i finalen. Men han gick så väldigt bra och tog en fjärdeplats.
Hur är det för dig, som en liten amatör, att vara bland de stora?
– Under Elitloppshelgen gick jag bara omkring och njöt, och så hände det saker hela tiden. Jag hade både Maroon Day och A Fair Day till start och de stod i två olika stall. Men jag har alltid så underbar hjälp. Eva var hos Rooney och Lena från kliniken var med och pratade med Affe och körde nästan lite mindfulness. Och att båda mina grabbar har samma kusk är ett jättestort värde. Hästarna gillar Oscar, och Oscar gillar dem. Det är en sådan vinst som många nog inte förstår.
A Fair Day har tjänat över sex miljoner. Är inte det lite overkligt?
– Det är så overkligt så… jag vet inte vad. Både A Fair Day och Maroon Day är starka hästar som verkligen vill springa. Men att tjäna så mycket pengar – vem hade trott det?
Efter Maroon Days uppvisning i april när han vann bronsdivisionen på 10,6 undrar man om han är så mycket sämre än Affe?
– Nej, inte om han bara får vara frisk. Men han är en skörare häst och han har nog lite ADHD i sig. Inför senaste starten fick jag stryka honom eftersom han hade ett sticksår, antagligen av en pinne i marken. Han är som han är – han kan inte stå still i boxen utan bankar och lever rövare. Men innan sticksåret hade han aldrig känts bättre i träningen så det var synd.
Ni fick till och med en egen film år – ”En småländsk Elitloppssaga”.
– Det är fantastiskt. Många kamrater från småskolan har hört av sig, kommit och hälsat på och gått på travet för att se hästarna. Men det är långt ifrån bara jag som ska uppmärksammas. Alla i familjen är involverade, mina barn med sina familjer och min bror. Alla har en del i det här. Bara den biten är ett stort värde.
Du köpte både A Fair Day och Maroon Day som ettåringar. Hur kan man ha en sådan träffprocent?
– Det var ingen lätt fråga. Tanken var ju att jag bara skulle ha Affe, men jag var med när Maroon föddes. Han föddes på min yngsta sons födelsedag, så det var väl meningen. Sedan skadade han sig när han bara var några veckor gammal och har ärr på hela bakbenen. Hur han tog sig ur hagen och över stenmuren vet ingen. Han är en märklig grabb som alltid hittat på en massa hyss – och då blir det skador ibland.
Är det många som undrar hur du gör för att få fram så bra hästar?
– Ja, men det är svårt att svara på. Först och främst är Maharajah en otrolig hingst. Men jag tror också att det är viktigt att de, redan då de är i magen, är hos fina uppfödare som månar om dem med mat och allt. Sedan behöver de en bra start i livet och få gå i flock. När det gäller min träningsfilosofi handlar det om mängd och variation. Mycket skritt – rejält, länge. När de är igång kör vi in till Kalmartravet ett par gånger i veckan och kör intervaller.
Och brorsan Jeffrey Day – tvååringen i stallet – får han mycket press på sig?
– Ja, han kommer att ha ögonen på sig. Men han är sen och har vuxit ojämnt. Vi har fått jobba extra mycket med honom eftersom han bara har ett öga. Vi byter positioner ofta när han är ute och tränar, bland annat.
Ska vi ta det trista då. Maroon Day-fallet. Har du lyckats släppa det?
– Nej, det sitter i bakhuvudet. Att människor kan göra så kommer jag aldrig att förstå.
För de som missat: du blev anonymt anmäld för att hästen såg mager ut. ST gav honom startförbud och veterinärprotokollen blev offentliga.
– De som anmälde mig vet precis hur mycket jag bryr mig om mina hästar. Jag vet vilka de är och det gör allt ännu tråkigare. Jag blev oerhört ledsen. Jag kan inte se att det handlar om något annat än avundsjuka.
Minns du första känslan när du fick beskedet?
– Ja, som om det vore idag. Jag och Eva stod på Kalmartravet när en kvinna från ST ringde. Jag trodde det gällde något inför Hugo Åbergs där Affe skulle starta. Men hon sa att de fått en anmälan om att Maroon Day var för mager. Jag svarade: ”Ja, det vet jag, och därför har jag varit på kliniken och tagit alla prover jag kan.” Hon ville ha journaler och foton framifrån och bakifrån.
Vad var felet med honom?
– Han har haft problem med vikten hela livet. Han är en smal häst och jag har ofta frågat veterinären varför. Han får foder för att gå upp i vikt, en deciliter olja vid varje mål, tre mål plus mellanmål och fri tillgång till hö. En del elitidrottare är ju också smala trots att de äter mycket. Men just då hade han hög feber och åt inte på två dagar, så han rasade i vikt. Det visade sig vara en bakterie.
Men du fick startförbud. Hade du tänkt starta honom i det skicket?
– Nej, nej, nej. Det fanns inte på kartan. Han var ju under utredning hos veterinär.
Du sa i en intervju att du funderade på att sluta med travsporten. Anmälan måste ha tagit hårt?
– Ja, jag har aldrig varit så ledsen. Jag kunde inte förstå att människor kan vara så elaka. Det satt i huvudet dag och natt.
Hur jobbar ni för att skapa lugn runt hästarna när det stormar vid sidan av banan?
– Tack vare all stöttning. Så mycket stöd och kärlek trodde jag inte fanns. Men taggen sitter kvar. Det hade varit bättre om de bara sagt: ”Vi gjorde något dumt.”
Vad är drömmålet nästa år?
– Elitloppet, absolut. Jag har fått förfrågningar från Frankrike och Italien, fantastiska erbjudanden. Men jag har tackat nej. Jag siktar hellre på de svenska loppen, jag trivs bäst hemma. Hade jag varit ung kanske åkt iväg.
Hur kom du in i sporten?
– Jag har alltid älskat djur. Som ung hade jag katt, hund och ponny. När travet kom till Kalmar började jag vara hos Lövgren och pappa och några gubbar ägde en häst. Jag hade min ponny hos Peter Johansson som var tränare. Min bror Svenne visste inte vad en häst var då, men så började han också intressera sig och vi hade häst ihop. När jag fick barn la jag av, och sedan tog jag inte upp travet igen förrän jag blev pensionär. Så det var ett väldigt långt uppehåll.
Vilket ögonblick har fått dig att tänka: ”Det här är precis varför jag håller på med trav”?
– När jag ser mina djur. Det är kärleken till dem. Jag har inte ens drömt om att det skulle bli så här. Men när jag har friska hästar som trivs, då trivs jag också. Och upplevelserna… de går knappt att ta in.
Om A Fair Day skulle beskriva dig med tre ord – vilka skulle det vara?
– Han skulle nog säga omsorgsfull, kärleksfull och skojig. Eller att jag är en morot, haha.
Om du fick välja en tränare att samarbeta med en dag – vem skulle det vara?
– Daniel Redén eller Jörgen Westholm. De är otroligt duktiga.
Vilket är ditt mest otippade intresse utanför travet?
– Att jag sjunger, kanske. När jag kör eller rider själv får hästarna många sånger. Jag tror det är bra att de hör min röst.
Vad hoppas du att folk ska förknippa dig och ditt stall med?
– Glädjen vi har här. Många har varit här och hälsat på – det är kö för att komma hit.
Vad gör dig riktigt glad?
– Mycket. Att alla är friska och att mina nära, kära och djuren mår bra.
Och ledsen?
– Falska människor gör mig ledsen.
Om ditt liv vore en tecknad serie – vilken karaktär skulle du vara?
– Haha, ja du. Jag är ju hemmakär, så kanske Tjuren Ferdinand, även om jag aldrig sitter still och luktar på blommorna. Men jag hade nog hellre varit en katt – kanske katten Jansson i Bamse, för han är hjälpsam.
Hur ska du fira jul?
– Med nära och kära. Man, barn och barnbarn.
Vad önskar du dig i julklapp?
– Jag har nog allt, men jag vill gärna ha ett paket. Något som någon har gjort själv med kärlek. Jag har faktiskt redan fått en julklapp som låg i brevlådan – två otroligt fina namnskyltar i trä till Maroon Day och A Fair Day, skickade av en tjej i Orsa som tycker det är så roligt med Affe. Hon sa att det är lika spännande när han startar som när Stenmark åkte på 70-talet.
Fakta/Elisabeth Almheden
Ålder: 71
Familj: Gift med Mikael, utflugna barn med familjer
Bor: ”I stallet”, men annars i ett hus i södra Kalmar
Läser: Travronden och dagstidningar
Lyssnar på: Rock – både man och bror spelar i rockband
Äter: Kroppkakor
Dricker: Gärna bubbel, mjölk och vin
Aktuell: En av landets hetaste B-tränare, med stjärnorna A Fair Day och Maroon Day, som blickar tillbaka på ett år med enorm glädje och tankar på att lägga av.