Hej ”Tarzan”, hur är läget?
– Det är på topp, förutom att det har kommit en meter snö här och det tycker jag bara är till besvär. Jag har varit ute tre gånger nu och tagit bort snö från mina träningsbanor.
Exakt 20 år sedan du vann Prix d’Amérique med Gigant Neo. Men det tog tid innan ni fick fira!
– Ja, det var ett par månader efter loppet. Vi hade fortkörning på gården i Normandie och jag brukar ha telefonen med mig, men den här dagen hade jag inte det. Jag hade 38 missade samtal när jag kom tillbaka och då anade jag att det hade hänt en olycka. Men det visade sig att vi var vinnare i Prix d’Amérique efter att Jag de Bellouet blivit diskvalificerad sedan dopingprovet varit positivt. Det är klart att det var fantastiskt att vinna det loppet, men det kändes konstigt på sättet vi vann, och det var tråkigt för sporten att ”Jaggen” hade något skit i kroppen.
Hur minns du Gigant Neo?
– Jag minns honom som en väldigt hård häst. Han startade ju i alla de tuffa loppen i Frankrike och placerade sig alltid bland de tre bästa. Det var en ruggigt bra häst som alltid var underskattad. Jag fick ju vinna tre lopp med honom själv på Vincennes också.
Står segerbucklan på någon hedersplats?
– Jag fick aldrig något pris efter Prix d’Amérique-segern. Ägaren till Jag de Bellouet vägrade att lämna tillbaka bucklan, så än i dag har jag inte fått något pris. Så fort ägaren till Jag de Bellouet ser mig så sticker han. Jag vet inte vad han ska ha pokalen till. Men det var likadant när jag vann VM-loppet. Då lovade de att skicka priset, men det kom aldrig. Så jag har vunnit två klassiska lopp som jag inte fått något pris från. Det känns lite konstigt.
Du har vunnit i princip allt som går att vinna som tränare – VM-loppet, Hambletonian, Elitloppet och Prix d’Amérique. Om du tvingas välja: vilken seger betyder mest för dig – och varför?
– Scarlet Knights seger i Hambletonian är ju outstanding. Jag förstår inte att jag vågade köra honom själv. Men det var många som pushade på mig att köra. När jag är på Hambletonian än i dag kan jag bli lite nervös och tänka: ”Är det verkligen möjligt att jag var här och vann?” (skratt). Scarlet Knight är nummer ett, så är det bara.
Smeknamnet ”Tarzan” fick du av Håkan Wallner. Var det elakt?
– Nej, absolut inte. Jag kunde ju inte sitta still. Jag var hos Gunnar Nordin och skottade boxar. När det var tävlingar delade jag ut vojlockar vid inskrivningen, sedan sprang jag och satte upp resultatlistorna på restaurangen och stallbacken. Jag var också väldigt fotointresserad, så jag stod alltid och fotade upploppsstriderna. Då tyckte Håkan att jag svingade mig runt som seriefiguren Tarzan.
På tal om fotograf – du drog till och med igång en egen fotofirma!
– Ja, kameror har fascinerat mig under hela livet, och det var ännu roligare i början när man fick framkalla bilderna själv. När min pappa dog i en olycka när jag var väldigt ung betydde Einar Andersson, som var travfotograf, väldigt mycket för mig. Jag var hos honom till 1980, när jag drog igång Foto-Tarzan. Jag fick också erbjudande om toppjobb på Expressen som allmänfotograf, men jag tackade nej eftersom det var hästar jag ville fota. Travet var ju inte så populärt när jag var ung, så morsan ville helst inte att jag skulle jobba som hästskötare. Hon tyckte att jag skulle hålla mig därifrån och gå fotoskola.
Många ser dig som en travikon, men vägen mot att bli professionell travtränare var inte spikrak. Du blev nekad två gånger. Vad hände?
– Det berodde på att jag var ärlig och berättade att jag hade ett oerhört stort intresse för att fotografera. Då fick jag sitta i förhör med Tage Blixth och Kåre Hagen inför att få licensen. Det var två tuffa killar och på den tiden fick man inte ha några sysslor vid sidan av travet, som man får ha i dag. Om jag inte vunnit VM-loppet med His Majesty som lärling 1995 hade jag nog aldrig fått licensen året efter heller, som jag nu fick. Det var ju otroligt mycket publicitet runt den segern.
Du har tränat och tävlat i flera olika epoker inom travet. Vad var bättre förr – och vad är faktiskt bättre i dag?
– Jag minns när en av mina första hästar gick 17,8. Vi spikade upp 17,8 eftersom det var en otrolig tid. I dag är hästarna 100 meter bättre, och vi har bättre sulkys som rullar som de ska. Men det som var bättre förr, som inte Djuse-pojkarna och andra som kommer fram nu får uppleva, är publiksporten. Tänk känslan att få vinna lopp 1, lopp 5 eller lopp 8 med 7 000 personer på Solvalla en vanlig tävlingskväll. Det är ingen som förstår i dag att det var mer folk på Solvalla än på Råsunda, om det nu inte var derby. Och när man körde och gjorde något fel blev man uppkallad till domaren och fick stå mellan fyra ögon. Då sa han: ”Gör du om det där så får du böter nästa gång.” Det finns ingen domare i det här landet som säger så i dag.
Du hade 145 hästar som mest under din framgångsrika karriär, i dag har du 18. Hur tänker du inför framtiden?
– Jag håller ju på att trappa ner kraftigt, även om jag inte ska sluta. Jag har så otroligt många fölston som driver mig vidare, och avkommorna går så bra efter Nuncio. Det är klart att det är roligt att följa alla avkommor. Läckert för mig är fortfarande att träna upp en unghäst som är perfekt i exteriören, även om jag drar ner verksamheten rejält.
Om du tittar på dagens unga kuskar: vad tycker du att de är för dåliga på – och vad är de bättre på än din generation?
– Jag vet inte om det beror på att dagens kuskar är sämre på att volta, men det blir alldeles för mycket omstarter. Det är ju för jävla tråkigt, som på Åby i onsdags när det blev fem omstarter i ett lopp på V86. Kontio har ju sagt länge att det bara borde vara autostart, men det skulle nog bli för tråkigt. Jag tror att man borde testa att ta bort springspåren – där är det största problemet. När åttan är för sen kan inte springspåren vända.
Du är känd för att säga vad du tycker, även när det blåser. Har det kostat dig något längs vägen – eller har det snarare varit en fördel?
– Det är klart att folk har blivit sura. Jag har haft krönika i 26 år i Expressen och det är klart att det tagits upp saker jag skrivit som folk inte gillat. Men jag kan inte komma på när det blåst som värst. Jag har varit kritisk till att det behövs så mycket folk i tv-sändningarna. Måste vi ha både ATG Live och V85 Direkt på lördagar? Räcker det inte med en kanal för att spara pengar? Nybrink har väl huggit någon gång, men har fått backa (skratt).
När du står på stallgången en tidig morgon: vad är det som fortfarande driver dig?
– Det är helt enkelt att jobba med hästar och se dem exteriört och hur de utvecklas. Trots att man jobbat hela livet blir man aldrig fullärd, och det driver mig. Jag tycker det är fantastiskt roligt med fölstona också.
Du blev invald i Hall of Fame 2014. Hur kändes det?
– Det var verkligen läckert att hamna där tillsammans med så många fina namn. Tänk vad många fantastiska tjejer och killar som betytt mycket för sporten som finns med där. Det var stort för mig.
Har du någon gång känt prestationsångest inför ett stort lopp, eller har du alltid varit trygg i de lägena?
– Jag tror att jag haft förmågan att inte hetsa upp mig och börja ändra för mycket. Hästen känner direkt om det är något på gång. Det är otroligt viktigt att inte stöka till det. Hästarna känner av om du är nervös, så det gäller att coola ner.
Vad gör dig riktigt förbannad i travet?
– Det är skitböterna. Då pratar jag inte om påkörningar och sådana saker, utan det som blir löjligt. Att en kille eller tjej ska behöva böta tusen kronor för att tjoa lite i ett lopp, eller betala 500 spänn för att man åker på skalmen i fem kilometer i timmen. Eller när någon blir glad och lyfter på hjälmen och får böter. Det retar mig.
Och tvärtom – vad gör dig genuint glad?
– Att jag har haft en underbar Catarina Lundström i mitt liv. Jag tror inte att många hade klarat av mig med det intresset jag har. Dessutom är jag rätt tråkig.
Om du inte blivit travtränare – vad tror du att du hade blivit då?
– Då hade jag blivit fotograf.
Du har till och med blivit arresterad som fotograf!
– Ja, det kostade en arrestering när jag ville ha de allra bästa bilderna på Meadowlands. Alla utländska fotografer skulle stå sist, och det accepterade inte jag. Jag ställde mig först och då blev jag transporterad till en cell där jag fick sitta i fem timmar. Det var coolt att komma tillbaka några år senare och vinna Hambletonian med Scarlet Knight.
Vilken av de hästar du tränat hade varit perfekt som sällskap i soffan?
– Både Nuncio och Scarlet Knight hade man kunnat ha som sällskap i soffan. De var helt otroliga och gick gärna rakt ut i publiken för att bli klappade.
Om du fick träna en häst från historien – levande eller död – vilken hade du valt?
– Det var ju en bra fråga… Men jag måste nog säga Varenne, som var en jäkla häst. Det gick inte att slå honom. Det är väl den andraplats som jag fått mest applåder för, när jag svarade ut Varenne i Jubileumspokalen med Nuncio.
Om du varit en travhäst, vilka hade varit dina bästa och sämsta egenskaper?
– Jag hade nog inte torskat ett enda race som unghäst. Jag hade haft bra skalle och inte hetsat upp mig så lätt. Jag tror inte att jag hade haft någon riktig svaghet.
Om du tvingades införa en ny regel i travet i ett år – vad hade du valt?
– Som jag sagt tidigare: jag hade tagit bort springspåren. Jag är helt säker på att det hade blivit bättre med sex hästar i varje volt. Då hade det blivit fair play. Då hade vi kunnat ha 18 startande med sex stycken på tre volter.
När du ser en riktigt ung, kaxig tränare i dag – känner du igen dig själv eller vill du mest skaka på huvudet?
– Är jag så kaxig då? Nej, jag tycker att tränarna i dag är väldigt lugna. Det var värre förr, när man jagade varandra. Jag tycker inte att man ska vara kaxig.
Vad svär du oftast över efter ett lopp – dig själv, kusken eller domarna?
– Mig själv. Jag tar på mig när det blir fel, även om jag inte alltid erkänner det direkt.
Vem vinner Prix d’Amérique om en vecka?
– Jag tror att Daniel Redéns Epic Kronos vinner. Jag tycker att han ser ut att passa bra på den där banan. Killen som kör är bra, Daniel är bra och har gjort ett bra drag som tränat hemma. Han har haft fina träningsförhållanden och jag hoppas att det går bra.
Stefan Melander
Ålder: 68
Bor: Gård i Enköping
Familj: Sambon Catarina och chihuahuan Elton
Äter: Hamburgare
Dricker: Rött eller vitt vin. Jag var hårdare på starkare grejer när jag var yngre. Alkohol alltså, inte knark.
Läser: Nej, bara rubriker
Lyssnar: Har radion på när jag sitter i traktorn på natten. Det blir mest Star FM. ”Forever Young” är bästa låten.
Tittar på: Jag går 45 minuter på löpband varje morgon och ser alla nattens lopp från USA:s banor.
Största segrarna: VM-loppet 1995 (His Majesty), Hambletonian 2001 (Scarlet Knight), Prix d’Amérique 2006 (Gigant Neo), Elitloppet 2010 (Iceland), Elitloppet 2016 (Nuncio), Gran Premio Orsi Mangelli 2001 (Scarlet Knight), Oslo Grand Prix 2016 (Nuncio), Copenhagen Cup 2017 (Cruzado Dela Noche)