Ständigt denne Maharajah

Vecka 47 år 2013 blev kanske inte den roligaste i mannaminne. Först misslyckades, som väntat, Sverige och Zlatan att avancera till VM-slutspelet i Brasilien till sommaren.

I lördags gick luften ur Maharajah-ballongen med en rejäl smäll.

Zlatan och Maharajah. På många sätt så lika.

Två världsartister inom sina gebit som den stora massan, och därmed medierna, fullkomligt älskar. Allt man om möjligt kan skriva om Zlatan eller Maharajah skrivs också. Av just den anledningen.

Båda hyllas till skyarna varje gång de presterar något positivt.

Och det är just det som sticker så i ögonen på den som vanligt missunnsamma pöbeln. De som helst figurerar i bloggars och sajters kommentarsfält. Så där lite lagom anonyma. Det är förmånligast när man ska spy ut sin galla.

Trots att de, varenda en (och de är många) hävdar att de är i det närmaste ensamma är skaran som vill klanka ner på Maharajah så fort det ges ett tillfälle, nästan lika stor som de som urskiljningslöst hyllar honom efter varje seger (även om den är en obetydlig i The Owners Trophy).

De som gärna inleder en sur och lagom anonym kommentar någonstans i stil med ”skönt när någon annan vågar säga” och som sedan fortsätter med ”den mest underskattade hästen någonsin” och till exempel rundar av med typ ”har aldrig vunnit något stort internationellt lopp”.

Ungefär så som man kan se om just Zlatan med jämna mellanrum. I lagom anonyma forum.

Den enda slutsatsen man kan dra ur det är att de berör. Både Zlatan och Maharajah har något som gör att de berör ”svenska folket” något oerhört. Både de som vill hylla och de som vill såga. Till varje pris.

(Möjligen kan man också dra slutsatsen att det tycks onormalt svårt att stava till Maharajah. Kan man åtminstone lära sig det? Titta här: Maharajah. Det är så hästens namn stavas. Går det att förstå?).

I lördags fick de ständiga olyckskorparna något att gotta sig åt. Riktigt gnugga händerna åt. Tangenterna gick varma på datorn.

Stefan Hultman bekräftade det. Lika konkret som talande: ”Han var dålig”.

Besvikelsen i Hultmans ansikte gick inte att ta miste på. Hultman som så gärna vill vara glad. Som så gärna vill drömma och förverkliga drömmar. Nu var han nedslagen.

Och jag tror inte det i allra första hand handlade om att hans absoluta favorithäst just slutat fyra som slagen jättefavorit i ett tämligen mediokert Gulddivisionslopp.

Nej, jag tror mer det var för att han där i det ögonblicket insåg att drömmen kanske dog.

Jag har hela tiden hävdat, trots att han vägrat uttala det, att Hultman hade hoppats på en fjärde vinter i Paris. En ny satsning mot Prix d’Amerique. Efter lördagens lopp på Gävletravet skulle det bekräftas. Bli officiellt.

I stället ett totalt bakslag.

Drömmen om ytterligare en vinter i Paris dog redan innan den (officiellt) hade fötts.

Jag tillhör den kategori som valt att hylla Maharajah gränslöst. De som i vars hjärta krigaren sprungit rakt in i. Därför känns det kanske extra tungt att konstatera vad som ovan skrivits.

Hej, olyckskorparna… ni vann! Grattis!

Ingen skulle bli gladare än jag (Jo, kanske Hultman då) om Maharajah återigen reste sig på nio och gick på knock. Så som i Olympiatravet. Men jag måste erkänna att jag nog snart gett upp.

Maharajah har gett så mycket. Nästa nitton miljoner intravat. En oförglömlig Derby-seger. Så han behöver inte visa mer för mig. Han förblir en av mina största favoriter någonsin i den här sporten. Oavsett.

En som möjligen kan bli en kommande favorit är Maverick Man. Hur bra är den treåringen egentligen?

Efter den ultrasnabba debutsegern på 1.15,1 förstod man att kapacitet fanns i rikligt överflöd, men insatsen i lördags, måste jag säga, var bland de ruskigaste jag sett i år.

Segertiden 1.14,4 över full distans i voltstart var alltså blott en tiondel från det svenska rekordet. Det i hästens tredje start. Det är anmärkningsvärt.

Maverick Man kommer bli hyperintressant att följa framöver.

Det kommer för övrigt även Anders Svanstedt att bli. 27-åringen har fått en stark start som tränare. Men framför allt visar han upp allt det som hans far varit i total avsaknad av. Vikten av att visa upp sig i medier och den bild som där avspeglas.

Svanstedt den yngre syns dagligen på twitter, i intervjuer och i lördags till och med i självaste TV4 (se förresten reportaget på ATG Play här). I sanning ett föredöme och en ny generation travtränare ur flera perspektiv.

Har Anders bara ärvt en femtedel av Åkes travtränartalang väntar en lång och ljus framtid.

Daniel Olsson