Sprintermästaren 1983 - vad hände?
Ah, dags för Sprintermästaren igen. Ett lopp som kommit att bli en institution i den svenska travsommaren. Ett lopp som mer ofta än sällan nämns i samma mening som ”fartfest”.
Det är ju så att Sprintermästaren i regel är just det – en fartfest.
Färskt i minne finns förstås fjolårets formidabla uppvisning av Uncle Lasse. Utskåpningen på 1.09,3, som förresten var Europarekord, finns stabilt på min personliga topp tio (kanske fem) av det bästa jag sett.
Brad de Veluwes 1.09,7 fyra år tidigare är också oförglömligt.
Men okej. Det finns något som ändå smäller ännu högre.
The Onion. Året 1983.
Så här 34 år senare är händelsen som utspelade sig i Halmstad den 16 juli detta år fortfarande en av de största i svensk travhistoria. Och en av de mest osannolika.
Vi kollar väl loppet direkt här.
Stig H låter ”Löken” dundra till tät. Det gällde att hålla ut kvicke Dark Laday och Sören Norberg. Det lyckades, men inte bedarrade tempot. Första 500 efter 1.10. Kilometern under 1.13.
Men märkt av tempot, The Onion? Knappast. Fyraåringen fortsätter att gasa och sticker undan till överlägsen seger. Solo Hagen (Ulf Nordin) gör ett kanonlopp efter att ha klivit fram i dödens, men försvinner bort i periferin när Stig H låter sin häst smäcka undan över upploppet.
Segertiden förkunnas: 1.12,0a över 1609 meter.
Är det på allvar?
Okej, en 1.12-tid låter inte kanske så värst upphetsande i dag, men det här är alltså för 34 år sedan.
Tiden är nytt världsrekord. Inte bara för fyraåringar utan även för äldre hästar över tusenmetersbana. Slaget med åtta tiondelar! Lindy’s Crown och Dartster F. delade det tidigare på 1.12,8a. (Inflikas: det absoluta världsrekordet för tidpunkten innehade Arndon, 1.10,9, satt på The Red Mile hösten innan).
För att ytterligare sätta det här i perspektiv:
Det tidigare löpningsrekordet i Sprintermästaren löd 1.14,1, satt av Speedy Fly föregående år.
Det skulle dröja till 1995, alltså 12 år, innan en annan häst ens travade en 1.12-tid i Sprintermästaren. Mr Lavec vann på 1.12,4. Kramer Boy var sedan ännu närmare, 1997 när han lufsade 1.12,1.
Men först när Gentleman slog till med 1.11,8 är 2004, det vill säga 19 år senare, kunde The Onions rekord för Sprintermästaren raderas ut.
Den snabbaste tid som travats i Elitloppet, försök och final inkluderade, var vid tillfället 1.13,0.
1985 slogs sedan världsrekordet. I just Elitloppet. Ett, för övrigt, väldigt fartfyllt sådant. Mon Tourbillon gick 1.11,9 i första försöket, Minou du Donjon putsade till 1.11,5 i det andra. Meadow Road vann ju sedan finalen på 1.11,6.
The Onion fortsatte sedan med ett monsterår 1984, som femåring. Vann 11 av sina 15 lopp där segern i just Elitloppet (på 1.12,2 förresten) var kronan på verket. Det som blev Stig H:s första seger i Elitloppet.
Sprinterdistansen var förstås The Onions specialitet men 1984 satte han dit den även i Åby Stora Pris, hästens största seger över medeldistans (fjolårsvinnaren Legolas tvåa, spelfavoriten Lutin d’Isigny blott femma).
En utflykt till USA och VM-loppet blev det även samma år och det var för övrigt just nämnda Lutin d’Isigny som vann då – och året efter då The Onion slutade femma.
The Onion avslutade sin karriär 1985, som sexåring. Såklart med seger, på Bjerke i november. Innan det hade han blivit femma i Elitloppet. Ja, just det samma som Meadow Road vann.
The Onion gick då 1.11,9, men noterade sitt personliga rekord på 1.11,4 några veckor senare. Passande nog på Halmstad – under Sprintermästaren-dagen.
The Onion gick ur tiden 1994, bara 15 år gammal.
