Hundra år av Sören Nordin

”Bland idrottens alla dagsländor, är han evigheten”.

Den 5 september 1917 föddes Sören Nordin.

I dag skulle han fyllt 100 år.

Sören Nordin. Det ligger väl nästan något andaktsfullt i att bara säga det. Själv är jag inte tillräckligt gammal för att han några minnen av Sören Nordin, likväl har det där namnet från mitt travintresses begynnelse alltid funnits med. Som en helig ande, svävande över den svenska travsporten.

Som vanligt; att försöka sig på att konstatera vem som varit den störste genom tiderna inom sitt gebit är en omöjlighet. Det går aldrig att jämföra epok med epok. Så jag säger inget om det, mer än att Sören torde rimligtvis vara en väldigt stark kandidat.

När Sören Nordin föddes i Forsa i Hälsingland (ja, det är samma bygd som även fostrat Stig H, och det i sig är ju egentligen helt anmärkningsvärt) fanns på gården redan två äldre bröder, Gösta och Gunnar.

Pappa Ernst Johan var redan framgångsrik med sina hästar och än mer skulle det bli då familjen i slutet av 1920-talet flyttade till det då nybyggda Solvalla.

Tillsammans, fast som konkurrenter, skulle de tre bröderna totalt dominera den svenska travsporten under flera decennier. Allra mest dominant skulle med tiden lillgrabben Sören bli.

Den betydelse som familjen Nordin haft för sporten, går egentligen inte att föreställa sig.

Vi låter i stället resultaten tala.

Håll i er nu.

1947: Belle Day 1951: Madame Song 1954: Codex 1955: Smaragd 1958: Ilotar 1960: Clementz 1962: Julienne 1969: Galint 1972: Ocos 1973: Pom Chips 1980: Mustard

Det är Sören Nordins samtliga (svenska) Derby-vinnare. Elva stycken. Under en period om 33 år. För att här inflika bröderna Nordins totala dominans kan man också föreställa sig att under åren 1945-1965 vann Gösta, Gunnar och Sören tillsammans sjutton Derbyn.

Till de elva Derby-segrarna kan vi, för Sörens del alltså,  plussa på med åtta i Kriteriet (under åren 1953-1978) samt sju i Uppfödningslöpning (1941-1979). För skojs skull kan vi väl även addera sex vinster i Kungapokalen…

Av alla ikoniska hästar som förknippats med Sören Nordin är väl Frances Bulwark den allra mest kända. 1950-talets största stjärna.

Med henne tog förresten Sören sin enda seger i Elitloppet. Det loppets andra upplaga (eller egentligen det första med just namnet Elitloppet), 1953. Frances vann då i två raka heat (ja, så var det då) och besegrade bland andra titel-försvararen, tyske Permit.

Låt oss stanna upp för ett tag och kika på den här härliga filmen (i färg och allt) från Elitloppet 1953.

Frances Bulwark, som förresten deltog i fyra Elitloppet, noterades för sex (!) segrar i SM och fem vardera i Skandinaviskt Mästerskap och Müllers Memorial.

Hennes kanske mest omtalade seger kom i Årjängs Stora Sprinterlopp 1954. Man tror att det var cirka 16 000 i publiken i Årjäng då (ännu publikrekord) men säkert vet man inte. Publiktrycket var enormt, bilköerna nådde flera mil, och arrangörerna fick helt enkelt öppna grindarna och låta folk välla in.

Frances Bulwarks popularitet var omätbar. Hon fick till och med vara med i tv, hos Hyland i Stora Famnen…

Frances Bulwark deltog även i Prix d’Amérique och slutade till exempel tvåa 1954 och femma 1955.

Sören Nordin hade dock redan vunnit Prix d’Amérique 1950, som förste svenske tränare och kusk, med USA-importen Scotch Fez. En sensation på sin tid. För att inte säga en bragd. Scotch Fez fick spendera tre dygn på järnvägen ned till Paris, men kunde ändå besegra fransmännen på hemmajord.

Här nu, 44 sekunder fransk journalfilm från PdA 1950.

Sörens egen favorit var dock Wiretapper. Jänkaren som tränaren förvandlade till en stjärna. Hästen sprang in över två miljoner, tog en räcka storloppssegrar och var på vippen att ge Sören hans andra seger i Elitloppet 1977 (se här), men den blivande PdA-vinnaren Eleazar hann förbi i sista stegen. Wiretapper drabbades påföljande år av kolik och gick bort allt för snart, bara sex år gammal.

Förvandlingsnummer var Sören Nordins signum. En konstform ingen behärskade så som honom. Ett av de bästa exemplen var Mustard. Hästen som kom att bli hans sista Derby-vinnare 1980. Alltså 33 år efter den första.

Mustard, som från början tränades av Stig H Johansson, var egentligen ett hopplöst fall, men ägarna ville prova ett sista försök. Drygt ett år senare hade Mustard vunnit Derbyt. Och det överlägset. Ja, kolla här.

Mustard kom för övrigt att bli Sören Nordins sista stora stjärna – i Sverige. Sören var 64 år, i en ålder då andra går i pension, valde han att flytta till USA.

Tillsammans med sönerna Jan och Ulf började han om på andra sidan Atlanten och etablerade sig återigen som en av de största tränarna. Han var verksam i USA under ett decennium och plockade på nytt fram en rad topphästar, inkluderade Baltic Speed som vann World Trotting Derby 1984 och Nealy Lobell som ju kom att bli en stålmärr i regi Johnny Takter.

Ta dig tid och titta på det här entimmes långa reportaget av Jens Lind, under tiden i USA.

Om man då tror att tiden i USA skulle vara avslutningen av en lång och exceptionell karriär, så var det inte så. Under 1990-talet fortsatte Sören ytterligare tio år i Italien, som tränare hos storhästägaren Biasuzzi. 1999 vann han ännu ett Derby, med Zambesi Bi.

När Hall of Fame instiftades i Sverige (och Norge) 2007 var Sören Nordin, tillsammans med Ulf Thoresen, det naturliga första valet att röstas in.

Sören Nordin gick ur tiden den 6 september 2008. En dag efter sin 91-årsdag.

Vad som skapade denna person och dessa obeskrivliga framgångar?

I den här intervjun, gjorde i Italien 1994, med bloggkollegan Lasse Kinch, kanske han ger ett litet svar på frågan. 77-årige Sören får frågan, om han ändå inte övervägt att dra sig tillbaka.

”Skulle inte gå. Definitivt inte. Jag måste ha jobb, serru”.