Svenskar och skrällar i Prix de Belgique

Belgien. En monarki med lite mer än Sveriges befolkning, som existerat sedan 1830-talet då man förklarade sig självständiga från Nederländerna.

Alla som varit i Belgien vet också att landet är delat, lite som en symbios mellan den latineuropeiska och den germanska kulturen. I praktiken består landet av två historiska regioner; Flandern i norr där man talar flamländska och Vallonien i syd där språket är franska. Dessutom finns en tysk minoritet och tyska är också ett av landets tre officiella språk.

Belgien har genom historien, inte minst det andra världskriget, fått utgöra spelplanen för andra nationer att utkämpa sina krig, något som ibland gett landet epitetet ”Europas slagfält”.

…något som för oss in på vårt huvudsakliga ämne, ett annat slagfält. Nämligen Vincennes.

Prix de Belgique. På något vis det mest klassiska av de fyra B-loppen, då det ju är det sista inför Prix d’Amérique.

Om Prix de Bourgogne är det bästa B-loppet för att ge en fingervisning inför PdA (kolla min förra blogg) så är Prix de Belgique det rakt motsatta. Ja, vi kan nog kalla det preparé-loppens preparélopp.

De vinnare i Prix de Belgique som verkligen körts för fullt, är nog lätträknade.

Fast innan vi går vidare så är det dags igen: veckans portion av Ourasi.

Jo, du gissade rätt. Ourasi är, föga förvånande, även det här loppets främsta aktör historiskt sett. Han har faktiskt vänt upp för segerdefilering vid hela fyra tillfällen (ingen annan har vunnit fler än två). Åren 1986-1989 vann han loppet och vid de tre första gångerna också Prix d’Amérique efteråt. 1990 däremot, i hästens näst sista start, var han oplacerad – men, som vi vet, Prix d’Amérique fixades ändå.

Ourasi utgör också själv hälften av de totat sex Prix de Belgique-vinnare som två veckor senare sedan även vunnit Prix d’Amérique.

Lurabo var först 1984. Bold Eagle gjorde det inför sin första PdA-seger 2016, men för att gå tillbaka i tiden och finna nästa vinnare av båda loppen, får vi sträcka oss ända till 1993.

Just precis, Queen L. Stoet som blev den första svenskfödda hästen att bärga segern i världens största travlopp (okej, nu lite minnen), tog då en lite överraskande seger före Sea Cove och Vourasie.

Queen L. följde för övrigt upp med att göra samma procedur 1994, men fick sedan i Prix d’Amérique nöja sig med en bronsmedalj kring halsen sedan Sea Cove nu tagit revansch (och ja, Vourasie var ju tvåa).

Queen L. utgör därmed de två första svenska segrarna i Prix de Belgique i en skara om totalt åtta svenskfödda vinnare (långt ifrån alla tävlade dock för Sverige, ska sägas).

Huxtable Hornline skrällde tillsammans med Anders Lindqvist 1997 i ett Prix de Belgique som blev ordentligt blågult. De fyra främsta i mål var faktiskt svenskar; His Majesty, Pride Farming och härlige lille Activity följde närmast efter vinnaren. Tyvärr kammade man i praktiken noll två veckor senare då Abo Volo i stället stod som segerherre, en häst som lugnt hade avstått Belgique-start.

Framåt i tiden två år. 1999. Remington Crown, som på hösten sålts till Frankrike, slog till och vann. Närmast följdes han av Lovely Godiva. Trea i samma lopp var en inte helt obekant Moni Maker och hon skulle ju också utskåpa motståndet då det verkligen gällde i PdA. Lovely Godiva var tvåa också här men Remington Crown galopperade bort sina chanser att utmana det amerikanska stålstoet.

…Remington Crown fick emellertid en ”hygglig” revansch till våren, då han besegrade nämnda Moni Maker i Elitloppet.

2004 tog Örjan Kihlström och Stefan Hultman sin första seger i Prix de Belgique (den andra har ni redan gissat, men jag återkommer) när Naglo infriade. I PdA räckte man dock inte utan slutade som fyra efter Kesaco Phedo (som var tvåa i Belgique). Naglo gjorde förresten tre raka PdA-starter men hade aldrig lyckan med sig, å andra sidan vann han dubbelt i Prix de France….

2011 gjorde man om bedriften när Maharajah tog en säker seger. Då slapp man Ready Cash, något som man dock inte gjorde fjorton dagar senare…

Svenskfödd vinnare även 2013 och 2014 (se här). Fast norsk. Yarrah Boko levererade en skräll vid båda tillfällena men drabbades av en olycklig skada vilken tillintetgjorde den första PdA-starten. 2014 gick det dock bättre, Yarrah Boko slutade trea i den oförglömliga Maharajah-upplagan.

Det här för oss in på ämnet Norge. För från det här landet kommer nämligen Prix de Belgiques mest överraskande vinnare i loppets snart fyrtioåriga historia. Den norske idolen Shan Rags skrällde till glada 95 gånger insatsen. Men i PdA fick han en blytung resa, kämpade väl men tröttnade till slut när Ina Scot segrade (och det är ju ett lopp vi kan se många gånger, så varför inte göra det här).

Avslutningsvis kan vi sammanfatta Prix de Belgique som ett lopp som det, inte sällan, skräller till i. Av förklarliga skäl. Av tradition lämnar jag ogärna speltips i den här bloggen, men skulle jag ändå säga något så skulle det nog vara att spara på Propulsion-pengarna den här gången.

De kommer bättre till hands om två veckor.