Hur är läget?
– Jag mår som en prins och tycker att 2025 har varit ett bra år för mig. Friskhet, lite bättre golfsving och överhuvudtaget väldigt trevligt.
Hur får du dagarna att gå som pensionär?
– Jag har en lagom pensionärstillvaro. Jag har sex styrelseuppdrag. Tre betalda och tre frivilliga. Det räcker precis lagom till att äta frukost i lugn och ro, dricka kaffe på morgonen och gå ut med hunden. Jag lever ett väldigt trevligt och anständigt vardagsliv.
Sitta i parken och mata änderna är inte din grej?
– Nej, det är det inte. Men jag går gärna genom parken med min kompis Kobe, vår hund. Jag går på gym, jag motionerar och jag försöker hålla mig pigg och glad. Jag försöker inte bli bättre utan jag tränar för att inte bli sämre.
Som ATG:s vd var du och Gert Lindberg med och bytte ut V65 mot den nya spelformen V75. Varför gjorde ni det?
– Det var för att V65 hade stannat upp på en viss nivå. Vi var väldigt sugna på att få bättre vinster i både toppen och botten. Framför allt var vi inpressade att skapa ett större sug kring travsporten. Men huvudorsaken var att V65-omsättningen hade fastnat på runt 25 miljoner varje lördag. Vi ville då se till att något hände. Vi hade dessutom haft en krona i radpris på V65, vilket var lite tufft. Det blev för höga utdelningar på fem rätt och för lågt på sex. Det är klart att det var en chansning när ändå många tyckte att det var stabilt. Det var många internt i sporten som funderade på om vi skulle överge en sådan stabil intäkt. Det var inte den diskussionen som nu funnits kring V85, utan när vi bytte var det inte mannen på gatan vi skulle övertyga, utan människor internt i sporten.
– Det var väldigt lyckat och det var förstås kul med tanke på att många var tveksamma innan styrelsen tog det igenom. Vi hittade en balans i det med 50-öres radpris och sju lopp. Det har hållit stabilt i väldigt många år, men produkter har en livscykel så det är klart att man får ha förståelse för att man vill ta ett nytt grepp.
Hur sorgligt var det när V75 gick i graven?
– Sorgligt var det inte. Allt måste förbättras, men frågan måste ju alltid ställas om det är rätt. Nu måste man praktisera det här och se om spelarna tycker att det här är roligt eller inte. Det är det som avgör. Jag har varit med och lanserat V54 med radpris på två kronor och V65 med en krona, som vi sedan sänkte till 70 öre. Det sa spelarna nej tack till, och då spelade det ingen roll hur bra Remy Nilsson var om spelarna sa nej.
När folk frågar dig vad du tycker om V85 – svarar du ärligt då?
– Ja, det gör jag. Jag svarar ärligt hela tiden eftersom det här är en diskussion som förs både internt och externt. Men det är ett risktagande, för svårighetsgraden har ökat avsevärt. Det har ju pågått länge en övergång från att göra egna system till att köpa in sig i redan gjorda andelar på Tillsammans eller Harry Boy. Det är något som V85 kan förstärka ännu mer. Att jag köper mig bort från att ta ut hästarna själv, och det tror jag långsiktigt är farligt. Så här långt tycker jag att V85 har startat darrigt men godkänt. Det går ju inte att kalla det för någon kris och jag ska inte stå och peka finger. Frågan är hur långsiktigt det är. Kommer spelarna att tycka att det är roligt att hålla på med det?
När du ser på ATG i dag – vad är du mest stolt över från din tid som vd?
– Att 95 procent av intäkterna fortfarande kommer från saker som jag var med och skapade de första 38 åren. Sedan har de förvaltats bra. Men vi har problem med enloppsspel och att folk tycker att det är roligt att slå vad. Det är färre och färre människor som tycker att det är roligt att slå vad, och man köper in sig i spel i stället.
Vilket beslut under dina år på ATG var svårast att ta?
– Svåraste beslutet var nog V75. Det var ju ett väldigt avgörande beslut. Har du något som under lördagarna står för hälften av dina intäkter totalt, så är det givetvis riskabelt om du byter hjärtmotor. Det blir riskabelt eftersom det påverkar hela veckan. Om folk med glädje tycker att lördagarna är roliga, då blir hela veckan rolig. Funkar lördagsupplevelsen och ansiktet utåt så funkar så mycket annat också.
Om du hade haft dagens digitala möjligheter på 90-talet – vad hade du gjort annorlunda?
– Jag hade inte gjort någonting annorlunda. Det är ingen kritik av de digitala möjligheterna, för dem har ATG hanterat kolossalt professionellt. Men både vi som ansvarar för 33 banor och i viss mån ATG har förlorat den här glädjen i att få fler människor att tycka att det här är roligt. Vi har nöjt oss med intäkterna och inte varit tillräckligt … nej, nu blir jag så där politisk igen.
Hur ser du på travets position i Sverige om tio år?
– Förhoppningsvis har det ljusnat. Jag hoppas att vi har vänt den nedåtgående kurvan på hästägare, hästar och licenser. Det är absolut viktigt. Vi måste gå från ord till handling. Jag sitter ju i förbundet och vi har jobbat med mål, strategier, policy, regler och värdegrunder. Vi har gjort ett ambitiöst jobb och lagt fast en plan till 2030. Nu måste vi sätta fart på de bitarna och framför allt börja leverera. Det är lättare sagt än gjort. Det är väldigt lätt i det här samhället att prata om sådana saker och hoppas att andra ska genomföra det. Jag hoppas att vi kan ta ett omtag för att få ett större intresse för travsport. För mig går den genom symbiosen sport och spel som vi måste bygga upp igen. Jag är styrelseledamot i Svensk Travsport så allt jag säger är förstås kontroversiellt. Alla i styrelsen jobbar gemensamt med just de här frågorna och vi vill åt samma håll. Men vi måste gå från ord till handling.
Vilken travhäst genom tiderna har imponerat mest på dig – och varför?
– Jag måste svara Legolas. Det är bara så. Men även Ina Scot och Järvsöfaks. Det är tre hästar som har varit med och byggt svensk travsport.
Har du någon travdag som etsat sig fast extra starkt i minnet?
– När Copiad besegrade Pine Chip är jag nog inte ensam om att tycka. Det tillsammans med Legolas som kom tillbaka efter att ha åkt på stryk av Speedboat på Dannero och sedan åkte ner och vann Åby Stora Pris mot världseliten. Den segern sitter djupt.
Vi ser dig i vinnarcirkeln titt som tätt numera med alla fina kallblod som du är med och äger. När kom intresset för att äga häst?
– Oj, det började tidigt. Min pappa och mamma drev en taxibussrörelse. Pappa körde till travbanor under 60-talet och jag satt längst bak och åkte med. När jag studerade i början av 70-talet bestämde sig pappa och jag för att köpa en häst och den hette Roy Kismet. Jag har varit med och ägt hästar av och till i drygt 50 år. Jag har antingen ägt hästar med pappa eller i kompiskonstellationer och just nu är jag med i Stall Rabatt. Det var när jag jobbade som vd 2009 som Johan Abenius, sportchef på ST, och Mats Norberg kom och frågade om jag ville vara med på ett kallblod. Det började med Mana Glans och från ett kallblod växte det sedan ut med Järvösblomster och Stall Rabatt med tio delägare. The rest is history. Vi kan lugnt säga att vi har haft framgångar och fortfarande har vi avkommor som vi väntar på. 2026 hoppas vi att Majblomster kommer tillbaka, som är vår stora stjärna. Hon blir sex år och naturligtvis blir det tufft för ett sto att bära fyra miljoner kronor. Men vi kommer inte att satsa på avel med henne riktigt än.
Spelar du själv i dag – och i så fall hur?
– Jag är en frekvent småspelare. Jag följer travet ganska nära, men spelar inga stora summor. Men jag tycker att det är roligt.
Spelar du V85?
– Ja.
Har du någonsin fått in en riktigt storvinst?
– Ja, en storvinst. Jag fick in en V5:a på Solvalla 1984 som gav 159 000 kronor med 90 kronors insats. Det räckte för att köpa insatsen i en lägenhet på Surbrunnsgatan. Jag tog mig in från Huddinge till Surbrunnsgatan i Stockholm. Man kan säga att den vinsten gjorde att jag kom in i fastighetsrullningen och det har rullat på.
Tror du mer på analys eller magkänsla när det gäller spel?
– Analys tror jag nog på. Men med hjälp av lopparkiv och annat så är det mesta sönderanalyserat, så det är svårt. 2 000 människor går ner i lopparkivet och kommer upp på måndag morgon och börjar att sälja andelar till 300 000 andelsspelare. Det blir väldigt stereotypt och lika system. När det håller sig inom den ramen så blir det inget drag i någonting. Men tar du dig utanför den ramen och Adele Gel vinner i Östersund, då rasar hela deras korthus fullständigt samman.
Vad är det vanligaste misstaget travspelare gör?
– Övervärderar gamla prestationer. Det gäller att kunna sätta in gamla prestationer i ett nytt skeende. Nästagångare är helt beroende av vad nästa gång är för någonting.
Om du bara fick spela en spelform resten av livet – vilken blir det?
– Jaa du. En spelform? Det var ju tufft alltså. Jag kanske kokar ner det till vinnare eller plats, eller Dagens Dubbel kanske. Nej, det är nog så att om jag bara fått välja en spelform så hade jag inte fortsatt.
Om du inte hade jobbat med trav och spel – vad hade du gjort då?
– Då hade jag jobbat inom mediebranschen. Jag har ju jobbat halva livet med media så jag hade förmodligen varit journalist.
Vad vet väldigt få om Remy Nilsson?
– Hm, nej jag vet inte. Jag är en dedikerad trav-, idrotts- och golfmänniska som läser dagstidningar och Ulf Lundell. Jag är en otroligt vanlig Svenne.
Jag såg dig på en karaokescen i Östersund i samband med Jämtlands Stora Pris. Tror du alla vet att du är en bra sångare?
– Haha. Jag är ju lite apa så visst kan jag tycka att det är kul i glada vänners lag att gå upp och sjunga en sång med karaoken. Ja, det kanske är svaret på vad få vet om mig. Jag har faktiskt gått till SM-final i karaoke, men jag strök mig i finalen. Jag tog mig ganska långt med Twist And Shout.
Favoritbana i Sverige?
– Jag är född och uppvuxen i Årjäng så det är klart att den banan betyder väldigt mycket för mig. Dit åkte jag med farsan och stod på berget, så det sitter djupt. Men jag tycker att banorna under den svenska sommaren, från Kalmar till Rättvik, är väldigt fina. Vi har Sprintermästaren, Stochampionatet, Årjängs Stora Pris och fina tävlingar på Bollnäs, Hagmyren och många fler banor. Det är ett fantastiskt sommartrav vi har och jag stortrivs på alla banor som jag besöker då.
Vad skulle du vilja säga till nästa generation travledare?
– Förstå och utveckla vad dna:t i grunden handlar om. Det handlar inte om två upplevelser med sport och spel. Sport och spel är en upplevelse och det är dna:t. Sedan ska den utvecklas och moderniseras. Men grunden i allt vi gör framledes i hundra år är vadslagning på ena sidan och tävlingar på den andra sidan – en gemensam upplevelse. Var rädd om den.
Vilken låt hade du velat ha som entrémusik till nästa besök i vinnarcirkeln?
– Gärna nationalsången, för då vet man att man har vunnit något stort.
Om du hade varit travhäst – vad hade varit din styrka och största svaghet?
– Jag hade varit en spetshäst som ibland hade legat på för hårt och varit sur när jag förlorat.
Vad gör dig riktigt arg?
– Jag har lite kort stubin så det kan vara småsaker, eftersom jag är väldigt känslostyrd. Men jag glömmer fort och är aldrig långsint.
Vad gör dig ledsen?
– När kamrater går bort. Jag är ju i den åldern nu när många fina vänner försvinner. Eller nästan ännu värre när jag besöker vänner som är väldigt sjuka och sitter i svåra situationer. Då blir jag ledsen.
Om du hade varit en seriefigur – vilken hade du varit?
– Jag blir mer och mer lik Kronblom.
Hur firade du jul?
– Med min närmaste släkt hemma. Lottas syster och hennes barn och våra barn. Vi var nog inte fler än tio stycken.
Till sist – hur ser ditt nyårslöfte ut?
– Mitt nyårslöfte är ”Fight on!”. Jag tar det från Björn Rosengren som jag suttit i styrelsen med i Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande. Han avtackades nu drygt 80 år gammal och det han sa i sitt tacktal var: ”Fight on!”
Fakta/
NAMN: Remy Nilson
ÅLDER: 76
BOR: Lägenhet på Lidingö
FAMILJ: Fru Charlotta och sonen Anders, 29
ÄTER: All form av husmanskost
DRICKER: Vin och vatten
TITTAR PÅ: Dokumentärer, sport och trav
LYSSNAR PÅ: Radio, främst P1
LÄSER: Ulf Lundell och dagstidningar
AKTUELL. Pensionär samt styrelseledamot i Svensk Travsport, styrelseordförande i Hästnäringens Nationella Stiftelse och styrelseledamot i produktionsbolaget Brand New Content som tre betalda uppdrag. Styrelseledamot i Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande, Nordiska Travmuseets stiftelse samt Stiftelsen Järvösfaks som tre ideella uppdrag.