Nu är rätt tid att drömma
Nu är jag som vanligt lite sent ute. Och egentligen behöver det inte sägas ytterligare en gång. Men vilket fantastiskt Sommar som Lutfi Kolgjini bjöd på. Vilken remarkabel historia. Vilken fängslande berättare. Jag har inte hört någon inom travsportens begränsande sfär som inte hyllat "Ludde" och jag hoppas innerligt att det gav utslag även utanför.
Något som däremot tål att tilläggas är att det finns mer sommarpratare på temat trav att insupa. Jag hoppas ni noterat "sommartrav-pratarna" som finns att lyssna på atg.se. Just nu är det Johnny Takter som är värd och i en timmes program berättar han, på sin karaktäristiska östgötska, om sitt livs ljusare och mörkare stunder. Ett "sommarprat" som kommer få en hundradels uppmärksamhet av vad Kolgjinis fick, men som är nästan precis lika bra. Så därför påminner jag om att ta tillfället i akt och lyssna.
Jag var bara fyra år gammal då The Onion dundrade runt Sprintermästaren 1983 och vann på det sanslösa världsrekordet 1.12,0. Så det är mig förlåtet att jag inte minns det. Men jag har i efterhand förstått att det var något alldeles enastående. Vilket kanske inte är så svårt att förstå i och för sig. I vilket fall, det som skedde i torsdags, på samma bana i samma lopp, måste, om inte vara ännu vassare, så i alla fall vara i paritet med samma prestation.
Brad de Veluwe. Vilket monster. Jag hade nog faktiskt trott på en väldigt jämn final. Kanske rent av att Panne de Moteur skulle kunna slå finländaren från dödens. Så gör han så, Brad. En total utklassning. 1.09,7. ”Nästan” världsrekord, eller hur man nu vill se på det.
Då kan jag inte låta bli att göra det som man enligt många absolut inte får göra. Börja drömma om Elitloppet för tidigt. Verkligen inte redan i början av juli. Årets Elitloppet har ju precis gått i mål…
Men ändå. Tänk vilken ruskig samling hästar som skulle kunna komma till start i Elitloppet 2013. Den då femårige Brad de Veluwe med redan nu ett tydligt utstakat mål mot loppet.
Världsrekordstravaren och tokfenomenet Googoo Gaagaa. Världsrekordstravaren nummer två, Chapter Seven. En San Pail som kretsen kring sedan tidigare sagt att under 2013, då kan man faktiskt tänka sig att satsa i Europa. (Krävs att hästen hittar stilen i år dock först). Kanske väljer man att med Ready Cash (efter dennes tredje raka i PdA?) att också göra en satsning ”utsocknes”? En då tioårig Commander Crowe i samma form som i år? Eller varför inte Panne de Moteur, som travade 10,0 i torsdags, ganska så mycket i skymundan…
Förlåt. Jag kan inte motstå att tänka på det.
Sedan står vi väl där framåt mitten av maj nästa år och ingen av ovanstående längre är aktuella. Och så blir det den sedvanliga ”tunna soppan”. Ett Elitloppet som ”ju inte är bättre än en vanlig Gulddivision”.
Så det kanske är precis just nu man ska passa på att drömma. Så länge drömmen lever.
Daniel Olsson
