Meadow Road 1985 - en evig klassiker...

”Det har ingen gjort” Torbjörn Jansson

Det var Torbjörn Janssons bevingade svar på frågan om han någonsin suttit bakom en bättre häst än Meadow Road, veckorna före Elitloppet 1985. En aning kaxigt, förstås sagt med glimten i ögat, men knappast ett ogrundat uttalande.

För då var Meadow Road tveklöst en av världens bästa hästar. Något som både han och Torbjörn Jansson skulle bevisa i fortfarande en av våra mest klassiska upplagor av Elitloppet.

Meadow Road, född 1979, efter Madison Avenue, själv en häst som deltog i Elitloppet hela fyra gånger, visade sin gränslösa talang från första början. Förvisso var han aldrig med i något av de stora årgångsloppen, men utvecklades till en segermaskin av sällsynt skådat slag. Inte minst på rikstoton.

Hästen förlorade blott ett av sina åtta lopp sin första säsong som treåring och gick igenom en kort fyraåringssäsong (fyra starter) som obesegrad. Det var dock påföljande år, som femåring, som Meadow Road på allvar skulle låta höra talas om sig.

13 segrar på 20 starter och för tiden mycket starka styva miljonen insprunget. En resa som då tog sin begynnelse i Bronsdivisionen, slutade med seger i Gran Premio delle Nazioni på San Siro. Hästens vid det laget största seger och en stor internationell framgång. Meadow Road hade för övrigt veckorna före också vunnit det numera i skuggan satta Graf Kalman i Wien.

Titta på Nationernas Pris här.

En av det årets få förluster kom, som tvåa, i Silverdivisionen under Elitlopps-helgen. Ett år senare kom han att spela huvudrollen i vårt absolut förnämsta lopp.

Vägen mot Elitloppet 1985 hade varit en dans på rosor för Meadow Road. Fram till den ”sista söndagen i maj” – som det här året faktiskt var en måndag (Elitloppet kördes på annandag pingst) hade Torbjörn Janssons krigare vunnit åtta raka segrar. Dit inkluderades bland annat den i Olympiatravet.

Här kan du se Olympiatravet 1985.

Meadow Road var givetvis en av de stora favoriterna på förhand när det vankades Elitloppet, men nu kom motståndet att vara tuffare än han någonsin hade stött på. Det hela förenklades knappast av det faktum att han drog bricka åtta bakom bilen i sitt försök.

Elitloppet 1985 var stjärnspäckat – och fartfyllt. I det första försöket var det årets Prix d’Amérique-tvåa Mon Tourbillon som visade framhovarna. Också han från spår åtta tuggade från dödens ned den regerande mästaren The Onion, som fått öppna tufft i spåren för att komma till ledningen (femma och utanför finalplatserna för övrigt Legolas i dennes ende Elitlopps-start, som lite kuriosa). Segertiden 1.11,9 var nytt världsrekord för tusenmetersbana.

Det rekordet höll sig emellertid bara några minuter. För i det andra försöksheatet skulle franske Minou du Donjon, utrustad med Olle Goop i sulkyn, gå än snabbare. En mäktig insats av fransmannen. Matiné rusade fram i spets, passerade 500 efter ruskiga 08,5 och varvade på 1.10 blankt. Det till trots vann Minou du Donjon säkert efter att ha jobbat hela loppet först i andraspår. Tiden: 1.11,5.

Meadow Road, som var totofavorit i försöket, fick också han en tuff resa, inte minst sedan han tappat en sko tidigt i loppet vilket såklart knappast underlättade situationen. Hästen lyckades ändå via en tung långsida snyta åt sig fjärdepriset och därmed den sista finalbiljetten.

Uppgiften såg nu betydligt tuffare ut inför finalen, där Meadow Road fått finna sig i ännu ett för Elitloppet så decimerande spår långt ut bakom vingen, det sjunde. Det här var dock Meadow Roads dag.

En del i framgången har kanske Anders Lindqvist. Det var han som bakom snabbe Viroid stack till spets och därifrån såg till att hålla den ivrigt uppvaktande Minou du Donjon utvändigt om sig. Det kostade 1.08 första halvvarvet och därmed hade den urstarke fransmannen ett omöjligt uppdrag framför sig, att återigen tuffa i dödens.

Torbjörn Jansson hade lyckats lotsa fram Meadow Road som tredje häst i andraspår och i rygg på Mon Tourbillon (som för övrigt spelats till klar favorit). När den samme sände till attack via tredjespår med 300 meter kvar, gjorde Jansson det samma i fjärde.

Täthästarna var möra och Mon Tourbillon mäktade inte att svara svenskens rykande finish. Meadow Road hade dock en oväntad konkurrent kvar – för än längre ut i banan avslutade Rosalind’s Guy och en 26-årig Veijo Heiskanen som en raket. För sent dock, Meadow Road hade modet att också svara den sista uppvaktningen. Segertiden 1.11,6 – alltså en tiondel över det färska världsrekordet.

Här kan du se försöken och finalen.

Jublet på Solvalla var ett av de största som någonsin hörts efter ett Elitloppet. Meadow Road hade gjort det – trots spår åtta, spår sju och en tappad doja.

Meadow Road stod på toppen av sin karriär – men skulle bara göra ytterligare två starter. Det i det kortvariga Statue of Liberty Trot på Meadowlands veckorna senare. Loppet avgjordes i två upplagor; ett över en och en halv engelsk mile och det andra över den klassiska engelska milen. Meadow Road vann båda och i 1609-metersversion, loppet som blev hästens sista i karriären, gjorde han kanske sin främsta prestation av alla.

Meadow Road bombade till ledningen och – ja, bara öste. Över upploppet försvann han från sina konkurrenter med flera längder och i det slagna fältet fanns de alla, Mon Tourbillon, Minou du Donjon och Rosalind’s Guy. Klockorna i mål stannade på 1.11,1. Ett världsrekord och hästens största segercheck.

Här kan du se Statue of Liberty Trot.

På grund av skador blev det alltså inga fler starter för fajtern som summerade sin, relativt korta, karriär med 34 segrar på 43 försök. I stället väntade en avelskarriär på andra sidan Atlanten men Meadow Road kom på ålderns höst tillbaka till Sverige för att framleva sina sista år som pensionär.

Meadow Road gick ur tiden 2006, då han var 27 år gammal.