Hur är läget?
– Det är jättebra, förutom att jag har lite problem med en höft. Men det kommer att lösa sig förr eller senare.
Nu är det tre år sedan du bytte till Menhammar Stuteri och träningsanläggningen Yttersta. Hur trivs du i din nuvarande roll?
– Utan att överdriva så trivs jag alldeles utmärkt.
Vad är den största skillnaden i ditt liv nu jämfört med när du drev storstall i Skåne?
– Största skillnaden är nog att jag får ännu mer tid till att träna hästarna och ta bara hand om träningen och tävlingsbiten. Då pratar jag inte bara om att sitta bakom hästen utan hur jag kan vidareutveckla träningen.
Vad säger du själv om chansen du fick att ta hand om tävlingshästarna på Menhammar?
– Det är som jag tidigare sagt. För en som gillar fotboll var det som att skriva på för Bayern München då jag fick den här chansen.
Vad ger du dig själv för betyg för de inledande åren på Menhammar?
– Jag har svårt att ge bra betyg till mig själv överhuvudtaget. Visserligen var vi tvåa i Lotterian första året och tvåa i derbyt det andra. Men på en skala 1-10 så ger jag mig själv en sjua. Däremot känns det som det här är året då jag verkligen får visa hur jag lyckats med de unghästar som jag tränat upp och när det gäller fyraåringskullen är jag väldigt nöjd.
Har travet förändrats mycket sedan du kom till Sverige?
– Själva sporten har absolut blivit bättre. Samtidigt kanske entusiasmen för sporten har sjunkit något. Skillnaden från när jag kom hit 2004 är att det då var folk på läktarna. Men det betyder ju inte att själva sporten är sämre, utan att det finns så många mer digitala valmöjligheter nu att titta på trav. När jag kom hit gick folk på trav med kontanter i fickan till travbanan för att spela, och det går ju inte att göra nu. Framför allt vardagstravet har ju förändrats eftersom det inte kommer folk till banan.
Vad minns du bäst från tiden när du flyttade från Tyskland till Sverige?
– Jag minns framför allt professionaliteten. Det var proffsigt runt en svensk tävlingsdag och jag minns hur fantastiskt bra underlag jag tyckte att det var som man tävlade på. Och vilka fantastiska hästar och trevliga idrottskollegor. Ja, allt höll hög klass. Jag minns även att jag tyckte att det var snyggt med vojlock, och jag kan känna att det var lite synd när dessa togs bort.
Varför valde du att flytta till Sverige?
– Det är relativt enkelt. Jag ville göra något annat och nivån på travsporten i Tyskland var inte som jag ville ha det. Jag ville prova något annat för att få chansen att utvecklas. De två länder som var realistiska att flytta till var Frankrike och Sverige. Men skulle jag välja Frankrike skulle det innebära att vi behövde sälja alla hästar och mina hästägare skulle köpa in nya. Det var lite orimligt. Valet föll då på Sverige, som jag absolut inte tyckte var något sämre alternativ. Möjligtvis kanske livskvaliteten hade varit bättre i Frankrike.
När kände du första gången att du verkligen kunde lyckas i Sverige?
– Jag kände hela tiden att det fanns chans att lyckas. Det var naturligtvis en stor förändring, men jag tvivlade aldrig då jag kom hit.
Kände du dig välkommen eller undrade folk vad du skulle hit och göra?
– Jag kände mig verkligen välkommen från första dagen. Lars-Åke Mårtensson var VD på Jägersro och väldigt sympatisk och välkomnande. Jag minns också mitt första V75-lopp som jag skulle köra med voltstart, och jag hade spår ett. På väg upp på banan kom Lutfi Kolgjini fram och frågade om jag behövde hjälp. Då kan du förstå vilket intryck jag fick av folk i Sverige!
Vilken seger i karriären betyder mest för dig?
– Olympiatravet med Copper Beach, då vi skrällde rejält. Som idrottare vill man alltid slå de allra bästa, och det fick vi göra den här gången. Ja, det var häftigt att slå den svenska eliten för första gången.
Bästa hästen du har tränat?
– Campo Bahia.
Vad kan man egentligen säga om hans relativt korta karriär?
– Det är synd att jag inte visste tillräckligt då. Jag menar, om jag hade haft samma rutin som idag så hade han haft en längre karriär. Han var som en blandning mellan Ronaldinho och Messi. Han gjorde saker som andra inte kunde. Han var fantastisk och sprang in över fyra miljoner på sina 19 starter och vann bland annat Kungapokalen och var tvåa i Kriteriet.
Hur mycket tänker du tillbaka på den snöpliga galoppen i Criterium Continental 2019 när ni skulle sätta klorna i franske kejsaren Face Time Bourbon? Eller vill du inte tänka på den dagen?
– Jo, jag tänker gärna på den dagen. Jag har aldrig tittat så mycket på en förlust i efterhand som jag tittat på den. Trots allt finns det en viss stolthet i att jag visade upp Campo Bahia i den författningen.
Vad är den största utmaningen i travsporten just nu enligt dig?
– Jag skulle först vilja säga att det är lite orättvist att det bara pratas negativt om vår sport. Stora delar av svensk travsport görs på ett otroligt kvalificerat sätt. Men en utmaning vi har om vi vill att folk kommer och tittar på vår sport är att börja titta på våra anläggningar. Många är inte acceptabla. Vi ska inte inbilla oss själva att folk kommer enbart för att titta på hästars prestationer. Liksom i alla andra sporter vill de ha mer runt omkring. Titta hur de största fotbollslagen i världen ändrar sina arenor. Trots att de har fotbollskvalité av högsta klass räcker det inte för att locka folk.
Vilket tävlingsdag ser du mest fram emot under året?
– Det är nog ändå kvällen då derbyuttagningarna avgörs. Det blir en spännande kväll stallet för jag tror och hoppas att vi kan visa upp några fina hästar där.
Finns det något i din träningsfilosofi som skiljer sig från många andra tränare?
– Ja, jag tror att vi är ett oerhört modernt träningsstall som tar extremt mycket hänsyn till hästarnas sundhet. Vi har träningsanalyser, tävlingsanalyser och träningsplanering som jag tror att vi ligger extremt långt framme med.
Vilken bana i Sverige gillar du mest att tävla på?
– Jag tycker Jägersro är trevlig att tävla på. Men jag gillar också Solvalla, där upploppet är lite längre.
Ibland kan du vara riktigt grinig i tv-intervjuer efter att det inte gått så bra. Är du en ren tävlingsmänniska?
– Ja, jag är en tävlingsmänniska, och samtidigt är jag en av de sämsta förlorarna. Men jag vägrar aldrig en intervju, så det är klart att man kanske inte säger saker politiskt korrekt alla gånger då. Det är klart att jag inte är stolt över alla intervjuer, men samtidigt är det nog bra med känslor också för intresset. Man är som man är, spela ett spel är inte mitt grej. Schack och curling skapar inte så mycket känslor, men till och med jag uppmärksammade curling under OS efter det som hände i matchen Sverige–Kanada.
När du själv hamnar i bråk med en konkurrent, går du omkring och är långsur då?
– Först skulle jag nog säga att jag är en av de mest oangenäma konkurrenter att ha i ett lopp. Jag är så otroligt egoistisk i tävlingssituation och jag tycker också att man ska vara det i mitt jobb. Men jag är också en av de snabbaste som kan lägga ner. Jag kan ha svårt med det om jag upplever att någon är respektlös, men i övrigt har jag aldrig några problem att sträcka min hand först efter ett tjafs.
Vad gör du helst en helg när du är helt ledig?
– Jag behöver bli bättre på att planera vad jag ska göra med en ledig dag. Men så klart är jag tillsammans med sambon Hanna, träffar kompisar och umgås eller åker och träffar vänner i München ibland.
Bästa med att bo i Sverige?
– Den svenska sommaren är fantastiskt fin. Sedan måste man säga att man fortfarande känner sig trygg att bo här, efter omständigheterna. Och det svenska travet förstås.
Vad saknar du mest från Tyskland?
– Livskvaliteten i Bayern min familj och mina kompisar. Det är något speciellt med södra Tyskland.
Hur skulle dina närmaste beskriva dig med tre ord?
– Hjälpsam, lojal, tjurig och envis.
Vad gör dig riktigt irriterad?
– Orättvisor.
Vad gör dig riktigt glad?
– Trevliga och sympatiska människor i grupp som trivs tillsammans.
Hur började ditt stora intresse för FC Bayern München?
– Jag är ju uppväxt inte långt ifrån Bayern Münchens hemmaarena. Fotboll var alltid i min ungdom det största, och jag spelade också själv fotboll. Idag tycker jag att det är skönt att åka och titta på fotboll och vara i fotbollsbubblan. Man får känna sig lite fri och leva sig in i det och lämna andra tankar åt sidan. Man tittar på fotboll tillsammans med vänner, där man får vara sig själv utan att någon bryr sig om man tjafsat lite när det går dåligt.
Har du något svenskt favoritlag i fotboll?
– Nej, nej.
Du tycker att svensk fotboll är dålig?
– Nej, jag säger så här: Svenskt fotboll är som tyskt trav.
Om du fick bjuda tre personer på middag – levande eller döda – vilka skulle det vara?
– Jag vill gärna ta fyra stycken. Mamma, pappa, Hanna och Marc.
Om du inte hade jobbat med trav, vad tror du att du hade gjort då?
– Det kan jag inte svara på. Men jag minns när jag gick ur skolan och pappa sa att jag skulle gå in i mitt rum och fundera ett par timmar på vad jag skulle göra i framtiden, för jag fick inte jobba med hästar. Han tyckte att den branschen var för tuff, och jag tog alltid min pappa på allvar.
Men du lyssnade uppenbarligen inte på din pappa…
– Jag har ju sagt det tidigare. Jag är envis och tjurig. Men pappa förstod sedan att det gick bra för mig.
Om en av dina hästar kunde prata – vad tror du att den skulle säga om dig?
– “Bra att han finns.” Jag vill tro det i alla fall, för hästarna har det väldigt bra hos oss.
Blir det kaffe eller öl efter en Bayern München-seger?
– Det kan bli även före och under match.
Du svarade inte på frågan!
– Öl, öl, öl (skratt). Jag försöker leva sunt och tränar också en del. Men allt måste finnas i mitt liv, och då ingår det att få vara lite osund ibland också, för jag tror att vi bara har ett liv.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Som världen ser ut nu, så önskar jag mig mer fred. Jag tycker att det är hemskt det som sker. Sedan vill man att alla nära och kära får vara friska, liksom jag själv. Allt annat löser sig. Innan jag stänger mina ögon kommer jag inte säga att jag hade ett dåligt liv för att jag kanske inte vann Prix d’Amerique.
Faktaruta
Namn: Conrad Lugauer
Ålder: 51
Familj: Sambon Hanna, sonen Marc
Bor: Villa på Ekerö
Äter: Stekt kyckling
Dricker: Gärna champagne om det går
Tittar på: Fotboll, men mer och mer intresserad av politiska debatter
Lyssnar på: AC/DC och Bruce Springsteen
Läser: Inte så mycket som jag borde
Aktuell: Ansvarar för tävlingshästarna på Menhammar