För er som missat det: Gävletränaren Troels Andersen åkte fast i ett drogtest på Solvalla för snart två veckor sedan. Han blev avstängd och väntar nu på att fallet ska utredas. Så långt allt gott och väl – systemet fungerar.
Han ska inte köra, och det gör han inte heller.
Dök upp på Bersgåker
Men i lördags dök han upp på Bergsåker. Civilklädd. Stallets stjärna Kinky Boots skulle starta som en av favoriterna i V85. En skötare selade, en lärling värmde – allt enligt reglerna.
Och vad händer då? Jo, någon får idén: ”Vi testar honom igen!”
För säkerhets skull. Man vet ju aldrig.
Han hade ju lika gärna kunnat sitta på restaurangen och druckit öl.
Men tydligen är det bättre att dra fram teststickan på en redan avstängd tränare än att slumpa fram ett par nya kuskar att kolla. Logiken är... magisk.
Varför igen?
För låt oss vara ärliga – Troels Andersen är redan fast.
Systemet har gjort sitt. Han är avstängd, punkt.
Så varför ska vi jaga samma man två gånger, när vi knappt testar någon alls?
Jag hörde att det tas 30 drogtest på Solvalla – per år. Trettio! Det är alltså färre än antalet gånger någon på läktaren ropar ”håååll igång” under en V85-dag.
Men visst, låt oss hellre dubbeltesta de redan avstängda.
Det känns tryggt. Rättssäkert. Effektivt.
Testa fler
Om vi verkligen vill leta efter aktiva som använder droger i travet så kanske vi borde börja med att testa fler – inte samma.
Vi alkotestar varje kusk inför varje tävlingsdag, men drogtest? Nej, det verkar vara något man gör... när man får feeling.
Så ja – debatt är bra. Men låt oss ta rätt debatt.
Inte om vem som redan är avstängd, utan om varför så få faktiskt testas.
Ändrade sig
Efter att en funktionär följt efter Troels Andersen under en kvart på Bergsåkers stallbacke kom nytt besked från måldomaren: "Vi struntar i drogtestet."
Men tog man test på någon annan i stället? Knappast.
För övrigt: Kinky Boots blev fast i rygg på ledaren med rubbet kvar. Bara att lira nästa gång.