Kentucky Futurity - anrikare blir det inte
Världens äldsta travlopp, brukar det ofta omnämnas som.
Det stämmer nog också, om man med begreppet menar världens äldsta travlopp (som fortfarande körs) och med världsrenommé. Till exempel har ju det österrikiska Derbyt avgjorts sedan 1884 och körs fortfarande, men det loppet vållar väl kanske inte jättestora rubriker i dag.
I vilket fall, jag pratar förstås om Kentucky Futurity.
Den första upplagan avgjordes 1893. Nu till helgen, 124 år senare, är det dags igen.
Man kan nu snabbt jämföra med Hambletonian som kördes för första gången 1926. Vid det tillfället hade alltså Kentucky Futurity redan körts 33 gånger. (Och Prix d’Amérique såg ju dagens ljus 1920).
Kort sagt, Kentucky Futurity är, minst sagt, ett anrikt lopp.
Och banan som det avgörs på är än mer anrik. The Red Mile, belägen i Lexington, Kentucky, mitt i ”bluegrass”-regionen, känd sedan ”urminnes” tider för sin hästtradition, slog upp portarna 1875 (den 29 september närmare bestämt) och ligger kvar på samma plats än i dag.
The Red Mile, namngiven efter sitt lika karaktäristiska som sägenomspunna röda grus som ger banan sitt speciella skimmer, räknas som Nordamerikas (och världens) näst äldsta bana. Än äldre är Goshen i New York, numera kallad ”Historic Track” där man började redan 1838 men som i dag bara tävlar ett fåtal tillfällen per år.
Kentucky Futurity har varit The Red Mile troget i alla år, sedan starten för 124 år sedan alltså. Även om loppet fick flyttas några år under 1930-talet då banan drabbades av en brand och fick byggas upp igen. Även andra världskriget satte käppar i hjulen för racet; under åren 1942-1945 fick det ställas in.
Jag har själv haft den innerliga äran att få besöka The Red Mile för Kentucky Futurity vid ett tillfälle, något som jag rekommenderar alla som har en möjlighet att göra. Aldrig slår travhistoriens vingslag fullt lika hårt så som här och i regionen.
Det året, 2010, vann förresten danskägde Wishing Stone, som vi ju senare fick se en hel del av även i Europa, i två raka heat.
Något som står i skarp kontrast till det ursprungliga upplägget 1893 då det krävdes fem (!) heat under en och samma dag för att utse Oro Wilkes och John A. Goldsmith till vinnande ekipage.
Något mänskligare, eller ”hästligare” kanske, versioner av Kentucky Futurity körs förstås i modern tid även om heatlopps-varianterna har varit de dominerande i historien. De tre senaste åren dock i ett direkt avgörande lopp.
Det för oss in på fjolårets vinnare Marion Marauder, som hann fram och förbi Southwind Frank i det sista steget (ja, kolla loppet här i 360 graders vinkel för en häftig upplevelse!). Han blev därmed den nionde i historien att ta hem ”triple crown” som ju också förutom Hambletonian självklart även innefattar Yonkers Trot (som förresten bara har 62 år på nacken…)
En som emellertid aldrig lyckades med ”triple crown” är min egen stora idol Mack Lobell. Året var 1987 och efter att ha tagit både Yonkers Trot och ”Hambot” ville man förstås även bärga det mest anrika av de tre loppen.
Först att vinna två heat var det som gällde då och ”Macken” gick ut stenhårt i det första och vann på 1.11,5 men i det andra kontrade Hambo-tvåan Napoletano med seger. Det som sedan skulle bli finalheatet utspelade sig också mellan dessa båda giganter.
Mack Lobell spetsade, såklart, och såg ut att gå mot den där ”triple crown”-triumfen men hela vägen i rygg skuggade Napoletano och Bill O’Donnell och när upploppet nalkades sändes Napoletano till attack – och jobbade ned sin tidigare baneman till seger i en av de mest klassiska upplagorna av Kentucky Futurity. Du kan se loppet här.
Att båda sedan skulle bli vinnare av Elitloppet, i ett av fallen två gånger, är såklart onödig info, men jag skriver det ändå.
Även om Kentucky Futurity på senare år, eller egentligen aldrig, helt kunnat konkurrera med sin yngre storebror Hambletonian i prestige, är ändå resultatlistorna fyllda av legendariska namn.
Ja, ”vår egen” Nuncio vann (se här) förresten för tre år sedan även om han ju hade fått se sig knappt slagen av stallkamraten Trixton i ”Hambot” månaderna innan.
För att blott nämna ett fåtal, utan att rangera dem inbördes, klassiska namn kan vi ta fram Nevele Pride, denna så fascinerande häst, som vann 1968, Lindy's Pride året senare, Super Bowl 1972, Sugarcane Hanover 1986 (alltså året före Napoletano), Peace Corps 1989, och Muscle Hill 20 år senare. (Och genom att klicka på namnen får du se ett par härliga klipp till).
Det dock möjligen mest episka Kentucky Futurity inträffade för tio år sedan, 2007, då Donato Hanover vann finalen på 1.50,1 eller 1.08,5a vilket då betydde absolut världsrekord. Kika på loppet här.
Eller egentligen var det ju bara en tangering, eftersom Giant Diablo på samma bana bara timmarna tidigare hade slagit Tom Ridges gamla men en tiondel. Om vi bortser från Enough Talks 1.08,1 (2008) på specialbanan Colonial Downs, skulle det dröja sju år innan Sebastian K. även han tangerade tiden (sedan gick han ju förstås 1.07,7 på Pocono Downs veckorna senare…)
Donato Hanovers 1.08,5 för tio år sedan är alltså ännu gällande löpningsrekord. Det är inte illa det.
Som avslutning, lite mer ovidkommande statistik. Vilken tränare (och kusk) har flest antal segrar i Kentucky Futurity? Svar: Ben White. Med sju titlar. Den första kom 1916 och den sista 1937…
Till just det rekordet har Jimmy Takter en bit kvar. Han har tre. Ännu så länge.
