Jet Ribb, den lille krigaren personifierad

När det kommer till egenskaper som travhästar besitter, är det nog inget som tjusar mig så som de snabba avslutningarna. Hästarna som kändes borträknade men som ändå plötsligt ploppar upp där när det kommer till avgörandet. Korvkioskrundingarna, spurterna längst ut i banan eller de kvicka, speediga omställningarna som räcker till seger på linjen.

Exempel på sådana hästar är förstås otaliga, men så här i Olympiatravstider är det en särskild liten favorit från min barndom som på nytt gjorde sig påmind häromdagen.

Det ska förresten vara betoning på liten.

När jag födde mitt intresse för travsport, med Åby som hemmabana, då i slutet av 80-talet och början av 90-talet, fanns det nog ingen häst som jag diggade mer än honom (ja, bortsett från Mack Lobell då).

Han hette Jet Ribb. En häst närmast i ponnystorlek men med en jättes krigarhjärta.

Jet Ribb, som tränades och kördes av bröderna Per-Erik och Hans G Eriksson, var en av mina stora idoler vid den tiden. Särskilt minns jag seger i Olympiatravet. Året var 1990.

Det är dock att gå handlingarna i förväg. Historien om Jet Ribb började långt innan det. 1982 närmare bestämt, då den lille Count’s Pride-sonen såg dagens ljus. Tävlingsdebuten skedde tre år senare och även om han visade sin talang redan från starten var det året senare, som fyraåring som han verkligen gjorde sig ett namn.

Jodå, Jet Ribb fanns med redan i Kungapokalen, inkom som femma i finalen som Lasse Lindberg vann med Net Hammering före favoriten Window W. I Sprintermästaren slutade han faktiskt trea (trots en galopp) men utan chans att rå på Alex Pride som vann för Mats Rånlund.

Formen var dock toppad till säsongens största uppgift, Derbyt, som följde därefter. Vägen till Derbyt var ju längre än den är i dag, med ett första kval som kördes på Åby innan det blev uttagningar två veckor senare på Jägersro. Jet Ribb vann båda och var klar för finalen.

I en ganska jämn final var faktiskt Jet Ribb favoritspelad, knappt före Window W. som nu hade Ulf Thoresen i sulkyn men som gjorde bort sig med galopp. Favoritskapet till trots gav Per-Erik sin häst en invändig resa och det var i allra senaste laget som Jet Ribb fick fritt.

Men det var då han tog fram den där karaktäristiska egenskapen, den vassa speeden, omställningen på några få steg. Olle Goop hade måhända fått upp feelingen att han här skulle få sin efterlängtade seger i Derbyt; han satt bakom Stochampionats-vinnaren Intact, men hade kanske inte räknat med Jet Ribbs virvlande sluttrudelutt. Precis på linjen slängde Jet Ribb fram nosen (jag önskar jag kunde finna en video som visade det där loppet, men sökandet har tyvärr varit förgäves).

I pengar räknat blev det Jet Ribbs största seger (600 000 kronor fick man för Derby-seger 1986) men han kom att tjusa publiken i många år till.

Redan som femåring stod han i rampljuset igen i de stora sammanhangen. Åby Stora Pris 1987 blev första stora triumfen som äldre häst.

Favoriten i det loppet var Big Spender, Derby-vinnaren från 1985, med andra ord från året före Jet Ribb. Big Spender gjorde loppet i ledningen, med sin duellant från just Derbyt, Mack the Knife i dödens. Titelförsvararen Utah Bulwark, som nu kördes av Sven Berggren, fick en tung resa ute i tredje spår och gav slaget förlorat tidigt.

Tröttnade gjorde också Mack the Knife när man vek ner i sista sväng och Jet Ribb hade från sitt läge i rygg på ledaren gott om tid att ta sig ut för att fokusera på sin uppgift. Den att ta ned ledaren. Berth Johansson var ovanligt aktiv i sulkyn bakom Big Spender, hästen kämpade till sista blodsdroppen, men Jet Ribb var kvickast igen. På linjen hann han fram. Igen. Här kan du kika på loppet.

Jet Ribb fortsatte att fajtas med eliten berömvärt. Till exempel var han två i Åby Stora Pris nästa år, 1988, men kunde, förståeligt, inte rubba självaste Ourasi i dennes mytomspunna enda start på svensk mark.

Det där var förresten ett riktigt häftigt lopp (jag får anledning att återkomma…) men Jet Ribb, som den här gången gick i andraspår och nu nyttjade principen ”vass avslutning längst ut i banan” var bara trea i mål. Sugarcane Hanover, som in på upploppet såg ut att ha allt klart, taktade ur och galopperade i de sista stegen, samtidigt som Ourasi, som gått i dödens, kontrade sig tillbaka. Ja, du kan ju se själv här.

1990, när Jet Ribb var åtta år, kom så segern i Olympiatravet. Ett lopp som, såklart, hade en riktigt stark startlista. Favoriten det här året kom från Frankrike. Pussy Cat, tränad och körd av Jean Raffin (pappa till Eric för övrigt) som månaderna tidigare hade varit trea i Prix d’Amérique efter Ourasi i dennes sista klassiska seger i loppet.

Pussy Cat hade emellertid inte mycket med loppet att göra, hästen styrdes på i tredjespår på den sista bortre men kunde inte ta sig fram i tätkampen. I stället var det Olle Goop som bakom J.R. Broline började pressa rejält i dödens på ledande Atas Fighter L. och Anders Lindqvist.

J.R. Broline fick greppet in över upploppet, och kanske, igen, anade Olle Goop triumfen, men precis som bakom Intact i Derbyt fyra år tidigare, fanns Jet Ribb med i loppet. Vid utgången av sista sväng blev det fritt spelrum från rygg ledaren (var annars ifrån) och den lille krigaren växlade ned den tappre J.R. Broline via en kraftfull tempoväxling och hann fram – på linjen. Här ser du hela loppet plus lite vinnarintervju.

Det var Jet Ribbs sista storloppsseger. Även fast han fortsatte tävla flera säsonger till, var tvåa på nytt i Åby Stora samma år (bakom franske kanonen Reve d’Udon) och tog segrar i Gulddivisionen.

Jet Ribb tävlade ända in på början av 1994 då han var tolv år och kunde summera sin karriär med enorma 160 starter. Av dessa slutade 38 med seger och valacken stannade på nästan 6,7 miljoner kronor intjänat. Hästen levde ett fint pensionärsliv och var 27 år gammal då han 2009 slutade sina dagar.

Jet Ribb. Vilken liten hjälte.

Förlåt för att jag hade glömt bort dig. Det ska inte upprepas.