"Jag är bara blind – inte dum i huvudet"

Den 8 juli 2024 skadades Peter Eriksson svårt i den uppmärksammade olyckan på Rättvikstravet, när han sparkades i ansiktet av en häst och blev helt blind.

Två år senare står han fortfarande kvar som A-tränare och driver verksamheten vidare tillsammans med sambon Malin Lundmark.

Två hästar på Solänget

På onsdagen selar stallet ut två hästar när Örnsköldsvik arrangerar V86. Dry Martini Grue, utanför V86-kupongen, startar i Norrlands Elitserie, ett försök med 100 000 kronor i förstapris och final på Bergsåker den 7 november. Brorsonen Anders Eriksson kör.

Explorer Grue startar i V86-2, ett försök i STL Klass III med final på Solvalla den 19 augusti.

– Dry Martini Grue har ingen riktig form. Anders får smyga med lite så får vi se vad hon kan få till. Hon var bra i vintras, men sedan tappade hon formen helt och jag har inte riktigt fått igång henne igen. Det är trist när det är så mycket pengar att köra om i det här loppet. Jag hoppas att hon är lite bättre än hon har varit på slutet, men vi får se. Vi vill först att hon ska visa lite form innan man börjar tro på henne.

Positivare

Om Explorer Grue, som körs av Peters kusin Örjan Kihlström, är tongångarna betydligt mer positiva.

– Han har varit rejäl på slutet och vann på Åland senast på ett bra sätt. Kan kusken köra rätt och vi kommer ner i ett bra läge kan han dyka upp där framme. Det allra bästa är om han får gå i ryggar fram till upploppet, för då är han sylvass. Samtidigt tål han att göra lite jobb också, så vi hoppas att han får ett bra lopp.

I söndags var Peter Eriksson tillbaka på Åland.

Det var där han tog sin sista seger som kusk – två dagar innan olyckan i Rättvik.

– Jag vann ju det sista loppet jag körde där på Åland. Sedan åkte vi hem och på måndagen hände olyckan.

"Var härligt"

Att återvända dit blev speciellt.

– Det var härligt faktiskt. Stefan Eriksson kom fram och pratade lite och intervjuade mig, precis som det brukar vara. Det var kul. Och så vann vi ett lopp där också, så det gjorde det ännu roligare.

Två år har nu passerat sedan olyckan.

– Det har faktiskt gått fort. Man förstår nästan inte att det har gått två år.

Någon förändring av synen har inte skett.

– Nej, det har inte blivit någon förändring.

Tunga stunder

Även om vardagen fungerar bra finns det stunder som fortfarande känns tunga.

– Det är klart att man har någon svacka ibland. Nu när vi slagit hö och tagit in det känner man att man gärna hade velat vara med och köra traktor och sådär. Men man har vant sig nu. Det är som det är och då får man ta det därifrån.

Humorn har han däremot inte tappat.

– Jag brukar säga att jag bara är blind. Jag blev inte dum i huvudet. Inte dummare i alla fall.

Stödet från travsporten har betytt oerhört mycket under de två åren för både Peter och sambon Malin Lundmark, som nu får ta ett stort ansvar i stallet.

– Det har varit fantastiskt. Vi har också fantastiska människor som hjälper till hemma, så vi har det jättebra.

Stort minne

Ett besök på Bjerke tidigare i år blev ett minne som stannat kvar.

– Frode Hamre kom fram till mig och sa: "Vi följer din kamp och vi är så stolta över att se dig här." Sedan gick vi en bit och då kom Geir Vegard Gundersen fram och pratade också. Han tyckte det var fantastiskt att jag var där och följde travet. Det gör att man blir varm i hjärtat.

Peter Eriksson menar att sådana möten säger mycket om travsporten.

– När det händer någonting i den här lilla travfamiljen får man verkligen se att vi håller ihop.

Trots allt som hänt har han inga planer på att sluta som tränare.

– Jag kör på ett år till. Sedan får vi se. Då har jag möjlighet att bli pensionär om jag vill, men det är inget som säger att jag måste. Vi får se hur det ser ut då.

Men först hoppas han få glädjas åt många fler vinnare.

– Ja, det hoppas jag verkligen.