Isbrytning i Paris
STRÄNGNÄS: Är isen bruten? De svenska framgångarna under säsongens vintermeeting är alldeles underbara. Gång på gång får nu fransmännen stryk på sin egen hemmaarena, Vincennes. Noras Bean (ja, även han har franskt blod i ådrorna) vann årets Prix de France. Och det efter ett lugnt upplägg av den svenske championkusken Björn Goop. Denna Goop som för några år sedan ofta bombade på i uppförsbacken med sina styrningar och inte fick med sig något hem. Nu har Björn lärt sig sin läxa i Paris och gör nästan alltid bra styrningar på Vincennes. Noras Bean som oftast är nedsablad här hemma av både spelare och travmedia visade att han som 9-åring både har mod och ork att vinna världens högst doterade medeldistanslopp.
Uppenbart verkar det som att den franska eliten är tunn och sliten för dagen. Det syntes väldigt väl i årets Prix de France. Den stora matadoren Ready Cash hängde högertöm som han inte gjort sedan han var fem år. Dock skall jag inte gnälla på honom. Att vara i eliten på Vincennes från tvååring till nybliven nioåring, det kräver sin häst. Inte många fyrbenta som klarar av det. Ready Cash är undantaget. Nu blir det avel på heltid för Ready Cash. Och redan finns det en drös med små Ready Cash-are som imponerar.
Har det någonsin hänt att svenskfödda hästar samma år vunnit både Prix de Amerique samt Prix de France, nej, jag tror faktiskt inte det. Det visar också att visst duger svensk travavel väldigt långt mot de allra bästa hästarna i världen. Varken fransmän eller amerikanare har tillgång till exempelvis Viking Kronos och Super Arnie-blod. Det har vi. Väldigt uppenbart kommer vi långt med det i de franska storloppen. Säkerligen skulle fransmännen behöva en ny vitamininjektion av annat blod än vad de har idag. Maharajah? Säkert. Om nu den franska stamboken vill säga öppnas för det. De brukar inte vara så pigga på sådant. Nu tror jag också att de franska äldre hästarna kommer igen. Men även de är märkta av ett hårt unghästtävlande.
I Sverige finns det tillgång till det bästa amerikanska blodet och om vi korsar det med lite fransk touch blir det ofta väldigt bra. Maharajah, Noras Bean, Sanity och Jacky Glide är några bra exempel på det.
Självklart skall man passa sig att skrika ut en häst efter två starter. Dock, Åke Lindbloms springare Sauveur kan vara något alldeles extra. Fransk pappa Echo med ett möderne som innehåller bl a Mack Lobell. Det känner vi igen från bl a Commander Crowe och Sanity. Extra godbitar i mödernet på Sauveur är att i rakt nedstigande led hittar vi den gigantiska märren Flicka Frost. Just Flicka Frost är unik. Jag vet inget annat sto som har lämnat tre stycken vinnare av Hambletonian. Helbröderna Timothy T. och Christopher T. vann bägge Hambletonian Stakes och sedan lämnade Flicka Frost även Hambletonian Oaks-vinnaren Cora T. Det dryper av löphuvud i Sauveurs stam. Åke Lindblom är en friskus, det vet alla. Hoppas att Åke även kör Sauveur bakifrån någon gång. Annars blir nog framgångarna inte allt för stora för löftet Sauveur.
Ha det gott!
Björn
