Solvalla rustar för V75-finaler och landets stortränare intar huvudstadsbanan. Men från Lindesberg kommer amatörtränaren Kåre Axelsson med Charming Solider med drömmar om finalseger.
En riktigt kvalitetsfylld V75-omgång skänker ljus i advents-mörkret på Solvalla. V75-finaler kryddas med Silverhästen och Solvalla Grand Prix där några av de vassaste fyraåringarna ska göra upp.
[caption id="attachment_63154" align="alignright" width="175" caption="Soldier och Petter. Foto: ALN"]
[/caption]
Landets största tränare har i vanlig ordning det väl förspänt när det vankas stora tävlingar. Men från Lindesberg kommer 67-årige amatörtränaren Kåre Axelsson för att röra runt i grytan.
Hans treåring Charming Soldier har inlett karriären mycket lovande och hoppas nu följa upp V75-segern i Eskilstuna senast med en repris i Klass 2-finalen.
– Han står här på bakbenen nu, när han fick se mig. Men han är snäll, hittar inte på några hyss, han är bara så jävla pigg, säger Kåre Axelsson när travnet.se når honom.
13 starter vilka resulterat i 4 segrar har den treårige Maharajah-sonen hittills gjort. Debuten skedde på hemma-banan i maj – en seger som Kåre minns väl.
[caption id="attachment_63155" align="alignright" width="175" caption="Debutsegern. Foto: ALN"]
[/caption]
– Jag sa då varvet kvar till tjejen som jobbar hos oss att vi har nog tagit ut honom lite för tidigt, han såg inte ut att veta vad han gjorde på banan, men ett varv senare var han först i mål. Han sprang nog bara 700 meter i det loppet, men vann ändå lätt.
Det finns mycket utveckling i Charming Soldier?
– Utveckling är inget som man riktigt kan rå över, hästen måste vara med på det själv. Men fortsätter han i den här takten han haft hittills kan han bli väldigt bra. Vi får ta det för vad det är, men man drömmer om att han ska bli en ny Harry Haythrow, säger Kåre och fortsätter om uppladdningen:
– Han känns jäkligt bra, precis som vi vill ha honom. Hästen gick sitt vanliga intervalljobb i tisdags, Petter Karlsson hjälper oss att köra i jobben. Jag gjorde illa handen för ett tag sedan, är frisk nu men vi ändrar inte på ett vinnande koncept.
Så, vad tror du om chanserna på lördag?
[caption id="attachment_63156" align="alignright" width="175" caption="Vann V75 senast. Foto: ALN"]
[/caption]
– Vi har vunnit mycket i att vi fick ett så bra spår. Han är oerhört snabb ut och jag tror inte någon kan ta en längd på honom från början. Jag sticker ut hakan lite och säger att det ska vara en bra chans, så får man väl se om man får äta upp det sedan. Jag säger inte att de andra hästarna är dåliga, inte alls, men vår är bra han också, säger han och fortsätter:
– Vi satsar på att köra honom i spets så får vi se. Spets och slut kan man hoppas på, men för att också använda en annan klyscha: alla lopp ska köras.
Kåre Axelsson, med fem hästar på träningslistan, är en veteran i trav-Sverige som haft flera riktigt fina travare under sin långa karriär.
[caption id="attachment_63157" align="alignright" width="175" caption="Kåre med Baron Indika på Vincennes. Foto: ALN"]
[/caption]
– Jag är en gammal gubbe som hållit på med det här väldigt länge. 1983 fick jag min tränarlicens och tidigt fick jag Indika Boy (född 1987) som sprang in över 750 000 kronor vilket var suveränt på den tiden.
Axelssons kanske mest välkända häst var Baron Indika (född 1997) som gjorde hela 140 starter och sprang in nästan 2,3 miljoner kronor.
– Det var en oerhört snäll häst, som blev riktigt bra först när han var fem-sex år. Men han var fantastisk. Vi var nere i Frankrike och tävlade med honom och vann två lopp på Vincennes. Bara att få värma hästen på den banan var en enorm känsla.
Kåre slutade att köra själv i loppen 2007. Nuförtiden njuter han av att träna sina hästar och att se dem tävla från sidan.
[caption id="attachment_63158" align="alignright" width="175" caption="Ny segerglädje? Foto: ALN"]
[/caption]
– Jag har två höftproteser numera och de kan jag inte offra riktigt, så jag slutade att köra för ett antal år sedan.
Hur firar man en eventuell seger i en V75-final då?
– Jag minns efter en seger i en Bronsfinal med Baron Indika 2003 i Gävle. Då hade kompisarna skaffat två minibussar och vi åkte i kortege in på gården här hemma. Det är klart att det blir lite bubbel i så fall, men man ska upp dagen efter och ta hand om djuren, så det får inte bli för grymt. Djuren går alltid i första hand, säger Kåre Axelsson och avslutar:
– Men det räcker såklart med mycket glädje, det är tillräckligt för att fira.