Här är ditt liv, Maharajah
På måndagen kom beskedet. Det i allra högst grad väntade, men samtidigt ändå oundvikligen berörande. Det sorgliga men samtidigt nästan efterlängtade beskedet.
Tävlingskarriären är över för Maharajah.
En av landets mest lysande travhästar plockar av tävlingsskorna för sista gången. En häst som, tveklöst, med marginal, engagerat trav-Sverige mer än någon annan de senaste åren.
Bäst genom tiderna? Knappast. Men ”Marre” har utan tvivel varit den häst, åtminstone på väldigt många år, som forcerat fram känslorna hos flest.
Därför tycker jag det är på sin plats med en liten återblick genom den fantastiska tävlingskarriär som resulterade i 59 starter och 31 segrar. 23 534 423 kronor inkört (det blir knappt 400 papp per start).
Notera att du kan klicka på länkarna för att se loppen.
Hästens rekord på 1.10,3a över 2100 meter kommer från andrapriset i Prix de France 2011. Faktum var att Maharajah aldrig startade över sprinterdistans (!) Han ströks ju inför sin tilltänkta debut över kort distans, den i Elitloppets försök 2013.
Maharajah, född den 22 februari 2005, som sin moder Chili Khans tredje föl och med Viking Kronos som far, gjorde sin tävlingsdebut den 2 april 2008. Hästen blev spelad till knapp favorit i ett treåringslopp på Solvalla med gjorde bort sig med galopp och diskades (loppet vanns för övrigt av In the Navy och Peter G Norman).
Det blev en av totalt tre gånger som Maharajah diskades under sin karriär. Den andra vara i Jämtlands Stora Pris 2011 och den sista i Prix de France 2013.
”Marre” skulle emellertid hålla reda på benen resterande tid under sin debutsäsong. Redan i påföljande start kom första segern. Hyggligt övertygande sådan på 1.16,1/2140.
I sin sjätte start i livet kom det stora genombrottet. Från och med segern i långa E3 på Bergsåker den 28 juni var Maharajah i toppen för att stanna. Statusen som kullens kung befästes med eftertryck några månader senare när han tog hem segern i Svensk Trav-Kriterium på 1.14,0a/2640. Då ett löpningsrekord med åtta tiondelar.
Treåringssäsongen avslutades dock med lite grus i maskineriet. I den efterföljande semifinalen till Breeders Crown fick han stryk (som 11 för 10-favorit) av Yield Boko och från finalen (som just Yield Boko vann) ströks han på grund av halsinfektion.
Inte heller upptakten av fyraåringssäsongen utföll till belåtenhet. ”Marre” årsdebuterade i en uttagning till Kungapokalen men slutade trea bakom vinnande Reven d’Amour. En ny halsinfekton hindrade honom att starta i finalen (som Knockout Rose vann före Noras Bean).
Men några veckors uppehåll gjorde gott. Han återkom under midsommar och vann Rättviksloppet i överlägsen stil. Det med Jörgen Sjunnesson i sulkyn. Jörgen blev förresten den enda tillsammans med Ulf Ohlsson (fyra i Gävle Stora Pris 2013) som ersatte Örjan Kihlström i sulkyn.
I september samma år kom så den beryktade segern i Svensk Travderby. Maharajah krossade kulleliten och vann på 1.12,8a/2640. Också det nytt löpningsrekord med åtta tiondelar. ”Marre” hade heller inte något hot i Europaderbyt som detta år avgjordes i finska Tammerfors. 1.12,7a över 2100 meter var segertiden här, sju tiondelar före tvåan Roc Meslois.
Även denna säsong slutade dock med platt fall: det blev galopp i uttagningsloppet till Breeders Crown.
Första starten under den högintressanta femåringssäsongen var satt till Kjell P Dahlströms Minne på Mantorp i april. Men 12 för 10-spelade Maharajah fick på pälsen som tvåa bakom Spring Erom.
Men efter segrar i efterföljande Berth Johanssons Minne och silvret i första mötet med den äldre eliten, i Oslo Grand Prix (Lisa America vann) tändes hoppet om kanske en start i Elitloppet. Men så blev det inte. I stället väntade tre månaders tävlingsuppehåll innan han återkom. Som vinnare i ”Cetes”.
Siktet var istället inställt mot Paris följande vinter. Prix d’Amérique var loppet som skulle bli synonymt med den ännu femåriga hjälten. Hösten innehöll bland annat en seger i Müllers Memorial efter att ha strukits (på grund av hovböld) i SM (som Torvald Palema vann).
Första starten som sexåring blev också debuten på Vincennes. Det blev också första segern på kolstybben. Prix de Belgique vanns utan problem och Maharajah seglade upp som en av de stora utmanarna i Prix d’Amérique två veckor senare.
Faktum var att ”Marre” faktiskt blev favoritspelad (29 för 10) i loppet. Och han bjöd också Ready Cash (32 för 10) en ordentlig match men fick nöja sig med silvret. Det såg, som vi vet, länge ut att bli hästens bästa prestation i loppet som hans tränare Stefan Hultman, så gärna ville vinna.
Samma resultat blev det i Prix de France. Maharajah tapper tvåa bakom Ready Cash. I Prix de Paris blev det bättre (Ready Cash var nämligen inte med) och segern togs säkert före en vasst avslutande Oyonnax.
Därefter återvände han hem till Sverige igen. Två månader senare blev det seger (trots galopp) i Guldbjörken men efter att han strukits från Oslo Grand Prix påbörjades en sämre period i stjärnans karriär. Det skulle nu gå hela åtta starter i följd utan någon seger. Det innefattade förvisso en tapper fjärdeplats i Prix d’Amérique 2012 men det var ändå inte samma stil som vi blivit vana vid.
Efter Prix d’Amérique-starten blev det långvila för Maharajah. Det skulle dröja nästan tio månader innan det blev comeback. Efter ett avklarat kvallopp kom han ut en torsdagskväll i Gävle – och vann. Maharajah staplade sedan upp ytterligare tre segrar mot enklare motstånd på hemmaplan innan det blev dags för Paris igen. Revanschen hoppades man på.
Maharajah kördes sparsamt i Prix de Belgique och slutade oplacerad. Men i Prix d’Amérique 2013 gick allt fel. Tempot blev stentufft och formen var plötsligt bortblåst. Som andrahandsfavorit kom han i mål som tolva. Det efterföljdes av galoppen i Prix de France och en blygsam femteplats i Prix de Paris innan det bar hem till Sverige igen.
Efter att ha slickat såren i två månader skedde återkomsten i ett uttagningslopp till Olympiatravet på Mantorp. Nu var det den rätte Maharajah som kunde skymtas igen. Han avslutade visslande som tvåa bakom G.H. Nemo och fansen började andas försiktig optimism inför det stundande finalen.
Den var också befogad. I Olympiatravet 2013 tog han en av sina mest förkrossande segrar och kanske den allra skönaste för kretsen kring honom. Maharajah var denna eftermiddag på Åby möjligen bättre än någonsin när han sköljde över sitt motstånd och lämnade det i överlägsen triumf.
I loppet efter blev det en tredjeplats i Oslo Grand Prix och efteråt kom beskedet som alla hade hoppats på: det blir en start i Elitloppet. Glädjen blev dock inte långvarig. Mitt under Elitloppsveckan förkunnades att ”Marre” inte skulle komma till start. Han fick lämna återbud på grund av hälta.
I stället dröjde det fem månader innan återkomsten. Det blev fin seger i The Owners Trophy på Solvalla. Samtidigt inleddes det som blev det sista äventyret i Paris. Och jag tror du vet hur det där slutade.
Efter att ha stundtals inte övertygat i starterna före Paris var förväntningarna inför Prix d’Amérique 2014 inte alls lika uppskruvade som de tre tidigare åren. Maharajah genrepade genom en rätt så tveksam fjärdeplats i Bulwarks lopp tre veckor tidigare (On Track Piraten vann) och fansen insåg nog att hästens bästa dagar var räknade.
Men Maharajah var inte övertygad om att det var slut. Knappast heller Örjan Kihlström. Tillsammans presterade de en av svensk travsports största bragder. Det perfekta loppet. Det perfekta slutet på den perfekta sagan.
Nu gjorde förvisso ”Marre” en start till (jag var där förresten) i en ansats att försöka försvara sin seger i Prix d’Amérique. Men nya skavanker slog till och planerna avskrevs. Så vi minns i stället den där leriga söndagseftermiddagen på Vincennes den 26 januari 2014.
Den som ledde fram till en högst meriterande tredjeplats i Jerringpriset för Örjan Kihlström och en välförtjänt utmärkelse som Årets Häst för Maharajah.
Den söndagen som betydde ovärderliga minnen för livet.
För många, många fler än jag.
Tack så mycket för det, Maharajah.
Daniel Olsson
