Grattis på 20-årsdagen, Victory Tilly

Det skulle faktiskt dröja fram till april 1999 innan jag för första gången skulle få se Victory Tilly. I hästens artonde start. Han var fyra år. Jag var tjugo.

Det var första gången som han beträdde Åbys oval och det blev en säker seger i uttagningsloppet till Kungapokalen. Han återvände två veckor senare till finalen som stor favorit (17 för 10) men en galopp grusade här förhoppningarna. I stället var det Stefan Melander som grejade segern med Lucky Po.

För övrigt samma ekipage som vann Kriteriet den föregående hösten. Till 22 gånger. Kriteriets favoritskap delades då mellan Gidde Palema, som kom trea och Home Alone, som gjorde bort sig i galopp. Samma öde drabbade Victory Tilly, som spelad till 17 gånger, slutligen slutade sexa.

Men några 17 gånger, som han gav den där oktoberdagen i inledningen av sin karriär, skulle Victory Tilly aldrig mer betala på toton. I de totalt 101 starter som han gjorde överskred han 10 gånger insatsen vid blott fem tillfällen.

[caption id="attachment_342" align="alignright" width="175" caption="Victory Tilly. Foto: ALN"][/caption]

I morgon, torsdag, den 5 mars, fyller Sveriges vinstrikaste travhäst genom alla tider 20 år.

Så här vill jag säga grattis på födelsedagen.

Faktum är att jag återsåg Victory Tilly även i nästa start. Fyraåringseliten på Solvalla under självaste Elitloppshelgen 1999. Det var mitt allra första besök. Efter många år av trånad. Sparkapitalet räckte till en bussresa med två nätter på Hotell Oden och min far som resesällskap (han fyller förresten som av en händelse också år den 5 mars).

Det här var Victory Tillys första start i regi Stig H Johansson. Tidigare, i nitton starter, var det Glen Norman som tränat. Torbjörn Jansson körde i alla starter utom en och han kvarstod som kusk bakom hästen även i denna start.

Loppet blev den helgens mäktigaste upplevelse. Denna min första Elitloppshelg. Ingen skugga ska falla över Elitloppsvinnaren Remington Crown men det kanske inte var loppets mest minnesvärda upplaga. Victory Tillys utskåpning i Fyraåringseliten däremot var en läckerbit. 1.11,8, sju tiondelar före tvåan, en inte helt okänd Gidde Palema.

Nu var Victory Tilly kung i kullen. Och kanske inte bara det förresten. I mitt, som det brukar heta, stilla sinne, började jag ana att det nog inte skulle bli hästens sista besök på Solvalla den här helgen. Jag visste i alla fall säkert att det inte skulle bli mitt sista.

Olyckligtvis blev inte mitt nästa Elitloppsbesök påföljande år. Det är något som jag ångrar än i dag. Att jag valde bort det. För jag trodde mig redan ett år tidigare hittat vinnaren i loppet.

Det här var en av de sällsynta få gångerna i mitt liv som jag faktiskt hade rätt.

Victory Tilly hade förstärkt sin position ytterligare genom att enkelt infria förväntningarna i Derbyt (före Gidde Palema och Lucky Po förresten) och även i Breeders Crown.

Årsdebuten 2000 skedde i Kentucky Fibbers lopp i början av april. Vattentät seger. Förlusten i efterföljande Forus Open kom därför som en chock. Victory Tilly var bara femma, vann gjorde fältets minst spelade Blue Fighter (57 gånger).

Det blev dock bara en tillfällighet. Förlusterna skulle inte dugga särskilt tätt från och med nu. Guldbjörken och Oslo Grand Prix vanns av bara farten innan den stora uppgiften. Segern i Elitloppet, vilken jag förutspått redan ett år tidigare men ändå missade att se live. I stället följde jag dramat i tv-soffan. Kampen mot Prix d’Amérique-vinnaren General du Pommeau. Stig H:s spontana segerglädje. Publikens vrål.

Det blev sista gången jag såg Elitloppet genom en tv-ruta.

Sju segrar till blev det för Victory Tilly som femåring. Och faktiskt en förlust. I Årjängs Stora Sprinterlopp lurades han överraskande av Igor Brick. Men bland triumferna fanns Hugo Åbergs, Jubileumspokalen, Sundsvall Open Trot och Åby Stora som grädde på moset. 9,9 miljoner inkört under året.

2001 var jag fast besluten att återkomma till Solvalla för att denna gång se stjärnan vinna på plats. Så blev det också. Att jag återvände, alltså. Men fullt så enkelt var det inte.

Upptakten av säsongen var inte fullt lika felfri. Etain Royal luggade honom på segern i Guldbjörken och i Oslo Grand Prix ändade det med blott en fjärdeplats där fransmannen Giant Cat skrällde.

I Elitloppets försök blev han chockerande nerspeedad av Solar Effe. Inför finalen stod jag, och syrran som följt med, placerad i utgången av sista sväng. Ett regn började falla kvarten före start vilket påpassligt gjorde att jag kunde kliva ned ända längst fram vid staketet.

Ett vidunder rusade precis förbi. En explosion manifesterad i en hästs kropp. Det var Varenne som brände av en liten speed genom kurvan.

Här förstod jag att jag inte skulle få se någon svensk vinnare i Elitloppet denna gång. Trots att jag genom vädrets makter skaffat mig parkettplats.

Det blev dock en ganska ”hygglig” säsong för Victory Tilly. Segrar kom i bland annat Copenhagen Cup och Jubileumspokalen och säsongen avslutades med två raka i Italien, dels i Gran Premio Gaetano Turilli och sedan i Nationernas Pris. 6,5 miljon plus på kontot.

2002 var valacken tillbaka. Det år som skulle bli hästens mest framgångsrika, i alla fall sett till vinstsumma.

Nej, någon seger i Elitloppet skulle det inte bli. Inte heller i Lotterian dessförinnan. Monstret Varenne gick inte att rå på. I stället var det på andra sidan Atlanten som den stora framgången skulle komma. Victory Tilly debuterade over there i Breeders Crown. Det slutade i en fjärdeplats bakom vinnande Fool’s Goal.

Det var en vecka senare som hästens största triumf i karriären skulle komma. Segern i Nat Ray Trot på Meadowlands. Förstapriset på motsvarande 2,6 miljoner kronor blev hästens största prischeck genom karriären, men den kom ändå i skuggan av segertiden. 1.08,9. Ett absolut världsrekord.

Victory Tilly putsade Pine Chips nästa åtta år gamla världsrekord (dessutom satt i time trial) och blev den förste att gå under 1.09. Rekordet kom att stå sig i drygt två år innan treårige Tom Ridge chockade med 1.08,6 på Du Quoin.

Efter den legendariska segern bar det hem mot Europa igen. Bara för att avsluta säsongen med fyra raka segrar: Sundsvall Open Trot, Åby Stora, Francs Bulwarks lopp och Nationernas Pris.

Victory Tilly skulle aldrig återvända till Amerika. Det behövde han inte.

2003, som åttaåring, blev en liten mellansäsong för superstjärnan. Sex starter bara. Fyra vinster och två andrapris. Seger togs i Lotterian och i finalen av Elitloppet var han tvåa. From Above vann en bejublad seger. Jag stod på E-läktaren och jublade (trots att mina tior i toton var fördelade på Scarlet Knight).

Det skulle dröja till slutet av april 2004 innan Victory Tilly skulle starta igen. Den nu nioåriga hjälten var inte redo för Elitloppet det här året. Han avstod och gick i stället ut i Jämtlands Stora Pris veckorna senare. Det blev säsongens främsta seger.

2005 skedde årsdebuten först i mitten av maj. Det slutade i en andraplats i ett snabblopp på Mantorp (Mr Eero vann) och något Elitloppet var inte aktuellt. Nog tycktes det som så att världsrekordstravarens bästa dagar var räknade. Det blev sju starter som tioåring, fyra segrar och 417 000 kronor på kontot.

En av segrarna kom en iskall novembereftermiddag i Gulddivisionen på Kalmartravet. Jag, som då avtjänade andra året som journaliststuderande i staden hade begett mig till banan för att filma ett litet inslag. Jag hade för avsikt att följa (och filma) en häst under hela tävlingsdagen. Valet föll på… Spring Ray….

Stelfrusen stod jag placerad mitt på innerplan tillsammans med min kompis och filmade. Spring Ray då alltså. Men Victory Tilly gnistrade till och vann loppet från ledningen. Vi kunde inte annat än att applådera hjälten med våra händer utan känsel. Fel ute igen.

Där slöts på något vis cirkeln. Victory Tilly skulle starta även som elvaåring. Det blev sju starter. Hästen segrade i Forus Open men misslyckades att ta sig till final i detta hästens sista Elitloppet. Han slutade femma i försöket som Hot Shot Knick vann. Jag var på E-läktaren.

Det var förresten Victory Tillys 100:e start. Men det kunde knappast sluta så. Inte som en förlorare. Victory Tilly gjorde ett lopp till. Jämtlands Stora Pris två veckor senare blev hästens avskedsföreställning. Och givetvis vann han.

Så avslutar man en karriär.

Totalt tog han 70 segrar på sina 101 starter. Blott 15 gånger utanför pallplats. På kontot 37 705 278 kronor. Sveriges vinstrikaste travhäst genom alla tider. Fortfarande, nio år efter karriärens avslutande. Commander Crowe är den som kommit närmast med 34,3 miljoner. Bakom får vi gå ner till Gidde Palema och drygt 27 miljoner.

Det är svårt att inte tycka att Victory Tilly är den bästa travhäst som Sverige fått fram genom tiderna.

Oavsett: grattis på 20-årsdagen, Victory Tilly!

Och grattis på 68-årsdagen, pappa.

Daniel Olsson