Färre montélicenser – mer prispengar: ”Fullt rimligt att ställa frågan”

Svensk travsport delar varje år ut stora summor i prispengar och hur de pengarna ska fördelas är ständigt en aktuell fråga.

En del som sticker ut är montésporten.

2010 betalades 15,9 miljoner kronor ut i prispengar inom montén. 2025 hade summan ökat till 27,3 miljoner kronor.

Samtidigt har utvecklingen när det gäller antalet montélicenser gått åt motsatt håll och antalet licensierade ryttare har minskat kraftigt.

Det väcker frågan om fördelningen fortfarande är rimlig.

Ska montén fortsatt få lika mycket?

Montén är en etablerad del av svensk travsport och kan dessutom fungera som en väg in i sporten för nya aktiva. Men när antalet licenser minskar blir frågan om prispengarna svår att komma runt.

Ska montén även framöver tilldelas prispengar på dagens nivåer – eller skulle delar av resurserna kunna göra större nytta inom sulkysporten?

Mattias Bergdahl har under den senaste tiden engagerat sig allt mer i frågor kring travsportens framtid och hur sportens resurser används.

Han tycker att monténs betydelse ska vägas in – men vill inte att tävlingsformen ska vara undantagen när prispengarna diskuteras.

– Jag tycker att montén är en viktig del av travsporten. Framför allt är den en bra rekryteringsbas, inte minst för kvinnor, och där finns en potential som vi ska ta vara på. Men det betyder inte att montén ska vara fredad när vi diskuterar våra resurser.

”Fullt rimligt att ställa frågan”

Att antalet licenser minskat innebär inte per automatik att prispengarna ska följa samma kurva nedåt. Däremot menar Bergdahl att utvecklingen måste finnas med i bedömningen.

– När antalet licenser har minskat så kraftigt tycker jag att det är fullt rimligt att ställa frågan om prispengarna också ska förändras. Det handlar inte om att vara för eller emot monté, utan om att använda pengarna där de gör störst nytta för travsportens utveckling.

Han vill därför se på fler parametrar än enbart antalet licenser.

– Jag skulle inte säga att prispengarna ska följa licensantalet rakt av. Då missar man andra värden som montén faktiskt har. Men licensutvecklingen måste vara en viktig faktor. Vi behöver också titta på aktivitet, rekrytering och vilken effekt pengarna får för hela näringen.

Mer pengar till sulkysporten?

En central fråga blir vad pengarna skulle kunna åstadkomma någon annanstans.

Om en del av monténs prispengar flyttades skulle resurserna exempelvis kunna användas för att förstärka sulkysporten och skapa större ekonomiska incitament högre upp i tävlingssystemet.

Det är en diskussion Bergdahl tycker är relevant.

– Där tycker jag att det är rimligt att diskutera om mer resurser behöver riktas mot sulkysporten och sådant som stimulerar hästägande, uppfödning och aktivitet i näringen.

För honom är dagens fördelning heller inget argument för att den måste se likadan ut i framtiden.

– Jag tycker inte att befintliga nivåer ska vara utgångspunkten bara för att det är så vi har gjort tidigare. Vi behöver fråga oss vad som faktiskt skapar mest aktivitet och tillväxt i travsporten.

”Måste våga prioritera”

Bergdahl har tidigare argumenterat för en tydligare prispengapyramid inom svensk travsport, där mer pengar finns högre upp och där attraktionskraften i att äga och föda upp en potentiell topphäst stärks.

Samma grundfråga återkommer när monténs prispengar diskuteras: var gör varje satsad krona störst nytta för svensk travsport?

– Om vi till exempel kan använda en del av resurserna till att göra sulkysporten mer attraktiv, stimulera fler att äga och föda upp hästar eller få fler hästar och aktiva in i sporten, då tycker jag att det är något vi måste våga prioritera.

Samtidigt understryker Bergdahl att diskussionen inte behöver handla om att välja bort montén.

– Det betyder inte att montén ska monteras ned – men jag tycker att alla delar av sporten måste kunna konkurrera om resurserna utifrån vilken effekt de skapar för hela näringen.