Hur är läget?
– Det är bara bra.
Nu har du suttit i din nya roll som domarchef på ST i ett år. Man kan väl säga att det hände en del när du klev på?
– Ja, verkligen. Första halvåret var turbulent av många anledningar. Det var mycket stök innan blodsregeln satte sig, det var mycket stök runt finntack-vagnen och uppmärksammade medicineringsdomar. Sedan valde ju Johan Jernström att kliva av sitt uppdrag som riksdomare, Johnny Staaf gick tillbaka till skolvärlden och så slutade Maria Croon. Det gällde att lösa ad hoc.
Hur många gånger hann du ångra dig under den tiden att du tog jobbet?
– Jag får nog erkänna att det var lite motvind i seglen just under de där två veckorna då Jernström och Staaf slutade och Croon fick gå. För mig var det positivt när P-O Grannas började första oktober. Jag tycker att vi hittade ett ruggigt bra samarbete. Han står för extrem regelkunskap och kan historien bakom. Det var viktigt för mig att han kom in.
Var det självklart att tacka ja till rollen – eller tvekade du?
– Jag tvekade ganska länge. Jag sökte inte själv utan fick frågan om jag ville vara med i processen. Men två–tre veckor in i processen, när jag började fundera på om ST går en annan väg och inte väljer mig – hur skulle det kännas? Då började jag inse att jag tyckte att det var lite spännande. Stig och Svante hade slutat och jag hade ingen stor kund. Jag hade tur att trilla in när andra kuskar hade två hästar i något storlopp. Men just då tänkte jag: om jag någon gång ska ha ett vanligt jobb, hur ofta dyker det upp ett jobb som man tycker är intressant och samtidigt vara kvar i travsporten som jag gärna vill?
Du har gått från att avgöra lopp på tusendelar till att bedöma dem i efterhand. Hur mycket saknar du själva tävlingsmomentet?
– Jag saknar det mycket och det händer att jag kör lopp i drömmarna på natten. Men man ska också komma ihåg att det är 365 dagar på ett år. I dag är jag på väg till Örebro på lunchtrav och det är två plusgrader och snöblandat regn. Det finns ju många sådana dagar under ett år. Men när man kommer till april och det är försök till Kunga- och Drottningpokalen så känns det mer då och under de kommande sommarmånaderna.
Vilka stunder minns du bäst från din aktiva kuskkarriär?
– Olympiatravet 1998 med Rival Damkaer. Känslan av ”wow, vi kunde vinna på denna nivån". Åberg 2006 med Citation. Det var hemmaplan och första året jag körde åt Stig H Johansson. Alla fyra Derbysegrarna förstås med väldigt olika känslor med de olika hästarna (Joke Face, Conlight Ås, Attraversiamo, Joviality).
Hur svårt är det att nu bedöma sina före detta kollegor?
– Det har jag inga större problem med och i grunden är det bra att jag initialt och inom överskådlig framtid inte dömer i vardagliga situationer, utan att det fortfarande är måldomaren. Men det som var svårare än jag trodde när jag var aktiv är förändringar. Om man tyckte att en regel var felaktig eller kanske tyckte att en bot var för hög så tänkte man: ”Va fasiken fixar de inte till det direkt?” Nu vet jag att utmaningen är att man måste se så mycket längre. Om vi höjer böterna för grov snäv störning, hur blir det i korrelation till maning som vi verkligen inte vill ha? Om vi tar beslut att börja diska i första sväng, hur kommer det att påverka systemet? Det är en stor omställning för mig att jag måste tänka i längre termer än man gjorde som travkusk, då man bestämde vilken kusk man skulle köra sex dagar i förväg och de snabba beslut man var tvungen att ta under lopp.
Kan du känna dig konflikträdd?
– Nej, det kan jag inte påstå. Ska jag vara helt ärlig så var bemötandet jag fick från aktiva initialt fantastiskt, men det har också hållit i sig. Det är en ömsesidig respekt åt båda håll och jag tror att de flesta aktiva vet att jag inte är inne och rotar i enskilda domslut och att jag inte bara bestämmer att ”nu ska vi ändra det här.” Jag är lite förvånad över att de aktiva som jag har haft mest kontakt med de senaste tio åren är de som har hört av sig minst när de känt att de varit orättvist bestraffade. Det är inte Örjan och Björn som ringt och haft synpunkter, om man säger så.
Har du varit med och tagit ett beslut som kostat dig en natts sömn?
– Kanske inte på det sättet att jag sovit dåligt på grund av något jag beslutat, däremot har nattsömnen störts vissa nätter när något hänt på en travbana utanför min kontroll, som man sedan legat och klurat på.
Kan du gå på trav och vara ledig och kanske ta en bärs?
– Nej. Eller jag har inte klarat det hittills i alla fall. Jag är runt och far för mycket under en tävlingsdag och är väl på 15 olika stationer under dagen och skulle inte kunna sitta fyra timmar vid ett bord och äta och dricka.
Men kan du inte gå på en tävlingsdag och säga ”jag är ledig i dag!”?
– Nej, det blir ju inte så. Det kanske man har underskattat hur mycket som händer bakom kulisserna en tävlingsdag. På något sätt har jag känselspröten ute när jag är på en tävlingsdag. Jag kommer ihåg elitloppssöndagen förra året när jag såg två lopp i lugn och ro, annars var det saker som hände. Man skulle hjälpa någon fransman i starten eller försöka tolka i defileringsvolten. Alla tävlingsdagar klarar sig utan mig, men när jag väl är på plats vill jag hjälpa till om det behövs.
I onsdags tog ni beslut att testa videodomare på fem travbanor. Är det på de banor där ni tycker att de sämsta måldomarnämnderna sitter?
– Nej, vi ville göra ett test av systemet. Vi klurade fram och tillbaka hur vi skulle välja ut banor och vi landade i att ta dem som kör färst antal dagar. Det var den mest rimliga parametern vi kunde hitta. Det är inget utpekande av någon individ. Magkänslan säger att det här blir riktigt bra även om jag inte är 100 procents säker.
Tror du att kuskar kommer att tycka att de här loppen blir synade alldeles för mycket så att man knappt vågar köra?
– Jag förstår vad du menar, men alla fyra distansdomare är vana att döma under tävlingsdagar, så jag tror inte att de har inspel som skiljer sig från hur de brukar döma.
I många svenska lopp ser vi stenhård startrusning – och sedan kraftig tempodämpning. Är det här ett problem – eller bara en del av vår taktiska kultur?
– Både och skulle jag säga. Vi vill behålla taktiken i loppen, det är en stor del av den svenska travsporten, men det kanske inte är rimligt med 1.06 första 500 för att sedan köra 1.22 andra 500? Temposänkning som stör medtävlare bestraffas och det finns inga planer just nu på begränsningar rent tidsmässigt.
Finns det något regelmässigt eller sportsligt verktyg för att uppmuntra jämnare tempo – eller måste förändringen komma från kuskarna själva?
– En tanke skulle kunna vara exempelvis maximalt 10 sekunders skillnad i kilometertid mellan varje 500 meter. Det vill säga om du öppnar 1.07.0 så ”får” du dämpa till max 1.17.0. Det är ändå en rejäl temposänkning. Men det är lite svårt att vara säker på tidtagningen och i vissa lopp, där ingen blir störd på något sätt, kanske det också skulle kännas helt onödigt och som ett för stort ingrepp i de taktiska valen i loppen.
Som aktiv kusk utnyttjade du väl själv tempoväxlingar? Ser du annorlunda på det nu från domarhåll?
– Överlag tycker jag nog att det är färre ”stopp” i loppen än för 10–15 eller kanske till och med 20 år sedan. Hästarna tål lite tuffare öppningar bättre och kuskarna tar sällan upp riktigt rejält.
I Sverige kör startbilen ofta upp relativt lugnt och släpper fältet med ett tydligt ryck. Har vi fastnat i en tradition som påverkar loppen negativt?
– Jag var med och gjorde ett test för många år sedan där bland annat Jim Frick också var med. Vi testade två kilometer i timmen snabbare tempo med bilen. Spår 7 och 8 hade ingen chans att följa med och det blev en ännu större fördel än det är i dag från spår 4 och 5. Nackdelarna var större än fördelarna. På vissa banor upplever man ett större ryck och det tror jag mest har med upploppets längd att göra – om startbilen släpper direkt efter svängen eller längre in på rakan. På vissa banor upplever man inget ryck alls. Det går säkert att göra förbättringar och jag är öppen för att testa alternativ om flera aktiva skulle stöta på det.
Den svenska voltstarten leder relativt ofta till omstarter. Är det ett systemfel – eller ett utbildningsproblem?
– Jag är inte helt säker på att jag håller med. Visst har vi omstarter, men det finns även i Frankrike, Danmark, Norge och Finland. Jag tror kanske att det är så att när en omstart kommer blir hästarna lite mer taggade och det blir ibland en dominoeffekt med fler omstarter som följd. Det franska systemet är fint, men det är ingen lek att bygga om en massa banor och utbilda ett par tusen kuskar. Görbart, men inte på en förmiddag.
Halvspårskörningar och sena svar upplevs av många som ett växande problem. Delar du bilden att det blivit tuffare klimat i loppen?
– Jag är inte säker på att de är fler än för 15 år sedan, snarare färre om jag ska vara ärlig. Men det är min personliga magkänsla. Det betyder inte att det inte är irriterande när det väl händer. I Sverige har man max cirka 50 meter på sig att bestämma sig för om man ska gå ut eller ej. Det vill säga: man kan gå ut och får man inte det svar av hästen man hoppats på så får man ändra sig om det inte dröjer allt för lång sträcka vill säga och att man samtidigt inte stör någon. Är man i halvspår längre än så blir man bestraffad. Men det finns många utmaningar för domarna här när det gäller halvspårskörningar och sena svar. Jag visar gärna ett par filmer för dig som jag sett tio gånger, och det är oerhört svårt att avgöra vems ”fel” det är.
Varför inte införa tydligare och kännbara böter för sena svar och upprepade sidoförflyttningar – för att tvinga fram mer marginaler?
– I slutändan måste det vara en rimlighet i storleken på böterna kontra andra bestraffningar. Det är också så oerhört mycket jämnare mellan hästarna i dag jämfört med när jag började tävla. Det i sin tur gör att marginalerna är tightare i loppen överlag och varenda meter du kan tjäna någonstans kan vara avgörande.
Travsporten brottas med fallande siffror. Hur allvarligt är läget egentligen?
– Jag tror inte man ska underskatta problemet. Vi har historiskt sett stora travnationer som Danmark och Tyskland decimeras till verkligen små nationer med liten uppfödning och färre aktiva på relativt kort tid. Men samtidigt har vi cirka en miljard i prismedel och en befolkning på 10 miljoner. Vi har aktiva i världsklass, svenska hästar i världsklass och en stor kärlek till travet i hela landet som jag tror är nästintill unik. Jag tvivlar på att det finns något land i världen som har den utbredda kunskapen om travsport per capita som man har i Sverige. Det finns absolut utmaningar och nedåtgående trender på flera ställen, det ska vi inte sticka under stol med. Men det är på intet sätt kört.
Om du fick peka ut tre riktigt stora förändringar som skulle kunna vända trenden, vilka skulle det vara?
– Jörgen Forsberg sa en bra sak när han började som vd på ST: rekrytera, rekrytera och rekrytera. Det är väl tre saker? Skämt åsido. Rekryterar vi fler intresserade kommer fler att vara intresserade av att köpa häst, fler vill besöka travbanor, fler vill spela osv. Men vi måste skapa en vettig upplevelse för de nya vi rekryterar också. Jag förstår att det är oerhört svårt att få en travrestaurang att gå runt och samtidigt erbjuda en fantastisk matupplevelse och stämning när man bara har öppet 10 procent av årets alla dagar, men det spelar heller ingen roll om man får folk till banorna om upplevelsen sedan inte är vad folk önskar. Då blir det kortlivat. Samma sak med att äga häst. Det är inte världens enklaste sak i dag om man inte är insatt.
Om du varit en travhäst, vilka skulle ha varit dina styrkor och svagheter?
– Jag hade varit snabb, men hade inte haft den bästa tekniken.
Vad är du absolut sämst på i vardagen?
– Jag är lite dålig på att strukturera och mina dagar ser så otroligt olika ut.
Vad skulle din familj säga att du är löjligt noggrann med?
– Tider.
Har du någon dold talang?
– Jag är bra på att fickparkera.
Är du en bra förlorare i sällskapsspel?
– Ja, det är jag faktiskt, och det gäller även när jag spelar golf. Jag är fruktansvärt dålig på golf, men jag bestämde mig tidigt för att det inte blir bättre av att gå och sura när man slår en boll i vattnet. Jag är lite förvånad själv över det med tanke på att man har livnärt sig på tävling.
Vilken låt höjer du direkt i bilen?
– Jag har nästan löjligt bred musiksmak. Dansband och schlager är det enda jag ”vägrar”.
Om du kunde leva i en tecknad serie i en vecka, vilken skulle du välja?
– Jag gillade Bamse när jag var liten så i Bamses värld hade jag kunnat leva under en vecka.
Vad är ditt bästa tips för att göra vardagen lite roligare – utan att det kostar pengar?
– Ring en riktigt god vän.
Vad är den knäppaste traditionen i din familj?
– Vi köper julkulor när vi är ute och reser. Om vi till exempel åker till Egypten så köper vi en julkula där som symboliserar Egypten. Det var min fru som startade det och jag tyckte att det var rätt knäppt. Men det är jäkligt roligt nu 15–20 år senare. Det blir konstanta minnen och det är riktigt skoj att klä granen.
Vilken är den mest onödiga pryl du har hemma?
– Det är nog något tv-spel som jag aldrig spelar nu för tiden.
Kommer vi någonsin få se dig i sulkyn igen?
– Det tror och hoppas jag. Jag skulle bli ledsen om jag inte kör något mer lopp i livet.
Så hur länge tänker du vara domarchef?
– Om jag sitter av jobbet och känner att jag inte bidrar med något så kommer jag inte att vara kvar. Jag tänker inte sitta på ST om 10 år och inte känna att någonting händer. Jag är inte en förvaltare till naturen.
NAMN: Erik Adielsson
Ålder: 51
Familj: Fru, två barn, mamma och pappa
Bor: Hus på Stora Alby
Äter: Oxfilé
Dricker: Mjölk (inte till oxfilé)
Lyssnar på: House
Läser: Just nu Alexander Navalnyjs självbiografi
Tittar på: Dokumentärer