Elitloppets klassiker

Elitloppet står ännu en gång för dörren även det i år är lite andra förutsättningar än vi blivit vana vid. I väntan på årets strid passar det kanske fint med en återblick på några av de upplagor som blivit de mest sägenomspunna. Här är Elitloppets verkliga klassiker.

1973: Ego Boy - och det magiska skiljeheatet

Trots att det gått snart femtio år sedan kvarstår kanske Elitloppet 1973 som det allra mest välkända av loppets upplagor. Och sett ur ett historiskt perspektiv kanske även det viktigaste för svensk travsport. Elitloppet det här året hade gjorts om till ett heatlopp, ett upplägg som snabbt ändrades tillbaka nästa år, men som kom att lägga grunden till den perfekta upplösningen. Åtta hästar var inbjudna till loppet men egentligen handlade det bara om två. ”Dalahästen” Ego Boy iklädde sig rollen som David medan amerikanske superstjärnan Flower Child (obesegrad dittills under året) fick vara Goliat. Direkt i det första heatet satte sig Ego Boy i respekt och vann enkelt, men i det andra fångade jänkaren in den i spets undflyende svensken på 1.13,8 vilket faktiskt innebar Europa-rekord för tillfället. Ganska mycket långsammare gick det nu i det skiljeheat som skulle förevigas som en svensk idrotts-klassiker. Ego Boy med sin kusk Ingemar Olofsson anförde i ”kallblodstempo” medan stjärndrivern Joe O’Brien med den stora favoriten Flower Child inväntade sitt ögonblick. Men det var då Olofsson slog till; farten skärptes drastiskt och för sent insåg O’Brien sin svenske motståndarens explosiva speed. Flower Child hade inte chansen att komma ikapp – Ego Boy stack undan till segern inför öronbedövande jubel.

Se Elitloppet 1973 här.

---

1985: Meadow Road gjorde det omöjliga möjligt

Elitloppet 1985 är av svenskt travs verkliga klassiker fortfarande efter 35 år. Mycket på grund av den populära vinnarduon Meadow Road och Torbjörn Jansson – och på sättet som ekipaget gjorde det. Faktum var också att det här var en av de allra vassaste upplagor som någonsin avverkats. Franska Mon Tourbillion slog världsrekord i första försöket – bara för att få se det utraderat av landsmannen Minou du Donjon i det andra. Meadow Road, som kom till loppet med åtta raka segrar, hade däremot hållit en lägre profil och precis avancerat till final som fyra efter att ha tappat en sko. Men i finalen gick det fort igen; om ledningen duellerade Minou du Donjon med Viroid (första 500 efter 1.08!). Det gynnade förstås Meadow Road som fått bricka sju i finalen och nu bidade sin tid i tredje utvändigt. In i sista sväng sattes attacken in; Meadow Road avslutade knivskarpt, skaffade sig greppet och svarade även ut fältets stora överraskning Rosalind’s Guy. Meadow Road stod på toppen av sin karriär men skulle bara göra två starter till, två överlägsna segrar i Statue of Liberty Trot i USA, före skador tyvärr satte stopp.

Se Elitloppet 1985 här.

---

1988: Mack Lobell kom, sågs och segrade

När Elitloppet kommer på tal är 1988 års version alltid given. Det bästa genom tiderna menade man och de högt ställda förväntningarna skulle infrias. Det här året dominerade de amerikanske stjärnorna och den tappraste av dem alla var Mack Lobell, dåtidens största fixstjärna tillsammans med franske legendaren Ourasi. Men redan i det första försöket bjöd två landsmän på en nästan omöjlig prestation; Sugarcane Hanover och Napoletano galopperade båda bort sig, men återkom ändå för att strida sida vid sida om segern. Mack Lobell fick en enklare väg mot finalen och när det också kom till kritan var fyraåringen och världsrekordhållaren outstanding. Det amerikanska krutpaketet blixtrade till spets och lät sina motståndare aldrig få ett ord med i laget. Kusken John D Campbell eldade undan över upploppet och gick mot en favoritseger i splendid isolation. ”What a horse, what a driver”, utbrast Bosse Rydgren, numera ett bevingat referat. Mack Lobell såldes sedan till Sverige och kom att vinna Elitloppet igen två år senare, nu med Thomas Nilsson vid tömmarna.

Se Elitloppet 1988 här.

---

1994: Copiad och den oförglömliga duellen

Tidernas mest berömda Elitlopp? Förmodligen 1994 års upplaga, trots allt. Efter ett manus som skrivet av en Hollywood-regissör kom det att utvecklas till ett av svensk travsports varmaste minnen. Det var i mångt och mycket också en repris på det nu redan legendariska 1973. En ny duell väntade, mellan den svenske hjälten Copiad och USA:s största artist Pine Chip. Båda vann sina försök enkelt och när det drog ihop sig till final handlade loppet helt och hållet om de båda kombattanterna. Duellen blev också bokstavlig över den sista bortre långsidan; Copiad och Erik Berglöf i ledningen, Pine Chip och Chris Boring ursinnigt pressande på utsidan. Avståndet till motståndarna ökade längd för längd. När skulle Pine Chip slutligen sätta kniven i sin tappre svenske konkurrent? Aldrig, visade det sig. Copiad hittade krafter från högre makt, vägrade se sig besegrad och när Pine Chip mitt på upploppet i uppgivenhet galopperade vrålade Solvalla unisont. Ännu en gång hade David besegrat Goliat i ett oförglömligt ögonblick på alla travälskares näthinnor. Copiad, vid tillfället fem år, blev en av Sveriges mest kända travhästar genom tiderna och följde upp med ny triumf i Elitloppet året senare.

Se Elitloppet 1994 här.

---

2000: Victory Tilly - Stig H:s sjätte triumf

Gångerna som Stig H Johansson kastade körspöet i jubel över mållinjen var lätträknade, men i det nya milleniets första upplaga gick det inte att hejda. Stig H tog sin hela sjätte seger i Elitloppet och det med sin kanske allra bästa häst genom tiderna. Någon enkel uppgift var det inte för Victory Tilly som redan i försöket betvingade Prix d’Amérique-vinnaren Géneral du Pommeau. Det var också dessa båda som i finalen stod för duellen. Victory Tilly susade till ledningen och fick lika snart fransmannen av stål på sin utsida. Men hur mycket Jules Lepennetier försökte kunde Géneral du Pommeau aldrig komma förbi – från spets var Victory Tilly omöjlig och vann på nytt världsrekord. En av Elitloppets mest populära vinnare hade på allvar börjat sin marsch på vägen mot att bli Sveriges ännu vinstrikaste travhäst genom tiderna och två år senare travade han absolut världsrekord i USA när han blev världens förste under 1.09. Och bara som parentes i Elitloppet 2000; den andra försöksvinnaren var Varenne men en galopp i finalen grusade chanserna. Italienarens tid på tronen skulle dock komma påföljande år...

Se Elitloppet 2000 här.