"Folk tror nog att jag är en halvtråkig jävel"

Hur är läget?
– Jo, det är bra.

Den här resan från ponnyloppen i Östersund till de stora scenerna har gått snabbt. Eller vad säger du själv?
– Ja, även om det kanske inte har känts som att det har gått så fort eftersom man är uppe i det hela tiden. Jag har ju också förlorat mycket lopp och så där, men ibland tänker man ju att man bara är 26 år. Då har det ju gått väldigt fort.

Idag är det dags för det allra största, Elitloppet. Men det såg länge ut som du skulle missa att få köra, eller hade du fått någon fråga innan brorsan Mattias tackade ja med Fine Manners?
– Nej, jag hade ingen förfrågan så visst var det ju väldigt nära att det inte jade blivit något Elitlopp för mig som kusk. Jag trodde väl innan lördagskvällen att jag var utan styrning. Fine Manners var ju den första hästen där det visades intresse tidigt för att jag skulle köra, men sedan blev han lite grann uträknad. Det var ju de sista dagarna innan söndag där han blev aktuell igen.

Var du sur över att ingen annan hörde av sig?
– Nej, det var jag väl inte och det var ju inte bara jag av kuskarna som kör mycket som stod utan häst. Jag tycker väl inte direkt att det kändes orättvist att jag skulle vara utan. Nej, jag var ju inställd på det. Det var väl inte ett sådant år där det var så många hästar som behövde kusk utifrån helt enkelt.

En del fnyser åt att en silverhäst ska vara med. Vad tror du Fine Manners kan åstadkomma?
– Jag måste ju tro, eftersom Mattias tar ut honom här, att han ska vara lika bra som på Romme. Och är han så bra då räcker det en bit, för då har han ju en låg 1.08-tid i sig. Sen är det såklart ett frågetecken om han är lika bra som på Romme med tanke på att han var dålig senast. Det blir i alla fall väldigt spännande.

Om ni går till final, vad tror du om två lopp samma dag för honom?
– Jag kan inte tänka mig att det är något problem, men det vet man ju inte när man inte har gjort det förut. 

Hur speciellt är det att köra brorsans häst i just Elitloppet?
– Det är egentligen inget man tänker så mycket numera. Han har ju sin grej och jag har min grej. Han börjar att bli vilken kund som helöst för mig (skratt).

Drömsegern för dig, är det Elitloppet?
– Ja, men det är det ju absolut. Det är ju ett lopp som är jättesvårt att vinna. Det är Solvalla, det största loppet i Sverige, så det är väl absolut något sådant där man aldrig riktigt tror att man ska kunna vinna. Så det skulle såklart vara en dröm som går i uppfyllelse om det skulle lyckas en dag.

Idao de Tillard står i 3,00 för att vinna Elitloppet. Är det ett bra eller dåligt odds?
– Ja, nu får inte jag spela men hade jag varit spelare så tycker jag att det oddset är väldigt bra. Jag hade kunnat spela honom till två gånger pengarna också. Jag tycker att oddset är högt med tanke på hur hög chans det är att han vinner Elitloppet.

Du kör många fina hästar idag. Är det någon speciell du plockar fram förutom Fine Manners?
– Västerbo Redless är väl en sån där som jag tyckte lovade väldigt gott i fjol och som var fin i årsdebuten. Det är väl den jag tänker på i första hand. Det är väl den som har högst chans att vinna något lopp idag. Det är ju lopp 14 så kanske kan bli en räddningsplanka för någon?

Är det lite häftigt att köra 14-årige From The Mine i Speedrace? Han har ju varit i eliten längre än du har!
– Jo, det blir lite extra. Jag körde honom ju mycket förut så det är klart att det är en häst som det ska bli kul att köra och se hur långt det kan räcka. Och det stämmer ju faktiskt att han varit längre i eliten än jag själv.

Hur mycket har livet förändrats sedan du slog igenom på allvar?
– Det har inte förändrats så mycket egentligen. Men jag har haft sån tur i livet så jag gick från att gå i skolan till att jag kunde livnära mig på att köra lopp direkt. Det är klart att man har fått ett bra liv. Att man har bra ekonomi och sådana där saker fast man bara är 26 år. Det är väl få förunnat att få jobba med sin hobby och ändå kunna tjäna pengar på det.

När förstod du första gången att du faktiskt kunde bli en av Sveriges bästa kuskar?
– Jag vet inte riktigt. Det är inget speciellt tillfälle jag kommer ihåg. Men när man började få köra bättre hästar och vinna större lopp så förstod man väl att man kunde hålla på med det här på riktigt.

Vilka förebilder har du haft när du var yngre?
– Det var väl många av de bästa man såg upp till från början. Åke Svanstedt och Robert Bergh som tränade och körde själva var två jag såg upp till. Jag har aldrig bara varit intresserad av att bli kusk utan jag har alltid varit intresserad av hästen och träningsbiten och allt runt det.

Kör du färre lopp nu än tidigare?
– Nej, jag ligger på 1 500–1 600 lopp om året. Men skillnaden är att man kanske flackade runt mer för tre-fyra år sedan och därför fick folk känslan att man körde mer då. Nu kör jag kanske mer här i Stockholm och Stockholmsregionen så man syns kanske mindre runt hela landet. Men jag kör ungefär lika mycket lopp.

Vad betyder Brunflo för dig idag?
– Det betyder väl ändå mycket. Det är inte så att jag går och tänker på det varje dag men mina föräldrar bor där och det är ju hemma på något vis. Även om jag tror att jag kommer bo kvar här nere så gillar jag Brunflo. Det är ju där man har vuxit upp.

Vad är det mest jämtländska med dig?
– Oj, den var svår. Jag har inget bra svar på den faktiskt.

Hur gick det till när du och dina bröder fick upp den hästrädda grannen Oscar Berglund i sulkyn bakom en ponny och fick honom så biten att han till slut blev A-tränare?
– Ja, vi tänkte väl kanske inte så långt då att han skulle bli proffstränare (skratt). Det var väl bara att vi tyckte det var kul med hästar och ville att han skulle testa också. Sen fick han blodad tand och håller på för fullt. Det är väl som för många andra – antingen blir man biten eller inte.

Idag hyllar Berglund dig så han nästan spricker!
– Ja, det är klart att det är kul att höra berömmet från honom. Det är mycket roligare när folk pratar gott om en än tvärtom.

Om du inte hade blivit travkusk – vad hade du jobbat med?
– Jag hade jobbat med hästar på ett eller annat sätt. Det har aldrig varit något annat som har intresserat mig egentligen än att vara i stallet och hålla på med hästarna.

Blev ni bröder tvingad av era hästintresserade föräldrar att jobba med hästar?
– Nej, verkligen inte. Det har varit helt frivilligt.

Vad var du bäst på i skolan?
– Jag var inte så bra i skolan. Jag var en sådan där som hade godkända betyg men inte mer. Men idrott var väl det enda man hade lite bättre betyg på. Det var väl för att man tyckte det var roligare när man fick vara aktiv istället för att sitta still.

Och vad var du absolut sämst på?
– Det var väl många av de där kärnämnena. Jag var väl inte sämre eller bättre i något egentligen. Jag hade godkänt men inte mer.

Hur mycket tävlingsmänniska är du egentligen – även utanför travet? Måste du vinna i alla lägen?
– Nej utanför travet måste jag inte vinna. Men det är klart att när jag sitter i sulkyn och tävlar så gör jag allt jag kan för att vinna. Men annars är jag inte någon speciell tävlingsmänniska.

Vem i familjen är den sämsta förloraren?
– Martin och Mattias delar nog förstaplatsen där. Mats är lite bättre förlorare än dem och jag är väl den bästa förloraren av oss fyra.

Du växte upp med tre bröder. Var det mycket slagsmål?
– Nej, väldigt lite. Typ ingenting. Mattias och Martin var ju ganska mycket äldre än mig också så det hade väl varit hårt att ge sig på mig. Det känns som vi aldrig har varit så mycket bråk och tjafs utan det var ganska lugnt och fridfullt. 

Hur skulle du beskriva relationen med dina tre bröder idag?
– Vi är väl kanske inte de bästa på att umgås utanför travet utan det blir väl mer att man är kollegor. Vi träffas ju nästan varje dag ändå så det kanske är därför man inte umgås så mycket vid sidan om.

Du fick dryga böter för att du kallade domarna på Solänget för dårar i en intervju i vinnarcirkeln. Är det bara vi från Norrland som förstår att kalla folk för dårar inte är något illa menat?
– Ja exakt. Jag tyckte inte det var så farligt där, men samtidigt var det ju såklart idiotiskt av mig att säga så. Jag vet inte varför jag sa så men det var väl inte så illa menat. Det var väl något som flög ur en när man var lite irriterad. Ja, det var korkat sagt och farmor var inte nöjd.

När är du som mest nervös i sulkyn?
– Det är väl om någon häst blir bakrädd. Annars blir jag aldrig nervös egentligen.

Vilken är den roligaste banan att komma till?
– Solvalla. Det är väl en klassisk mark på något sätt och högre standard på allting än många andra banor.

Vilket lopp sitter fortfarande kvar i huvudet när du tänker tillbaka?
– När Aetos Kronos vann Jubileumspokalen. Det var min första seger i ett Grupp I-lopp. Då kändes det helt fantastiskt. Man tänkte att man verkligen ville vinna ett Grupp I-lopp och att man kanske aldrig skulle få göra det. Så det betydde väldigt mycket.

Vilken förlust har gjort ondast?
– Jag kommer ihåg när jag körde Aetos Kronos i Elitloppet och blev fyra i försöket. Jag hade förhoppningar om att vara med och slåss om segern. Det blev ju final, men då visste man att man skulle få svårt läge och då försvann lite av känslan. Det kanske var lite naivt att tro att man skulle kunna vinna Elitloppet, men jag var ju rätt så ung då.

Vilken häst har lärt dig mest?

– Vi hade en häst på Wången som hette Järvsö Ingrid som var väldigt kapabel. Hon var häftig, men också väldigt svår. Man kan väl säga att hon var lika bra som hon var svår. Jag hade hand om henne i ett år och Bosse Eklöf var lärare. Vi mixtrade rätt länge innan vi fick till henne och hon vare rätt många lopp sedan. Ja, hon lärde nog mig en hel del.

Hur mycket tänker du på statistik och rekord?
– Lite mindre numera kanske. När man var runt 20 och det började gå riktigt bra tänkte man nog mer på det. Nu försöker jag mest göra ett bra jobb och vara glad över chanserna man får.

Har framgång förändrat dig som person?
– Jag är väl samma person men det är klart att man har fått ett lite mer framstående namn så man då får tänka lite mer på hur man beter sig.

Menar du att du kanske inte tar den sista bärsen när du är ute bland folk?
– Lite så. Man får kanske hålla igen lite mer nu. Det går ju så fort med sociala medier och allting idag. Jag kan väl sammanfatta att jag är samma Magnus som person, men jag är nog lite mer reserverad mot människor som jag inte känner.

Vad lägger du helst pengar på?
– Bra mat. Och hästar. Jag är dålig på att köpa dyra kläder och sådant där. Det intresserar mig inte så mycket.

Vad är det dyraste spontanköpet du gjort?
– Det måste vara någon häst. Men jag har aldrig köpt någon riktigt, riktigt dyr häst. Någonstans mellan 100 000 och 200 000 för en häst har nog varit mitt dyraste spontanköp.

Vad gör du helst när du verkligen vill koppla bort travet?
– Då hänger jag gärna lite i stallet på dagen och sen äter jag gärna en riktigt god middag på kvällen. Och något gott att dricka. Jag gillar bra mat.

Nu har du nämnt “bra mat” flera gånger. Är du bra på att kocka hemma?
– Nej, verkligen inte.

Du har ingen paradrätt?
– Nej, jag skulle inte kunna bjuda någon på mat. Det spelar ingen roll vad jag gör så blir det inget bra.

Finns det någon travregel du skulle förändra direkt om du fick bestämma?
– Ja, att ta bort rycktussar. Jag tycker att det är ett mysterium att vi kör med rycktussar för att skrämma våra hästar för att de ska springa lite fortare. Dessutom är det en stor säkerhetsrisk. Det är ett mysterium att det inte är förbjudet. Att det inte redan är ändrat till barfota förbud på treåringar tycker jag också är märkligt. Det är inte så mycket att fundera på. Jag förstår inte dom som sätter sig emot.

Vad tror folk om dig som inte stämmer?
– Jag tror folk tror att jag inte är så rolig. De tror nog att jag är en halvtråkig jävel.

Nu fick jag lite Kihlström-vibbar?
– Ja, jag såg i Helgintervju med honom att han hade ungefär samma svar.

Tror du folk tycker att du är rolig i tv-intervjuer?
– Nej, det tror jag verkligen inte.

Bryr du dig?
– Nej, det gör jag inte.

Om du hade varit en travhäst, vilka hade varit dina styrkor och svagheter?
– Jag hade väl haft lite kapacitet men jag tror inte att jag hade gillat blodsmak i munnen. Jag hade nog inte haft den riktiga fighter-inställningen till slut.

Hur ser du på din egen framtid inom travet?
– Det känns bra för dagen i alla fall. Jag har bra kunder och hoppas att jag kan fortsätta köra åt bra tränare och hålla på så här länge.

Lycka till idag och kör som en dåre!

– Haha, tack det ska jag verkligen göra!

Fakta/Magnus Djuse

Ålder: 26
Familj: Sambo med Susanne Frang
Bor: Hus på Stora Alby utanför Upplands Väsby.
Äter: Allt. Bara det är bra
Dricker: Ljus lager, öl alltså.
Lyssnar på: Travpoddar
Tittar på: Netflix och sport
Läser: Dagens Industri och travtidningar. Jag är inte aktiejag, men tycker det är roligt på amatörnivå.
Aktuell: Kör sitt sjätte Elitlopp när han idag hoppar upp bakom brorsan Mattias Fine Manners.