Copenhagen Cup - historisk tillbakablick

För oss som refererar händelser på året till om de inträffade före eller efter Elitloppet är söndagens händelser på danska Charlottenlund av högt intresse.

Då avgörs, som ni med all garanti vet, Copenhagen Cup på den danska nationalarenan. Ett lopp som, från och med i år, förvandlats till den allra mest spännande värdemätaren inför Elitloppet exakt två veckor senare (i stället för Oslo Grand Prix som vi varit vana vid).

Kanske är det då kul att göra en liten tillbakablick på den danska travsportens främsta föreställning för året.

Charlottenlund, för övrigt, grundades redan 1891 och är på det Nordens äldsta travbana. Ehuru man redan sedan 1928 (dock inte varje år) avverkat ”Internationalt Mesterskab” som väl kan anses som Copenhagen Cups förlaga, är det inte förrän 1975 som den första ”riktiga” upplagan av loppet kördes.

Således är det i år 40-års jubileum för Copenhagen Cup.

De två första åren, 1975 och 1976, hade racet ett lite annat upplägg än det vi är vana vid. Det avgjordes då nämligen med två heat samma dag, ett över 1600 meter och det andra över 2000.

Slutsegrare de båda gångerna blev (danskfödda) Ritha Lyngholm och Olle Lindqvist och Wiretapper med Sören Nordin.

Men från 1977 har Copenhagen Cup avgjorts enligt samma upplägg som vi än i dag har. Keystone Pioneer vann med Billy Haughton. Något som får ses som en revansch för Elitloppet. Keystone Pioneer vann sitt försökt i Elitloppet, spelades till favorit (18 för 10) i finalen men slutade där sist. Den andra försöksvinnaren, franske Eleazar vann då Elitloppet för Leopold Verroken (före Wiretapper).

Just kopplingen Elitloppet – Copenhagen Cup har varit lite som en klassiker genom åren. Många är de som antingen försökt vinna ”dubbeln” eller funnit sin revansch i det danska loppet en eller två veckor senare.

Åren 1980 till 1982 var vinnaren i de båda loppen identisk. Då den franska dominansen i trav-Europa var total. Ideal du Gazeau vann 1980 och 1982 medan Jorky vann däremellan 1981. Dock lyckades inte 1983 års Elitloppsvinnare Ianthin med det; han slutade i Copenhagen Cup ”bara” tvåa bakom E.O. Brunn som skrällde för Bo William Takter.  (E.O. Brunn galopperade bort sig i sitt Elitloppsförsök som vanns av just Ianthin).

Ideal du Gazeau är för övrigt den enda som vunnit CC två gånger. En häst har dock vunnit loppet tre gånger. Dessutom i följd. Meadow Roland och Preben Kjaersgaard är ”kungar” av Copenhagen Cup.

Åren 1988 till 1990 stod Meadow Roland som segrare. Noterbart är att den svenske Derbyvinnaren Jet Ribb slutade trea, respektive tvåa två gånger bakom. (1991 var Meadow Roland fyra, Glass Hanover vann).

Meadow Roland deltog i Elitoppet en gång, 1989, vann sitt försök men gjorde bort sig med galopp i finalen som andrahandsspelad bakom slutsegraren Napoletano.

De dansktränade vinnarna har varit sex till antalet. Förutom Meadow Rolands ovanstående trio vinster har Steen Juul bärgat titeln med fine Legendary Lover K. 2002 och Wishing Stone, då i Bo Westergård regi, vann för två år sedan. Den enda danskfödda och -tränade är dock Hairos 1987.

Svensktränade travare har varit mer lyckosamma. Vid hela 17 tillfällen har en sådan stått som segrare i Copenhagen Cup. Nämnas kan Stig H Johanssons trippel med Indian Silver 2000, Victory Tilly påföljande år och Nu Pagadi 2010.

En klassisk seger är annars Bolets Igor det magiska året 1994. Spelad till 15 gånger pengarna satte han legendariske Elitloppsvinnaren Copiad (11 för 10) på pottan. Copiad fick nöja sig med bronset då Giant Force hann emellan.

Gidde Palema innehar ett litet ”rekord”. Han har nämligen slutat tvåa i CC hela tre gånger. Redan 2000 (som femåring, då med Björn Goop) kom första. Därefter samma plats 2004 (året för Elitloppssegern) samt 2005. Revenue och Steinlager var hästens banemän.

Sägas bör dock att Gidde visst fick en fullträff också i Köpenhamn: 2003.

Åke Svanstedt har tagit segern ytterligare två gånger: Zoogin 1997 och Mr Picolit i fjol.

Kanske bör vi också hedra nyligen bortgånga superstoet Moni Maker med att uppmärksamma hennes seger från 1998. Alltså samma år som den legendariska segern i Elitloppet.

Det för oss in på slutresonemanget om årets segrare. För Jimmy Takter är äntligen tillbaka. Kanske hoppas han att Uncle Peter ska kunna upprepa Moni Makers dubbel (fast då i omvänd ordning).

Själv är jag skeptisk. Jag tror varken innerspår eller medeldistans är Uncle Peters likör, särskilt inte efter en resa över Atlanten bara några dagar tidigare. Jag undrar jag om inte det mest blir en ”uppmjukning” inför Solvalla två veckor senare där jag tror att Uncle Peter och den gode Gingras blir avsevärt mycket intressantare. Men fel förut har jag som väl känt är haft…

Min vinnare torde i stället stavas Solvato. Så grym som han såg ut (förvisso hyfsat gynnad av kamikaze-tempot) i Olympiatravet funderar jag på om han inte, som det heter, ”krossar” det här fältet också. (Förlåt för jinxen, Veijo).

Det återstår förstås att se. I vilket fall som helst är det befogat att påstå att Copenhagen Cup aldrig sett vare sig bättre ut än nu eller varit så intressant på förhand, det givetvis sett ur svenska ögon.

Lite bonusmaterial: Snabbaste vinnaren: Libeccio Grif som vann på vassa 1.10,7a året 2011. Största skrällen: Hairos och och John K Hansen (29 gånger pengarna) som knäppte Grades Singing och Mack The Knife 1987.

Se där, en liten historisk tillbakablick på ett av Nordens bästa lopp. På söndag skrivs ny historia. Det om inget annat, kan vi vara säkra på.

Daniel Olsson